Efter varje omgång kommer jag specialstudera ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare.

Denna omgång har jag synat Arsenal.

Matchen (Manchester City hemma)
Avvaktande från båda lagen första 15 minuterna där man ”kände på varandra” och inte ville bjuda på något. Sedan var det gästande Manchester City som förde spelet och försökte åstadkomma något. Kevin De Bruyne var företagsam och skapade ett par fina lägen. Belgaren hade ett gyllene läge att göra 1–0 efter halvtimmen spelad, en matchavgörande sekvens. Arsenal satt lågt och hade ingenting framåt förrän Theo Walcott skaffade sig skottläge i 33:e minuten. Då small det i bortre hörnet bakom Joe Hart. Manchester City öppnade sig efter hemmalagets ledningsmål, spelade med större risktagande. Eliaquim Mangalas huvudlösa passning som föranledde 2–0 var ett bevis på det.
I andra halvlek kontrollerade Arsenal matchen genom att sjunka lågt och attackera genom omställningar – det man nuförtiden gör allra bäst. Det blev farligt bakåt vid ett tillfälle när Jesús Navas sprang sig fri (men slarvade bort läget). Yaya Touré skruvade in reduceringen till 2–1 och skapade lite panik sista tio minuterna. Fram till dess var det klasskillnad och Arsenal underströk än en gång att de är favorit att ta ligatiteln.

Spelarbetygen
Petr Cech 2
—————————–
Héctor Bellerín 3
Per Mertesacker 4
Laurent Koscielny 4
Nacho Monreal 3
—————————–
Mathieu Flamini 4
Aaron Ramsey 3
—————————–
Joel Campbell 3
Mesut Özil 4
Theo Walcott 4
—————————–
Olivier Giroud 3

Betygsskala: 5=världsklass, 4=mycket bra, 3=bra, 2=godkänd, 1=underkänd

Tummen upp
Theo Walcott pangade in 1–0 med ett mäktigt avslut. Engelsmannen har ofta spelats till höger tidigare, men där får jag tillstå att man även kan se en fördel med att ha honom till vänster. Då kan Walcott vandra in och hitta skottlägen (hans avslut är underskattade). Men det jag fastnade för var Walcotts arbete defensivt. Det var magnifikt, matchen igenom. Man kan tänka sig att Walcott är lite besviken över att han nu inte är förstaval i strikerpositionen, men han har tagit den vetskapen på bästa sätt – genom att acceptera sin roll på kanten och göra det bästa av den. Igår var agerade han som en tvåvägsytter av allra bästa snitt. Han var så bra defensivt att man hade kunnat få för sig att det var Javier Zanetti eller Gianluca Pessotto som sprang runt på Arsenals vänsterkant.
En mogen, taktiskt disciplinerad Theo Walcott – som samtidigt inte försakat sin kvickhet och spets offensivt. Det kan väl egentligen inte bli så mycket bättre?

Tummen ned
Det är svårt att leta fel i filmen när Arsenal besegrar Manchester City och visar sig själva och omvärlden att man är redo att bärga ligatiteln. Men om vi nu måste?
Hm… nej, jag hittade inget.
Jo, förresten, men det har inget med matchen att göra. Alexis Sanchez blir borta till mitten av januari på grund av sin skada. Det gick ju bra utan chilenaren igår.

Taktisk spaning
Arsenal vann mot Manchester City efter en ny taktisk triumf av Arsène Wenger. Hans spelare segrade eftersom de förstod vad som krävdes – och var beredda att lägga ned arbetsinsatsen. Där Manchester City fallerade – studera gärna Yaya Tourés obefintliga defensiva arbete – var Arsenal väloljat och lojalt.
Det har verkligen skett något radikalt med Arsenal senaste året. De är inte längre det där oskuldsfulla, naiva laget. Nu är de snarare på gränsen till det cyniska.
Arsène Wenger har bytt livsåskådning.
Jag tycker inte att de spelade överdrivet bra igår. Men grejen är den att är man så organiserat så behöver man inte bjuda på champagne-fotboll. Chanserna kommer ändå och när de väl kommer är det ofta öppnare, klarare lägen. Se bara på andra halvlek där Arsenal fram till slutkvarten hade de bästa lägena (Joel Campbell och Aaron Ramsey) trots att Manchester City hade säkert 70 procent av bollinnehavet och parkerade på offensiv planhalva.

Här är en sekvens som fångar hur defensivt Arsenal har blivit och vilken medvetenhet Arsène Wenger präntat in hos sina spelare.

Bollen spelas in på Raheem Sterling. I det här läget ligger Mesut Özil och Olivier Giroud ej på försvarssida. En vanlig syn att ligga kvar med två spelare högt och försvara sig med två raka fyror, ”two banks of four”.

Det skulle kunna bli en farlig situation här om David Silva drog med sig Mathieu Flamini ett par meter och öppnade ytan centralt för Yaya Touré.

Skillnaden nu är att Arsenals offensiva spelare är medvetna om den här typen av risker. Så dels gör vänstermittfältaren Kieran Gibbs snabbt sin överflyttning och stänger ytan för Yaya Touré, dels tar Arsenals offensiva spelare, Özil och Giroud, beslut som man inte hade fattat för ett par år sedan.

I nästa skede har nämligen både Özil och Giroud flyttat ned och stängt ytan som Yaya hade tänkt operera i. Notera att Arsenal – med tjugo minuter kvar av matchen och ställningen 2–0 – har alla tio spelare i och strax utanför eget straffområde.

Innan Arsenal har vunnit bollen har Olivier Giroud hamnat nere vid egen straffområdeslinje – i ”open play”.

Slutsats
När vi studerar det vattentäta försvarsspelet från hemmalaget igår och tänker bort klubbfärgerna så kan man knappt tro att det är Emirates och Arsenal det handlar om. Det här hade kunnat vara Leicester, laget som haft i genomsnitt lägst bollinnehav i Premier League i höst. Eller Sunderland eller Norwich som kommit till Etihad för att stänga igen.
Men det är Arsenal i sin hemmaborg.
Det som var otänkbart tidigare är nu ett faktum. Arsenal har i en betydande del av matcherna blivit ett rent omställningslag.
Det är därför man nu är redo att storma mot ligatiteln.