En svensk spelade huvudrollen på Anfield.
Jonas Olsson hittade rätt två gånger, en av fullträffarna blev godkänd och räckte så när till en skrällseger mot Liverpool.

Liverpool har fortfarande svårt att bemästra de sämre lagen. Under Jürgen Klopp har de levererat toppinsatser mot stora lag som Chelsea och Manchester City, men de har samtidigt förlorat hemma mot Crystal Palace, borta mot Newcastle och idag så när åkt på ett nytt nederlag hemma mot West Bromwich.
Liverpool började bra. Jag gillade det jag såg första tjugo minuterna när Coutinho styrde och det gav ett ledningsmål när Jordan Henderson störtade in i boxen med en andravågslöpning och satte 1–0.
Men WBA reste sig och detta mest för att Liverpool inte lyckades hålla uppe sin nivå. Christian Benteke gjorde återigen en slät figur. Belgaren är stor och stark som en oxe, men endimensionell i sitt spel.

Tony Pulis kom till Anfield med ett 4-1-4-1 med Jonny Evans (!) som mittfältskvast. Evans i den rollen innebar att WBA i nödfall kunde formera en fembackslinje när Liverpools tryck blev som störst.
Offensivt utnyttjade WBA Liverpools svaghet på fasta situationer. När Simon Mignolet ”hängde tvätt” efter en hörna var Craig Dawson framme och petade in 1–1.
Några minuter senare stötte Jonas Olsson in 1–2 efter en kantfrispark, men det målet dömdes bort efter offside. Det framstod som rätt beslut vid reprisen, men jag skulle vilja se Sky Sports inzoomade specialkamera för det är något ben som sticker fram bakom Olsson och det borde vara ett Liverpoolben (en WBA-spelare som springer framåt borde inte ha den fotställningen).
Nåja, Olsson en av planens bästa spelare, fick göra sitt mål till slut.
I den andra halvleken nådde han högst på en hörna och gav WBA ledningen.
Boaz Myhill gjorde en fin benparad när Adam Lallana var fri minuten senare, men mycket mer än så skapade in Liverpool. Misären blev än värre när Dejan Lovren fick bäras ut på bår efter en ful tackling från Craig Gardner (spelar ingen roll om man träffar bollen när man fullföljer på det sättet). Tyvärr har jag dålig feeling när det gäller Lovrens skada, den påminde lite om den typ av smäll som drabbade Stuart Holden en gång i tiden.
Salomon Rondón fick ett jätteläge att spika bortasegern, men han brände och när Divock Origi i 96:e minuten sköt från distans studsade bollen äntligen Liverpools väg.
2-2 och en poäng, men faktum kvarstår: Det här var ytterligare två förlorade poäng för ett Liverpool som fortfarande inte får till spelet mot sämre motstånd.

***
Nog borde Jonas Olsson finnas med i en svensk landslagstrupp? Med tanke på vilken mittbackskris Erik Hamrén haft så hade jag haft med Olsson alla dagar i veckan.
Jag kan förstå att Jonas Olsson inte var klockren på den tiden det svenska landslaget åkte till Amsterdam med uppumpade bröstkorgar med ambitionen att rulla ut Holland.
Men nu när svenska landslaget förstått att man ska spela ett enklare, rakare och lägre 4-4-2-spel så anser jag att Jonas Olsson passar bra för spelidén.
Jonas Olsson var inte självskriven i Tony Pulis startelva när säsongen började, men på sistone har han fått chansen. Idag var det en ”Jonas Olsson-match”, mer krig än skönspel, och då är han oerhört värdefull för sitt West Bromwich.

***
Crazy season rullar vidare. Inte nog med att WBA höll på att chocka Anfield, på White Hart Lane tappade Tottenham 1–0 till 1–2 mot Newcastle. Den här säsongen går inte att förutspå.