Är Arsenal redo att slåss om titeln under det som kan bli Arsène Wengers sista säsong? Nej, inte när ligan börjar.

För ett år sedan, under sommaren 2015, hade Arsenal två områden att åtgärda. De behövde en klassmålvakt och de behövde en klassanfallare.
Målvakten anlände i form av Petr Cech. Anfallaren uteblev.
Olivier Giroud gjorde en bra säsong, med sina mått mätt, men känslan är att Arsenal hade varit så mycket starkare med en rörlig striker som kan utmana om skytteligasegern.
Den här sommaren fanns två områden som behövde förstärkas för att Arsenal skulle segla upp som titelfavorit.
De behövde en solid mittback då Gabriel inte visat sig vara den försvarare man hoppats på. De behövde, fortfarande, den där anfallaren.
Det gjordes försök på Jamie Vardy, som stannade i Leicester. Det gjordes försök på Gonzalo Higuaín, som valde Juventus.
Nu står Arsenal inför en säsongsstart där man återigen har en skadedrabbad trupp som inte känns komplett.

Granit Xhaka har kommit in på mittfältet och det var en vettig värvning då han kan ge både fysik och passningskvalitet på mittfältet.
Rob Holding har värvats till försvaret från Bolton, men det är mer ett oskrivet kort. Det kan visa sig vara ett fynd, det kan visa sig vara ännu en spelare som får börja om i en mindre klubb.
Arsenals fans har vädjat hela sommaren efter värvningar och ändå kommer de till premiären mot Liverpool med ett mittbackspar bestående av Rob Holding och Calum Chambers. Man förstår deras frustration.
Nu var det förstås otur att Per Mertesacker drabbades av en långtidsskada. Eller är det otur? Arsenals ständigt återkommande skadeproblem ska förstås ses i ett djupare plan. Arsène Wenger var innovatör när han kom till öarna på 90-talet och revolutionerade engelsk fotboll. Nu känns hans upplägg förlegat. Vi har inte insynen så vi kan avgöra exakt vad han gör som inte är rätt, däremot har vi en årligen återkommande skadelista som antyder att något görs annorlunda i Arsenal jämfört med andra klubbar.

Arsenal började med förlust förra säsongen också, den gången hemma mot West Ham.
Sedan började de tuffa igång tåget under hösten. Mesut Özil var ligans bäste under ett par månader när han prenumererade på assist. Där och då var Arsenal titelfavorit i mina ögon. Men de initiativet till Leicester och även om slutet av säsongen bjöd på en stark ”finish” där man sprang om Tottenham var spelåret en besvikelse. Förra säsongen när så många storlag hackade var ett gyllene tillfälle att lyfta bucklan.

Jag tycker inte allt är grått för Arsenal (även om man kan tro det när man läser känner av fansens sinnesstämning på Twitter). Chelsea, Manchester City och Manchester United har nya managers och nya ”projekt” som behöver tid.
Ett par värvningar – eventuellt Shkodran Mustafi – och drömnamnet Riyad Mahrez och Arsenals titelchanser ökar dramatiskt. Bara Mustafi in skulle förbättra chanserna avsevärt då Arsenal redan har bra ytterbackar, bra mittfält och en bra målvakt. Större än så är inte skillnaderna i toppen.
Arsène Wenger måste öppna plånboken och den här gången kanske han måste bita i det sura äpplet och betala överpris för en spelare.
Men det är det väl värt för att ge sitt lag chansen att vinna ligan?

Tänkbar startelva:
Cech – Bellerín, Mertesacker, Koscielny, Monreal – Xhaka, Cazorla – Ramsey, Özil, Sanchez – Giroud.
Nyckelspelare: Mesut Özil.
Håll ögonen på: Santi Cazorla.

Nyförvärv:
Granit Xhaka – Borussia Mönchengladbach, £34m
Takuma Asano – Sanfrecce Hiroshima, undisclosed
Rob Holding – Bolton, £2m

Förluster:
Isaac Hayden – Newcastle, undisclosed
Mikel Arteta – retired
Tomas Rosicky – released
Mathieu Flamini – released
Dan Crowley – Oxford United, loan
Wellington Silva – Fluminense, undisclosed
Jon Toral – Granada, loan
Wojciech Szczesny – Roma, loan