Det svenska landslaget underpresterade grovt mot Irland igår i EM-premiären, men knep ändå en poäng.
Här tittar vi närmare på vad som gick snett i en pinsam första halvlek.

Vi minns hur Erik Hamrén gick bort sig fullständigt i EM-premiären för fyra år sedan. Då mönstrade den svenske förbundskaptenen ett på tok för offensivt viktat lag mot hemmanationen Ukraina och åkte på en svidande förlust.
Den här gången var det en balanserad startelva, eller åtminstone den som förväntade efter förhandsrapporterna. Victor Nilsson Lindelöf tog plats i mittförsvaret bredvid Andreas Granqvist, Oscar Lewicki startade centralt bredvid Kim Källström och Marcus Berg valdes som spets framför fansfavoriten John Guidetti.
I Irland, som hattat fram och tillbaka mellan olika uppställningar, valde Martin O’Neill att mönstra en 4-4-2-diamant. Tanken bakom denna var vettig. Packa laget centralt så Zlatan Ibrahimovic ges minimalt utrymme, sätt den höga/tröga (välj vilket du vill) svenska backlinjen på prov med ett tvåmannaanfall med Jon Walters och Shane Long.

Irlands presspel
Det första karaktärsdraget i matchen var Irlands angreppssätt. En av de främsta egenskaperna hos Martin O’Neills gäng är att de är kapabla att skifta mellan högt och lågt försvarsspel och ändå behålla aggressiviteten. I starten av den här matchen klev de högt och pressade de svenska backarna, som inte klarade av att hitta vägar fram. Istället blev det långa ”lycka till”-bollar mot Marcus Berg och Zlatan Ibrahimovic som tvingades stångas med fysiska mittbacksduon Ciaran Clark och John O’Shea. Väldigt sällan gick de svenska anfallarna vinnande ur de duellerna.
Om vi studerar passningsmönster från egen planhalva från de svenska mittbackarna från första 15 minuterna ser det ut så här:
Mikael Lustig: Av tre passningar framåt var alla längre bollar. 0/3 passningar till rätt adress.
Victor Lindelöf Nilsson: Av fyra passningar framåt var två längre bollar. 2/4 passningar till rätt adress.
Andreas Granqvist: Av fem passningar framåt var två längre bollar. 3/5 passningar till rätt adress.
Martin Olsson: Av tre passningar framåt var två längre bollar. 1/3 passningar till rätt adress.
Det var tydligt att Sverige hade svårt att hantera Irlands press. När mittfältarna Kim Källström och Oscar Lewicki hade lika svårt, om inte svårare, att få ordning på passningarna kraschade de svenska anfallsförsöken.

En snabbtitt i statistiken visar att varken Oscar Lewicki eller Kim Källström hade överdrivet många felpassningar, men problemet var att ingen av de utvalda svenska spelregissörerna hittade några passningar förbi Irlands förstapress. Lewicki blir tyvärr för begränsad i matcher där Sverige ska föra spelet mot en jämbördig motståndare.
Det blev mestadels intetsägande spel i sidled och ju längre halvleken led, desto mer frustrerad och otålig blev Zlatan Ibrahimovic som droppade djupare och djupare ned för att få någon som helst bollkontakt.

Oscar Lewicki, 16/18 passningar i första halvlek, men få gick framåt vilket diagrammet visar.

Kim Källström, 25/32 passningar, och samma sak här: För få lyckade passningar som hittade förbi Irlands förstapress.

Diagrammet visar var Zlatan tog emot passningar i första halvlek och hur han tvingades söka sig ut mot kanterna.

Bristen på spelvändningar
Med Irlands centrerade mittfältsdiamant fanns ändliga ytor på kanterna. Framför allt när Irland gjort sin överflyttning, vilket kan ses på bilden nedan.

Tydlig överflyttning från Irland.

Enorma möjligheter till spelvändningar.

Jag är övertygad om att Erik Hamrén och hans coachteam pratat om vikten av spelvändningar. Därför var det förvånande att Sverige a) knappt genomförde några, b) inte genomförde dem med något tempo överhuvudtaget. Ett skickligt lag hade förlagt spelet på ena sidan för att sedan snabbt vända till andra kanten och skapa 2 vs 1-lägen. Sverige gjorde det inte en enda gång under den första halvleken. Kim Källström brukar kunna leverera crossbollar av god kvalitet, men igår uteblev de helt.

Brist på löpningar
Erik Hamrén pratade efter matchen om att hans lag ”rört sig för lite”. Det är ett diffus begrepp, men det fanns en sekvens i spelminut 34 som demonstrerade vad han syftade på. Mittbacken Andreas Granqvist fick chansen att driva fram bollen vid två tillfällen inom loppet av 20 sekunder. Det var ett ypperligt tillfälle att hitta förbi Irlands förstapress, hitta spel på en felvänd spelare för att sedan etablera spel i spelyta 2 (den mellan motståndarnas mittfält och backlinje). I den bästa av världar vill man ha både en, två och tre löpningar så att bollmottagaren har en ”tredje spelare” att servera. Men ingen av de svenska spelarna rörde sig ur fläcken. Inga motrörelser, inga djupledslöpningar, ingen som ens gjorde sig spelbar.
Här var det inte tal om avsaknad av tredjelöpning, utan att avsaknad av löpningar överhuvudtaget.

Motsatta rörelser hade ställt en fråga till Irlands backlinje.

Notera att ingen av Sveriges spelare rör sig framåt i djupled med fart trots att en svensk opressad spelare får vandra framåt med bollen.

Men notera framför allt:
Trots att det gått 15 sekunder mellan sekvenserna på bilderna ovan har de svenska spelarna knappt rört sig en meter.

Bilden visar det svenska havererade anfallsspelet i första halvlek. Zlatan har rört sig ut mot högerkanten för att få känna på bollen, tre spelare (Forsberg, Berg, Larsson) på rad i den offensiva linjen. Ingen mittfältare centralt.

Brist på passningskvalitet  
Irland var kompakt och agerade uppoffrande i sitt försvarsspel. Då är det extra viktigt att ha passningsfötter som kan hitta förbi motståndarnas block. Här har vi en situation där Oscar Lewicki hittat en fri yta mellan Irlands lagdelar (bilden nedan).

Andreas Granqvist har alla möjligheter att spela en boll igenom som hotar och som slår ut fyra av Irlands spelare. Men Granqvist ser inte den passningen, alternativt väljer den säkra passningen på Kim Källström (bilden nedan). Några sekunder senare är bollen hos Andreas Isaksson.

Jämför detta med Jerome Boateng, Tysklands mittback, som gång på gång hittade fram med passningar förbi motståndarnas förstapress i mötet med Ukraina.
Utan passningsfötter av kvalitet, utan förmåga att spela sig ur motståndarnas press hade Sverige behövt längre bollar med adress och intränade mönster för att vinna andrabollarna.
Nu fanns ingenting under en undermålig första halvlek.

Andra halvlek
Irland rivstartade och satte 1–0 efter ett par minuter när Séamus Coleman gjorde det som svenska spelarna inte hade klarat av: Han vann sin 1 vs 1-duell mot Emil Forsberg. Colemans inlägg hamnade hos Wes Hoolahan som tryckte in bollen på halvvolley.
Ett underläge var tydligen vad som krävdes för efter målet spelade Sverige upp sig. Man skapade ett par fina chanser, Emil Forsberg borde tryckt in 1–1 kort efteråt och man började framför allt hitta med snabbare spelvändningar ut mot vänsterbacken Martin Olsson. När denne väl matades med passningar och fick ytor levererade han ett par finfina inlägg som mycket väl kunde ha resulterat.
Den svenska uppryckningen grundade sig mer i att Irland blev mer försiktigt och försökte bevaka sin ledning än att Sverige var så förträffligt. I den 70:e minuten, i en period då Sverige spelade som allra taffligast, initierade Kim Källström en bra kombination. Han hittade förbi Irlands mittfält (alldeles för få gånger detta skedde) och när John Guidetti väl fick bollen hade Zlatan Ibrahimovic satt fart. Tack vare den typen av tredjelöpningar som saknades i första halvlek fick den svenske superstjärnan tillräckligt med utrymme för att utmana Irlands försvar.
Resten ska vi tacka Ciaran Clark för då Aston Villa-backen nickade bollen i eget mål, men kombinationen dessförinnan innehöll de inslag som saknades i resten av matchen: Spel förbi Irlands mittfält, en tredje spelare som redan tagit sin djupledslöpning.

Sammanfattning
Det blev platt fall i den svenska EM-premiären. Jag kan inte säga vem som ska ha mest kritik, Erik Hamrén eller spelarna. Men det jag kan konstatera är att med sådan frapperande avsaknad av kvalitet som Sverige hade i första halvlek i mottagningar, passningar och spel utan boll så spelar det ingen roll vilken taktik man använder. Då kommer man inte lyckas hur man än gör.
För många svenska spelare underpresterade och Irland fick full effekt i första halvlek av sin mittfältsdiamant där man centrerade och stängde ytorna för Zlatan Ibrahimovic.
Sverige skapade ett par chanser efter Irlands ledningsmål, men lyckades inte prestera ett enda avslut på mål. Ändå fick man 1–1 och det var det enda positiva från EM-premiären.