Hur länge håller sagan Leicester i sig?
Åtminstone en vecka till.
Oavgjort i lördagens ”seriefinal” innebär tappad ligaledning, men förlustsviten håller i sig och lagets målkung har nu skrivit historia.

Det mesta av försnacket handlade om Jamie Vardy, 28. Anfallaren har gjort en kometresa bara genom att ta sig till Premier League. Nu hade han chansen att sätta nytt Premier League-rekord genom att näta i sin elfte raka match.
För mig var det dock mer intressant att fokusera på laget Leicester, den sensationella ligaledaren.
Hur skulle de ta sig an den här matchen? Skulle de understryka att de var ett  Var det nu det roliga skulle ta slut?

Claudio Ranieri skickade som väntat ut ett 4-4-2 med Shinji Okazaki som släpande anfallare. Mer förvånande var att Louis van Gaal formerade ett 3-4-1-2 där Paddy McNair fick plats i backlinjen.
Jag trodde att holländaren hade lagt experimentet med trebackslinjen i arkivet, men nu hade han skadeproblem och uppenbarligen var han skraj att lämna sina mittbackar två mot två mot ligans mest fruktade målgörare.

Att Manchester United skulle äga bollinnehavet var givet. Det finns inget lag i ligan som spelar mer possession-baserat och det finns inget lag i ligan som spelar mer kontringsbaserat än Leicester. Så vi fick se en ligaledare som backade hem med tio man på rätt sida om bollen – på hemmaplan – och var tryggt i att United skulle bjuda dem på kontringsmöjligheter.
Och när det väl dök upp högg kobran som nyligen arbetade i fabriken. Jamie Vardy sprang, Christan Fuchs slog en perfekt passning och David De Gea misstajmade en utrusning (jag anser alltid att det är ett målvaktsmisstag när man kommer ut i den typen av lägen, hade De Gea stannat på linjen hade Vardy knappast kunnat göra mål ur den vinkeln).
Leicesters 1–0 symboliserade skillnaden mellan lagen. Claudio Ranieris främsta anfallsvapen är snabba omställningar. Louis van Gaal har inget som helst intresse av att använda direkta omställningar.

Jag blev inte överdrivet imponerad av laget Leicester i första halvlek, men lagets nyckelspelare i höst var på spelhumör. Riyad Mahrez var planens bästa spelare första halvtimmen. Hans väggspel med Okazaki och hans flip-flap-fint var halvlekens behållning.
Manchester United slarvade enormt mycket före paus. Wayne Rooney hade knappt ett rätt och hans formsvacka ser inte ut att ha något slut. Nog för att han har tappat kvickheten, men nu saknar han både touch och passningskvalitet. Högerbacken Darmian, idag wing-back, har gått rakt ned i källaren efter en lovande inledning i Premier League. Italienaren ser ut att vara helt dränerad på självförtroende.

Trots att de inte fått till det fick United in en kvittering före paus genom Bastian Schweinsteiger som nickade in 1–1, otagbart för Kasper Schmeichel.
I andra halvlek var det Manchester United som försökte skapa medan Leicester såg ut att vara belåtet med en poäng. Problemet för gästerna var att kvaliteten inte räckte för att öppna ett hårt arbetande hemmalag.  Trots runt 65 procent i bollinnehav och stora perioder av matchen förlagda på offensiv planhalva blev det bara två skott på mål under 90 minuter. Däremot slog man 589 passningar mot Leicesters 266.
Nu blev det 1–1. Inhopparen Leonardo Ulloa hade den bästa möjligheten att avgöra för Leicester, Bastian Schweinsteiger kom närmast för United med en ny nick.

För Leicester var det en bra dag. Stämningen på King Power Stadium var fantastisk med fans som knappt tror att det är sant när de studerar tabellen. Jamie Vardy fick skriva historia. Och framför allt klarade Leicester att bibehålla sin framgångsvåg.
Det är ju många som tror att det roliga tar slut nu när laget går in i en tuff vinterperiod med idel tuffa matcher. Jag tror också det. Det här ultradefensiva spelet, idén om att nästan uteslutande kontra, borde inte hålla i längden. Leicester leder ligan för att inget av de tippade topplagen visat mästarform. Med en gnutta fart och kvalitet hade Manchester United öppnat Leicester på samma sätt som Arsenal gjorde på den här arenan i september (5–2).
För oss som älskar spänning och ovisshet är det fantastiskt att ”sagan Leicester” lever vidare, men det understyrker att Premier Leagues högstanivå är svagare än tidigare.
För Manchester United fortsätter frågorna att hopa sig.
Är Wayne Rooney en man för startelvan?
Är det så här trögt och tempofattigt Louis van Gaal vill spela resten av säsongen?