Ju längre hösten lider, desto märkligare blir den här säsongen.

Här har Jürgen Klopp-effekten slagit till, Liverpool har återfått tron efter triumfen borta mot Manchester City för ett par veckor sedan och cupkrossen borta mot Southampton i veckan.
Så går man på en ny mina i form av Newcastle.
Mighty Newcastle som tidigare under säsongen såg hopplöst ut och knappt kunde vinna en match och som på de senaste två ligamatcherna förlorat med sammanlagt 1-8 mot Leicester och Crystal Palace.
Det här är verkligen crazy season.

Men vi tar det från början. Steve McClaren har försökt det mesta i höst utan att det fått effekt på hans lag, men nu verkar McClaren och hans spelare åtminstone kommit underfund med den viktigaste av alla frågor: 1) ”Vilka är vi”, 2) ”Vad är vi kapabla till”?
Efter att ha kommit fram till att 1) ”Ett lag som slåss om kontraktet” och 2) ”Inte speciellt mycket”, gjorde de exakt det som krävs av detta Newcastle för att vinna matcher: Hängivenhet och hundraprocentigt arbete.
Kamp- och offerviljan lade grunden till söndagens seger mot Liverpool. Newcastles spelare slet som djur och med en tolfte spelare i ryggen var de beredda att springa genom väggar för att bärga tre poäng. En som personifierade inställningen var mittfältaren Vurnon Anita som både vann bollar och täckte ytor.

I första halvlek var det två lag som ville en hel del, men kvaliteten saknades. Det var noll avslut mot mål i första halvlek. I andra halvlek såg det ungefär likadant ut. Mycket vilja, väldigt lite kunnande.
Men vilja kan räcka långt och den här eftermiddagen räckte det till en efterlängtad vinst för hemmalaget. Georginio Wijnaldum sköt in 1–0 via Martin Skrtel med tjugo minuter kvar. Vid det läget hade lagen fortfarande noll (egna) avslut på mål.
Det dröjde till 83:e minuten innan Liverpool fick till ett avslut på mål, men då var det felaktigt avvinkat för offside och Alberto Morenos avslut var nog egentligen ett inläggsförsök. Hur som helst – Liverpool blev bestulet på ett kvitteringsmål där.
I den officiella statistiken blev det varsitt avslut på mål i matchen, Newcastles enda gav 2–0 när Wijnaldum kontrade i slutsekunderna.

För Liverpool var förlusten bitter. Det finns fortfarande ett frågetecken kring Jürgen Klopp och hans förmåga att dominera mot sämre lag och det blev tydligt än en gång. Liverpool har den senaste månaden vunnit borta mot Chelsea, Manchester City och Southampton. Samtidigt har man förlorat mot Crystal Palace hemma, Newcastle borta och vunnit knappt hemma mot Swansea.
Det som är gemensamt med de tre förstnämnda triumferna är att Christian Benteke inte startat någon av dessa matcher. Belgaren har dock startat de tre matcherna där spelet inte har fungerat.
Det är uppenbart att Benteke har haft svårt att acklimatisera sig i sin nya klubb och jag är inte säker på att han passar i Jürgen Klopps spelidé, oavsett om tränaren ville ha Benteke till Dortmund eller inte. Liverpool har varit mer rörligt och bättre i presspelet när Firmino startat längst fram. Jürgen Klopp var missnöjd med presspelet i dagens match och det är nog ingen slump att man misslyckades idag.
Idag saknades Coutinho och det påverkade så klart Liverpools segerchanser. Adam Lallana hoppade in i andra halvlek och bidrog till att ge laget mer kreativitet, men det räckte inte. Daniel Sturridge, som också hoppade in, fick ett utmärkt läge. Skottet långt utanför. Det var en sådan dag.
Jürgen Klopp har lyft Liverpool, men han har fortfarande en del att jobba på. Hans lag behöver hitta receptet för att vinna matcherna som framstår som enklare på pappret.

Newcastle har hittat sitt recept: Stenhårt, ödmjukt jobb från hela laget. Det är det enda sättet som gäller för laget framöver. Bättre än så är de inte.