Startsida / Inlägg

Who the f-ck is Kevin?

av Kalle Karlsson

Idag är det på dagen 20 år sedan en av de mest märkliga tränarhistorierna utspelade sig i brittisk fotboll.
Scenen: Vetch Field i Swansea. Huvudrollsinnehavare: Kevin Cullis.
Kevin who…?

Det snackades om Trevor Francis och Mike Walker. Fansen drömde om Ian Rush.
Swansea City hade radat upp förluster och sladdade i Second division, gamla tredjedivisionen. Problemen hade funnits en tid. Populäre managern Frank Burrows hade lämnat sin post under sommaren efter meningsskiljaktigheter med styrelsen och ersatts av assistenten Bobby Smith. Denne hade inte lyckats och lämnat sin post så Jimmy Rimmer, juniortränaren, hade tagit över som caretaker i väntan på en ny manager.
Bakom kulisserna var det mycket på gång. Ägaren Doug Sharpe var på väg att sälja klubben till en mystisk affärsman som i tidningarna kallats ”Mr X”. Denne hade lovat Premier League-fotboll genom att skjuta in en större summa pengar.
”Mr X” visade sig vara Michael Thompson, en affärsman från Shropshire. Han hade affärer ihop med sonen till Jack Walker (ni vet, mannen som ägde Blackburn när de vann ligan 1995).
Det är oklart hur mycket Michael Thompson egentligen visste om fotboll. Vänner har efteråt berättat att han inte hade något större intresse av sporten.
Hans djärva plan för att uppnå målet om Premier League-fotboll var att utnämna en helt okänd pojklagstränare som ny manager i klubben han var på väg att förvärva.
Kevin Cullis var ordförande i lilla Cradley Town. Till vardags arbetade han som gymnastiklärare och på fritiden tränade han klubbens U16-lag i West Midlands Junior League. Hans övriga kvalifikationer var blygsamma. Han hade inte spelat fotboll på någon nivå att tala om. Hans enda tränaruppdrag på seniornivå var i Cradley – i tiondedivsionen.
Hur det hela gick till var oklart. Hade Michael Thompson anställt en kompanjon för att klubben inte fick loss något av de mer kända namnen eller var det som Thompson sa: ”Vi ska motbevisa teorin att framgångsreceptet är att anställa en tränare med ett stort namn”.
Förmodligen det senare, skulle det visa sig.
Tidningsrubrikerna summerade allt:
”KEVIN WHO?”.

De senaste tio åren har tränarrollen utvecklats. Uppdraget har blivit allt mer komplicerat och det ses idag som övermäktigt att gå rakt från den aktiva karriären till ett prestigefyllt tränarjobb.
Istället har trenden varit att tränare inte alls behöver vara gamla spelare. José Mourinho, André Villas-Boas, Brendan Rodgers har fungerat som exempel.
Men då, 1996, var schablonbilden av tränaren som ex-spelare en vedertagen sanning. Något annat var otänkbart.

Den 8 februari 1996 satt Michael Thompson och Kevin Cullis vid podiet inför ett förstummat pressuppbåd på gamla Vetch Field. Spelarna, som dök upp av nyfikenhet för att få träffa sin nye chef, var lika förvånade.
Här hade det talats om Trevor Francis och Ian Rush och så dyker det upp en kille som ingen hört talas om. En nobody som senast tränade ett modest pojklag. Michael Thompson insisterade att ”en vän hade rekommenderat Cullis efter dennes fina arbete i Cradley”, men misstänksamheten bestod.
Framme vid podiet satt en till herre, Paul Molesworth. Han var den som skulle assistera Kevin Cullis. Hur Molesworth fått sitt uppdrag var lika suspekt.

Molesworth, dessförinnan scout för Liverpool, har berättat:
– Första gången jag träffade honom (Cullis) var året före. Jag arbetade som scout för Liverpool och upptäckte en målvakt i Cradley. Han hade alla egenskaperna och efter matchen gick jag in i baren och bad om att få prata med ordföranden. Tjugo minuter senare dök Kevin Cullis upp.
Den unge målvakten fick träna med Liverpool och imponerade tillräckligt på Melwood för att få ett lärlingskontrakt. Men i avtalet ingick att han skulle spela en sista match för Cradley innan övergången realiserades.
– Det nästa som skedde var att Steve Heighway (ungdomsansvarig i Liverpool) ringde och frågade vad som pågick eftersom Cradley nu krävde 50 000 pund för spelaren. Denne hade fyllt 17 år den helgen och de hade fått honom att skriva på ett kontrakt så de kunde kräva en övergångssumma.
– Liverpool ville inte betala och jag såg bara dum ut så jag ringde upp Cullis. Han var en stor herre, han påminde som en dörrvakt på krogen och var ingen du ville bråka med, men jag var upprörd över vad som skett. Han svarade att jag inte behövde oroa mig, att han ”hade något åt mig” och att han ville träffas.
– Några veckor senare introducerade han mig för Michael Thompson och jag fick frågan där och då om jag ville bli assisterande manager i Swansea City. Jag nöp mig i armen, men han berättade att han skulle köpa klubben och att Cullis skulle bli den nya managern och att han ville ha mig som assistent.
Det här mötet ska enligt Molesworth ha skett i september 1995 så Michael Thompsons val att anställa Kevin Cullis var knappast något impulsbeslut. Snarare en utstuderad plan.

Paul Molesworth minns presskonferensen den 8 februari och timmarna före.
– Han (Cullis) rökte cigarett efter cigarett i sidobyggnaden och vände sig till mig och sa: ”Är inte du nervös?”. När han stammade sig igenom presskonferensen frågade jag mig själv om jag drömde. När jag ser tillbaka på det nu så var jag en idiot som hoppade på det.
Kevin Cullis hade försökt sätta hårt mot hårt när han grillades av reportrarna. ”Spelet är likadant oavsett om det är Inter eller Cradley”, hävdade han. Vidare hade han talat vitt och brett om att han ville ha sex nya spelare, att Swanseas spelsätt inte tilltalade honom och att flera spelare fått beskedet att de inte var bra nog.
– När jag sa det till spelarna var de väldigt tysta. Jag tror att de förstod budskapet.
I själva verket hade de redan börjat tvivla. Målvakten Roger Freestone skrev i sin självbiografi:
”Vi var vettskrämda. Jag trodde det var ett skämt. Efter första träningen sa han att vi spelade bättre än han någonsin sett, men det var den sämsta träningen jag hade upplevt på flera år. Alla killarna tittade på varandra och skakade på huvudet. Jag trodde att hans kunskap var begränsad och det här bekräftade det”.

Kevin Cullis hade inte ens hållit i träningen själv. Nej, förmodligen kände han själv hur djupt vatten han rodde på så han valde att delegera. Till juniortränaren som han nyss ersatt.
– Han ringde mig och sa att han var för upptagen med att titta på spelare så han kunde inte ta träningen. Det var samma sak dagarna efter. Spelarna skrattade åt honom, berättar Jimmy Rimmer.
Efter det oprofessionella träningsupplägget väntade match mot Swindon. I matchprogrammet välkomnades den nye tränaren ”Keith Cullis”. Bara en sån sak.
Fansen tacklade chockutnämningen på sitt eget sätt genom att omformulera texten i den gamla dängan ”Living Next Door to Alice”. Japp, ni förstår nog.
”WHO THE F-CK IS CULLIS?!?”
Det blev en 0–1-förlust mot Swindon innan mötet med Blackpool fyra dagar senare.

– Det var som en fars, har mittbacken Christian Edwards berättat. Före matchen tog han mig och Roger åt sidan och började prata om nya kontrakt, fyraårsavtal, och det var monopol-pengar. Jag var 20 bast, tjänade 125 pund i veckan och bodde hos föräldrarna och han pratade om tre-fyra tusen pund och en ny Mercedes.
Det skulle bli värre.
Kevin Cullis, som på presskonferensen kritiserat Swanseas spelsätt, ville ändra om laget och formationen. Lagkaptenen Dave Penney konfronterade Cullis och undrade vad han höll på med. Cullis skrek att han var manager. En spelare replikerade:
– Inte länge till.
Det kunde bara gå på ett sätt. Swansea låg under med 0–2  i halvtid.
– Allt brakade lös i halvtid. Alla skrek och var galna. Vi hade en högerback som spelade vänsterytter, har Penney berättat.
– Cullis verkade inte veta var på planen spelare skulle spela. Så som veteran klev jag fram och lugnade alla och bytte plats på några.
Cullis blev beordrad att sätta sig ned och vara tyst medan spelarna själva lade upp taktiken inför andra halvlek. Det blev förlust med 0–4.
Efter matchen stormade Doug Sharpe in i omklädningsrummet. Han försäkrade att spektaklet var över. Efter blott sju dagar.
– De där idioterna är borta i morgon bitti.
Kevin Cullis veckolånga sejour i Swansea är en av de kortaste och mest händelserika tränarsejourerna i proffsfotbollen.

Enligt myten så blev Kevin Cullis bokstavligen avslängd på en bensinmack på hemresan från Blackpool, men det har han tillbakavisat. Han hävdar att han fick reda på avskedet när han ringde klubbens dåvarande nyhetstelefonlinje (det här var före Internet).
Michael Thompson sa till pressen att köpet skulle fullföljas på fredagen samma vecka, men han hävdade att Cullis valt att säga upp sig själv av personliga skäl. Cullis förnekade det och det slutade med att ”tränaren” hotade med att dra Swansea inför domstol. Han krävde 116 000 pund i utebliven lön. En dag före domstolsförhandlingen nådde parterna en förlikning där Cullins fick ett femsiffrigt belopp. En del av uppgörelsen var att ingen part fick prata om händelserna igen.

Hur det gick sen?
Swansea plockade in dansken Jan Mölby som spelande manager. Han kunde inte hindra raset utan laget åkte ur tredjedivisionen. Året efter var Mölby bara en omtagen frispark i slutminuterna av playoff-finalen från att föra ”Swans” tillbaka till Second division.
Doug Sharpe stannade som ägare fram till 1998 då han sålde till SilverShield.
Michael Thompson satte aldrig sin fot mer inom fotbollen, oss veterligen.
Och vår vän Kevin Cullis? Han återvände till sin korkek i West Midlands. 2003 dömdes han till fängelse i nio månader för flera fall av bedrägeri.

Källor: Guardian, Independent, Telegraph, Wales Online.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB