Nej, det blev ingen succé för Rafael Benítez i debuten i Newcastle.
Det är ju en sådan säsong när inget verkar kunna stoppa Leicester.

Rafael Benítez fick jobbet som ny manager i Newcastle förra veckan. Spanjoren har haft några dagar på sig att förbereda sitt nya lag inför en av de lurigaste uppgifterna som finns i fotbolls-Europa idag.
Inte svåraste, den finns nog på Camp Nou, men en av de allra lurigaste.
Ge Leicester lillfingret och de tar hela handen, armen och axeln ända upp till nyckelbenet.

Jag tycker Rafael Benítez nya Newcastle såg solida ut. De försökte stänga igen, vara tajta och faktum är att i matchinledningen var det Newcastle som hade de bästa chanserna. Lite mer marginaler – och lite mer kvalitet där – så hade det kanske slutat annorlunda.
Men Jack Colback, som spelades som ytterback, gav bort en onödig frispark, linjedomaren missade en liten, liten offside på Jamie Vardy och sedan hade Shinji Okazaki cykelsparkat in 1–0 (nån domarexpert i Sky Sports hävdade att det inte var offside, men det vettetusan, varken Ronald Koeman eller Jamie Carragher verkade ge så mycket för den ståndpunkten).
Det är en sådan säsong. När slitvargen Shinji Okazaki drar en bicycleta och avgör matchen.
– Shinji springer ihjäl sig varje match så han är värd det, sa mittfältaren Daniel Drinkwater efteråt.
Grejen är att hela Leicester sliter ihjäl sig. De får vad de förtjänar.

Det går att applicera på situationen i andra halvlek också där Newcastle mycket väl hade kunnat få med sig en straffspark när Wes Morgan täckte ett skott med armen.
Men, som sagt, det är en sådan säsong.
Elva poäng ned till Arsenal. Tolv poäng ned till Manchester City.
Det omöjliga kommer allt närmare.

***
Jag har berört Leicester N’Golo Kanté massor av gånger den här säsongen, men det går inte att undvika att göra det igen. Killen är fantastisk. Finns det en bättre och mer energisk bollvinnare i fotbolls-Europa?
Sergio Busquets må vara smartare och läsa spelet bättre, men Kanté är så löpstark, så lojal och rör sig över så stora ytor att man får uppfattningen att han ”är överallt”. Sedan har han dessutom förmågan att transportera bollen och fördela den.
Danke legendaren Frank Arnesen har sagt att man i fotboll behöver spelare som vinner bollen, flyttar bollen och passar bollen.
Grejen med N’Golo Kanté är att han gör allt det där.
Han börjar mer och mer se ut som en spelare som handplockas av en storklubb – men som faktiskt också etablerar sig på den högsta nivån.
Jag kan inte se en enda sittande mittfältare i Premier League som varit bättre än Kanté denna säsong. Kan han fungera lika bra i ett 4-2-3-1 eller behöver han ha sin roll som box-to-box-mittfältare för att synas och briljera?
Det får Europas scouter och klubbchefer bedöma. Lita på att Kantés namn kommer att diskuteras i många av Europas största klubbar.