Den stora slakten uteblev. Istället överraskade nykomlingen Middlesbrough med att hålla nollan på Emirates.
Trots en rejäl dos naivitet.

Arsenal kom till dagens hemmamatch med sex raka ligasegrar och i veckan krossade de Ludogorets med 6–0 i Champions League.
Gunnersfansen väntade sig nog en ny uppvisning från ligans mest formstarka lag, men Middlesbrough ville annorlunda.
Aitor Karankas gäng är en intressant nykomling. De tog sig till Premier League genom att spela iögonfallande passningsfotboll i Championship. I inledningen av Premier League har de försökt att vara ett spelande lag, men när poängen har uteblivit har Aitor Karanka blivit tvungen att skruva på sitt risktagande.
Så idag kom han till Emirates och ställde ut ett lågt 4-5-1-lag. Det var så defensivt att Middlesbrough ibland hade alla tio utespelare i och några meter utanför eget straffområde.

Arsenal dominerade inledningsvis, men sedan hade faktiskt ”Boro” första halvlekens bästa lägen. Tack vare vindsnabbe Adama Traoré fanns ett vasst omställningshot. Först sprang han ikapp och snodde bollen av Laurent Koscielny vilket gav ett friläge som Petr Cech räddade. Sedan dunkade Gáston Ramirez en frispark i kryssribban innan Traoré vände ut och in på Héctor Bellerín och slog ett inlägg som skarvades till Gáston Ramirez i bortre ytan. Han nickade, men Cech räddade igen.
De enda gångerna som Arsenal hittade vägar igenom Middlesbroughs försvarsmur var när gästerna själva tappade boll. Och där fanns en naivitet som var högst anmärkningsvärd.
Aitor Karanka hade beordrat ett defensivt och ultradisciplinerat lag, men ändå fanns ett risktagande med boll som annars kännetecknar de mest kända possessionlagen. Detta av en nykomling på bortaplan. Det rimmade inte med matchplanen som annars gick ut på att man i alla situationer utan boll skulle minimera risker.
Mittbacken Daniel Ayala skulle spela sig ur eget straffområde, Antonio Barragán slog en dumdristig passning precis utanför egen box, Ben Gibson dribblade mot två (!) Arsenalspelare som sista man.
Den här gången gick det vägen, men den sortens beslut kommer kosta baklängesmål.

I andra halvlek blev det spel mot ett mål och Arsenal vaskade fram fyra-fem riktigt vassa chanser. En vanlig eftermiddag hade de förstås gjort segermålet, men jag saknade Santi Cazorla idag. Hans kreativitet och kvalitet i det korta kombinationsspelet hade kanske kunnat luckra upp ”Boro”. Det dröjde till slutkvarten innan Lucas Pérez och Theo Walcott sydde ihop den sortens väggspel som vi förknippar med Arsenal. Annars var det mest tempofattigt sidledsspel mot ”Boros” handbollsförsvar som mer liknade sexbackslinje.

Middlesbroughs enda anfallshopp förblev kontringarna via Adama Traoré. Jag hade stora förhoppningar på honom när han värvades till Aston Villa. I Barcelona var fansen besvikna när han såldes, men trots sin extrema snabbhet har det saknats något, kanske den mentala styrkan, för i Villa floppade han (jag minns en otrolig solorush borta mot Crystal Palace som enda höjdpunkt under Villa-karriären).
Med det här riskminimerande försvarsspelet och omställningshot i form av Adama Traoré kommer Middlesbrough kunna skaka fler storlag.
Det är knappast den fotboll Aitor Karankas gäng står för, men frågan är om materialet är tillräckligt bra för att spela proaktivt och kontinuerligt vinna matcher.
Den naiviteten vi såg idag – det nästan stoiska förhållningssättet att man skulle passa eller dribbla sig ur varje trång situation första 65 minuterna – kommer motståndarna att utnyttja framöver.