Det brukar talas om matcher med ”två ansikten”. Det här var en match med fem.
Det var en av de galnaste matcherna jag sett i Premier League. Definitivt den mest svängiga.

Mycket av försnacket inför matchen handlade om Steven Naismith. Anfallarens övergång från Everton blev klar i veckan och nu skulle han ställas mot sin förra antagonist Liverpool i debuten. Steven Naismith är den typen av energispelare som lyfter Norwich. Det enda frågetecknet är om han kommer att göra tillräckligt många mål.
Hur som helst, inledningsvis var Naismith anonym. Efter trevande första tio minuter tog Liverpool tag i spelet och jag tyckte att de dominerade fullständigt från minut tio. Det såg ut att skilja en division mellan lagen när Liverpool pressade högt inte gav Norwich något andrum.

Roberto Firmino  placerade in 0–1 efter dryga kvarten och så långt var det Liverpools match. Men de röda har inte mandat att slappna av den här säsongen. Inte i någon match.
Det räckte med en hörna för att Norwich skulle få en livlina in i matchen. Efter lite tre-fyra andrabollsdueller damp bollen ned framför Dieumerci Mbokani. Denne drog till med en instinktiv klack och den satt stenhårt bakom Simon Mignolet.
Där svängde matchen. Wes Hoolahan, en av ligans främsta framspelare den här säsongen, serverade Steven Naismith som krutade in debutmålet med ett kliniskt avslut.
Så trots att Liverpool borde ha haft ledningen i paus så gick de till vila med underläge 1–2.

I starten av andra halvlek borde Liverpool ha trampat gasen i botten, men istället var det Norwich som behöll initiativet. Några minuter in på halvleken med Naismith fälld av Alberto Moreno och fick en straffspark som Wes Hoolahan placerade i nät.
Avgjort? Knappast. Långt ifrån.
Liverpool reste sig direkt när Jordan Henderson reducerade till 3–2.
Där fick matchen sitt tredje ”ansikte”.
För några minuter senare gjorde Roberto Firmino 3–3 efter en delikat framspelning från Adam Lallana. Sedan stod Russell Martin för ett jättemisstag när han slog en helt galen passning till James Milner som sprang in med 3–4.
Redan där var den här matchen galen.
Men det skulle bli än värre.

Norwich hämtade ny kraft och fick till en anstormning (och ett fjärde ansikte för matchen).
Fjärdedomaren lade till fem minuters tillägg. Jürgen Klopp var rasande och han blev ännu argare när Sébastien Bassong tryckte in 4–4 i 92:a minuten.
Men det återstod fortfarande knappt tre minuter och det var tillräckligt för att matchen skulle svänga än en gång.
Norwich lyckades sjabbla i eget straffområde och Adam Lallana tryckte in 4–5.

Jag som har kallat Norwich ”ett organiserat lag” får omvärdera det lite.
Deras försvarsspel var katastrofalt. Russel Martin gjorde ett huvudlöst misstag när han bjöd Milner på 3–4, men han gjorde ett nästan lika stort misstag i första halvlek när han stötte och Milner fick ett friläge vid ställningen 0–1. Och han joggade vid 3–3 när han borde ha plockat upp Firmino (där kan man även undra vad Bassong gjorde när han begav sig ut mot kanten istället för att säkra centralt).
Liverpool var inte mycket bättre defensivt, men de kan iallafall glädja sig åt en gigantiskt moralhöjande seger och att offensiven levererade som aldrig förr.
Premier League bjuder onekligen fortfarande på underhållning.
Om nu ”underhållning” är massor av mål på grund av uselt försvarsspel.
Den spelmässiga kvalitén går – fortfarande – att diskutera.