Arsenal och november månad är ingen bra kombination. Många är de år då ”Gunners” börjat ligan bra för att sedan tappa allt när novembermörkret börjar smyga på.
Så också denna höst.
I slutet av oktober vädjade Arsène Wenger till sitt lag att släppa den mentala blockeringen som verkar finnas kring novemberfotboll. Ändå – eller kanske på grund av en självuppfyllande profetia – har hans lag drabbats av den återkommande frossan. Av fyra matcher fram till söndagen hade det blivit en seger (mot Ludogorets) och tre kryss.
Senaste veckorna har det dock inte bara handlat om resultaten. Arsenals spel har varit negativt. Efter en ursvag, defensiv insats borta mot Manchester United blev det ett onödigt poängtapp hemma mot Paris SG i Champions League.
Idag väntade Bournemouth på Emirates och känslan var att Arsène Wenger verkligen behövde vinna den här matchen. Dels för att haka på topptrion i ligan, dels för att det så lätt kan sprida sig en känsla av att spelarna börjar tvivla. ”Ska vi börja vackla och slarva bort allt igen?”.
I startelvan gjorde han en rad ändringar, bland annat fick Mathieu Debuchy chansen, hans första start på ett år. Debuchy blev inte långvarig, han haltade tyvärr ut redan efter en kvart på grund av skada.
Minuten innan hade Alexis Sanchez gett Arsenal ledningen. Det är tur att de har Alexis. Igår fungerade han som alvedon mot novembersjukan.
Visst, 1–0-målet fick han tillskänks efter en huvudlös passning av Bournemouth Steve Cook, men det skulle ju komma mer från Alexis Sanchez. Mycket mer.
Chilenaren kom till Arsenal sommaren 2014 från platsen som rotationsspelare i Barcelona. Han tog Premier League med storm då, men andraåret blev tuffare med skador och sviktande form. I somras beslutade Arsène Wenger för att lösa forwardsproblemet genom att flytta fram Sanchez ett steg i planen och det har blivit ett lyckodrag. Olivier Giroud är kanske inte överlycklig över den omskolningen som förpassat fransmannen till bänken, men Arsenal är så mycket vassare med Sanchez djupledshot, rörlighet och presspel där framme.
Bournemouth fick en gratisbiljett in i matchen när Mike Jones dömde en lättvindig straff för Callum Wilson i 23:e minuten. ”Cherries” stod emot bra, mycket tack vare sin arbetsvilja och Nathan Aké som imponerar mer och mer i mittförsvaret. Men i andra halvlek var det Sanchez som tog tag i matchen igen. Han drog upp ett anfall i minut 53 och några sekunder senare hade Theo Walcott nickat in 2–1. På tilläggstid fyllde Sanchez på med 3–1.
Däremellan i andra halvlek fanns en alldeles utsökt passning med yttersidan till parhästen Mesut Özil och det där självsäkra allroundspelet där spelaren ifråga ständigt väljer och utför allt rätt.
Arsenal lider stort av skadan på Santi Cazorla. Granit Xhaka hade det kämpigt i första halvlek och flytet i passningsspelet har inte funnits där senaste matcherna. Frånvaron av Héctor Bellerín är också kännbar, inte minst tydliggjort av att mittbacken Gabriel fick hoppa in och vikariera i den positionen på söndagen.
November är nästan slut för Arsenal, det enda som återstår är Ligacupen på onsdag mot Southampton. Jag tror att Arsène Wenger andas ut över det. Nu behöver de hitta tillbaka till toppformen igen.
Utfryst av Pep Guardiola hela hösten. Men förra helgen fick Yaya Touré plötsligt chansen. Och med två mål förde han Manchester City till seger.
Pep Guardiolas behandling av Yaya Touré har varit vida uppmärksammad i engelsk press. När den tidigare Barcelona- och Bayern München-tränaren anlände till Etihad visade han med all tydlighet att Yaya Touré var oönskad. ”Inte tillräckligt fit”, hette det och Yaya Touré fanns inte med i truppen när ligan sparkade igång. Hans enda framträdande var i Champions League-kvalet mot Steaua 24 augusti. Inför Champions League-gruppspelet blev ivorianen inte ens anmäld i truppen och får således inte användas i Europamatcherna före jul.
Därför var det överraskande att Yaya Touré plötsligt tinades upp till bortamötet förra helgen mot Crystal Palace.
Yaya Touré fick starta på centralt mittfält och tackade för förtroendet genom att sätta båda målen i 2–1-segern över Crystal Palace. Efter matchen ska lagkamraterna ha gett 33-åringen en stående ovation i omklädningsrummet.
Hur kommer han användas nu? Det är frågan. Förmodligen var insatsen senast tillräckligt för att Yaya Touré nu ingår i Pep Guardiolas planer. Och med tanke på den uttömmande CL-drabbningen med Mönchengladbach i veckan så bör Yaya Touré ha stora chanser att starta helgens ligamöte borta mot Burnley.
Det kan mycket väl bli nya mål och poäng för en av de mest målfarliga centrala mittfältarna under PL-eran.
I Premier Manager handlas Yaya Touré för 6,279 miljoner kronor. Han ägs fortfarande bara av 0,4 procent av deltagarna.
***
Liverpool blev mållöst senast borta mot Southampton. Räkna med en reaktion på lördagen hemma mot Sunderland.
***
Henrich Mchitarjan är en annan spelare som tagit ut ur frysboxen senaste veckan. Han fick spela från start för Manchester United mot Feyenoord i Europa League i torsdags och var en av planens bästa spelare. Bör få fler chanser nu.
***
Byt in:
Yaya Touré, Manchester City
Zlatan Ibrahimovic, Manchester United
Heinrich Mchitarjan, Manchester United
Juan Mata, Manchester United
Matt Phillips, West Bromwich
Roberto Firmino, Liverpool
Harry Kane, Tottenham
Byt ut:
Alex Iwobi, Arsenal
Aaron Ramsey, Arsenal
Marouane Fellaini, Manchester United
Anthony Martial, Manchester United
Bästa defensiven i kombination med en defensiv coach.
Manchester Uniteds försvarsspel har presterat förvånansvärt svagt i höst.
Ni kommer ihåg förra hösten. Louis van Gaal fick massiv kritik för det låsta, sterila Manchester United. De vann ofta sina matcher, men de vann knappt och deras spel var tempofattigt och sidledsbaserat.
En aspekt fungerade dock under Louis van Gaal hösten 2015: Defensiven.
Efter elva ligaomgångar 2015/16 hade Manchester United släppt in blott åtta mål varav tre av dem kom i bortamatchen mot Arsenal.
José Mourinhos entré borde ha betytt ett organiserat, pålitligt försvarsspel, men hittills har vi inte kunnat se det. Hittills har laget släppt in 13 mål efter elva matcher.
Nu är dessutom laget utan mittbackarna Chris Smalling och Eric Bailly så det lär säkerligen svaja ett par veckor till.
Ligans överlägset bästa lag defensivt är Tottenham. Bara sex insläppa har Mauricio Pochettinos gäng tillåtit hittills. Detta trots att försvarschefen Toby Alderweireld varit skadad sedan 15 oktober. Hans frånvaro har onekligen påverkat lagets slagstyrka, men laget är fortfarande solitt bakåt med bara två insläppta på tre senaste ligamatcherna.
Defensiva spelare från Spurs är därför att föredra i nuläget. Alderweireld väntas vara tillbaka i början av december. Lagets kommande schema är inte heller superskrämmande, iallafall inte hemmamatcherna: West Ham (h), Chelsea (b), Swansea (h), Manchester United (b), Hull (h), Burnley (h).
Ett annat lag med stark defensiv för tillfället är Chelsea. Antonio Contes tre-/fembackslinje har gett stadga och nu radar man upp segrar. Spelare som Gary Cahill och David Luiz är både starka defensivt och kan bidra med mål framåt.
Byt in:
Hugo Lloris, Tottenham
Kyle Walker, Tottenham
Gary Cahill, Chelsea
David Luiz, Chelsea
Marcos Alonso, Chelsea
Carl Jenkinson, Arsenal
Mohamed Elneny, Arsenal
Marcus Rashford, Manchester United
Mesut Özil, Arsenal
Byt ut:
David De Gea, Manchester United
Luke Shaw, Manchester United
Héctor Bellerín, Arsenal
Fyra mål på två senaste matcherna. Ilkay Gündogan är den hetaste spelaren i hela Premier Manager för tillfället.
Den tyske landslagsspelaren var ett av Europas hetaste mittfältslöften när han kom fram i Dortmund och spelade Champions League-finalen 2013 (målskytt på straff). Sedan kom skadeproblemen. Under säsongen 2013/14 spelade Ilkay Gündogan bara en enda match i Bundesliga.
Efter ett års rehabilitering gjorde han comeback hösten 2014 och i somras värvades han till Manchester City, en affär värd cirka 250 miljoner kronor. Pep Guardiola hade bra koll på 26-åringen sedan sin tid i Bundesliga och såg Gündogan som en viktig pusselbit i den tilltänkta revolutionen på Etihad.
Ilkay Gündogan var skadad när säsongen startade, men senaste månaden har han tagit en startplats på mittfältet och senaste veckan har han hittat målet.
Det började med två mål (och en assist) mot West Bromwich i 4–0-segern på The Hawthorns förra helgen. Sedan blev det två nya mål mot Barcelona i den minnesvärda 3–1-segern i veckan.
Fyra mål på två matcher och en Gündogan som mer och mer hittar rätt i Guardiolas bygge.
I Premier Manager handlas Ilkay Gündogan för 4,633 miljoner kronor, billigt för en så målfarlig mittfältare.
***
Byt in:
Ilkay Gündogan, Manchester City
Theo Walcott, Arsenal
Kevin De Bruyne, Manchester City
Simon Francis, Bournemouth
Callum Wilson, Bournemouth
Sergio Agüero, Manchester City
Coutinho, Liverpool
Joe Allen, Stoke
Wilfried Bony, Stoke
Eden Hazard, Chelsea
Ahmed Musa, Leicester
Victor Moses, Chelsea
Byt ut:
Jay Rodriguez, Southampton
Henrich Mchitarjan, Manchester United
***
Vilka spelare byter du in i ditt Premier Manager-/Fantasy-lag till helgen?
Southampton gjorde mycket rätt. Men var inte ens nära att vinna. Det säger en del om hur stabilt Antonio Contes Chelsea uppträder för tillfället.
Chelseas rad inför söndagens bortamöte med Southampton var tre segrar och 9–0 i målskillnad. Southampton å sin sida hade fem raka ligamatcher utan förlust. Så det var onekligen två formstarka lag som skulle göra upp på St Mary’s.
Antonio Conte började säsongen med en fyrbackslinje, men när resultaten uteblev, inte minst 0–3 borta mot Arsenal, omformerade han till ett 3-4-3/5-2-3. Sedan dess har Chelsea blivit bättre och bättre. Organisationen börjar lika den som kännetecknade Juventus under Contes tid i Turin. Och offensivt har stjärnor som Eden Hazard fått utrymme att briljera.
Southampton under Claude Puel har blivit mer possessionbaserat, mer risktagande. Jag gillar det jag sett hittills. Idag styrde de matchen inledningsvis och det hade varit så intressant att se hur matchen hade utvecklat sig om den hade fått vara mållös en bit in i första halvlek.
Nu fick Chelsea bästa tänkbara start när Steven Davis missade i positionsspelet mot Eden Hazard och belgaren fick tid och utrymme att vända tillbaka och dunka in 1–0 mellan benen på Fraser Forster. Då hade det bara gått drygt fem minuter.
Med Antonio Contes 3-4-3/5-2-3 är underläge det absolut sämsta som kan ske. Vid överläge kan Chelsea falla ned, formera en fembackslinje, positionsspela och bara invänta kontringslägena som kommer att uppstå.
Så blev det också. Efter cirka 20 minuter in i första halvlek hade Southampton haft runt 73 procent (!) i bollinnehav. Southampton hade centralt övertag och Chelsea hade svårt att få tag i hemmalaget som fick rulla runt.
Saints var överlägset. Förutom i och runt de båda straffområdena. Och som bekant är det där fotbollsmatcher avgörs.
Trots spelövertaget hade Southampton nämligen oerhört svårt att skapa klara målchanser. Det beror förstås till stor del på att Chelsea gjorde dem uddlösa. Skillnaden på andra planhalvan var total.
Det kändes farligt varje gång Eden Hazard, Victor Moses och de andra fick vända upp och attackera en mot en.
Hazard var fenomenal. Hans insats påminde en del om formen han höll 2014/15, där drivet med boll och den låga tyngdpunkten gjorde det omöjligt för Southampton att stoppa honom.
Southampton försökte använda inläggsspel som vapen i andra halvlek, men närvaron i boxen begränsade sig till Charlie Austin som skulle brottas med César Azpilicueta, David Luiz och Gary Cahill. Det hade varit intressant att se mittbacken Virgil van Dijk i anfallet – Southamptons ”plan B” – redan vid ställningen 0–1 eftersom det var så uppenbart att hemmalaget hade så svårt att skapa lägen.
Klyftan mellan lagen den här dagen blev extra uppenbar när Diego Costa curlade in 2–0 med ett klassavslut. Han vek in från vänster och hittade det långa hörnet, otagbart för Fraser Forster.
2–0, game over.
Till slut hade segern kunnat bli ännu större eftersom Chelsea fick kontra mot ett än mer utspritt hemmalag.
Trepoängaren var odiskutabel och det trots att Southampton, spelmässigt, imponerade i passningsspelet i första halvlek.
Men att hamna i underläge mot Antonio Contes Chelsea är en dålig idé den här säsongen.
Southampton tystar tvivlarna igen. Det innebär att det finns fynd att hitta i Claude Puels gäng.
Att Southampton tappar spelare har blivit ett återkommande sommartema. Men trots att laget ständigt får se stjärnor lämna har man lyckats förbättra (!) föregående säsongs placering tre år i rad. En fantastisk bedrift som är värd all beundran.
I somras försvann tränaren Ronald Koeman, mittfältaren Victor Wanyama och anfallaren Graziano Pellè. Kännbara tapp, men efter nio omgångar parkerar Saints ändå på åttonde plats i tabellen.
Med ett starkt försvar och med en Charlie Austin som gör mål finns det anledning att tro att det går att upprepa senaste säsongernas placeringar på övre halvan.
Charlie Austin är högintressant i Premier Manager och honom har vi tipsat om tidigare. Men jag slår även ett slag för lagets defensiv.
Senaste åren har Southampton konsekvent varit ett av lagen med bäst defensivt facit i Premier League. Nu har man åtta insläppta på nio matcher. Det är bättre än hela toppfyran i Premier League, Manchester City (9), Arsenal (9), Liverpool (11) och Chelsea (9).
Målvakten Fraser Forster är omutlig när han är i form. Mittbackarna Virgil van Dijk och José Fonte tillhör ligans bästa. Och en ytterback som Ryan Bertrand bidrar ofta med poäng när han är frisk.
På söndag väntar en tuff uppgift mot Chelsea hemma på St Mary’s Stadium, men vill man hitta prisvärda defensiva spelare kan man leta i försvarsstarka Southampton.
***
Byt in:
Fraser Forster, Southampton
Virgil van Dijk, Southampton
Nathan Redmond, Southampton
Victor Moses, Chelsea
Eden Hazard, Chelsea
Juan Mata, Manchester United
Kelechi Iheanacho, Manchester City
Yannick Bolasie, Everton
José Holebas, Watford
Byt ut:
Eric Bailly, Manchester United
Robert Snodgrass, Hull City
Lucas Perez, Arsenal
***
Vilka satsar du på i ditt Premier Manager-/Fantasy-lag?
Storkross i stormatchen. Här tittar vi närmare på hur Chelseas nya 3-4-3-system vållade bekymmer för Manchester United.
Antonio Conte har blivit synonym med trebackslinje sedan åren i Juventus. När säsongen startade ställde han ut sitt Chelsea med en fyrbackslinje, men sedan anslöt David Luiz och resultaten vacklade. Då fick han chansen att testa trebackslinjen som han rönte såna framgångar med i Italien.
I Chelseas fall har det inneburit 3-4-3 snarare än 3-5-2 för att inte avvara offensiva ytterspelare som Eden Hazard, Willian och Pedro.
José Mourinho är en mästare på att anpassa sitt lag. Hans matchplan borta mot Liverpool var framgångsrik sett till syftet (att hålla tätt), men här gick han snett redan från början.
Nu fick Manchester United sämsta tänkbara start och det omkullkastar givetvis planerna en hel del, men som vi kan se på bilderna från de inledande minuterna nedan var det ett dysfunktionellt Manchester United.
Med Chelseas 3-4-3, med wingbackar (Marcos Alonso, Victor Moses) som trycker upp och med Eden Hazard och Pedro som droppar in centralt i mellanytor blir det alltid en fråga om hur man sätter press på Chelseas ”yttre mittbackar”. Det naturliga hade varit Manchester Uniteds yttrar Jesse Lingard och Marcus Rashford, men nu var de beordrade att följa med Marcos Alonso och Victor Moses till den grad att man bildade en sexbackslinje.
I första situationen är det högerbacken (!) Antonio Valencia som sätter press mot bollhållaren Gary Cahill. Vi ser hur Jesse Lingard hamnar i en position långt ned som extra ytterback.
I andra situationen ser vi hur defensiv Jesse Lingard är i sin kantroll. I detta läge hotar inte Marcos Alonso offensivt, men Lingard är ändå långt nedanför Antonio Valencia.
Samma situation men längre ned i plan.
Det är egentligen inget problem att Antonio Valencia spelar markeringsspel och följer Eden Hazard i rygg samtidigt som Jesse Lingard ligger i en defensiv position. När jag analyserade West Bromwich i våras pekade vi på den här taktiken – markeringsspel från ytterbackar – som ett segerrecept från Tony Pulis i den enskilda matchen. Problemet är att den här defensivinriktade taktiken inte rimmar särskilt bra med underläge i en match. De offensiva spelarna (i detta fall Zlatan Ibrahimovic, Paul Pogba, Marouane Fellaini) får springa massor för att nå in i press på Chelseas trebackslinje samtidigt som mittfältet blir utspritt.
Så vad hade Manchester United kunnat göra? Nyckeln, anser jag, är att kliva högre med yttrarna och ”stoppa distributionen”. Se till så att bollen inte hamnar hos de offensiva wingbackarna. Gör den det så får man lösa det i nästa läge.
Här ser vi hur lämnar Marcus Rashford kliver Marcos Alonso och kliver fram i press mot Gary Cahill. Det ger förstås följden av att Alonso är fri, men United får åtminstone fler pressmöjligheter.
Chelsea sprang ifrån med den här matchen till en komfortabel 4–0-seger. Det handlade om mer än system och utgångspositioner, men det går inte att komma ifrån att Antonio Conte har hittat ett spännande system för sitt Chelsea.
Chelseas 3-4-3 är en djärv uppställning. Den bygger på att man inte tappar bollen då man lätt blir sårbar i ytterzoner med så offensiva ytterbackar. Men systemet satte Manchester United i problem i helgen och det lär skapa samma bekymmer för andra lag framöver.
Den stora slakten uteblev. Istället överraskade nykomlingen Middlesbrough med att hålla nollan på Emirates.
Trots en rejäl dos naivitet.
Arsenal kom till dagens hemmamatch med sex raka ligasegrar och i veckan krossade de Ludogorets med 6–0 i Champions League.
Gunnersfansen väntade sig nog en ny uppvisning från ligans mest formstarka lag, men Middlesbrough ville annorlunda.
Aitor Karankas gäng är en intressant nykomling. De tog sig till Premier League genom att spela iögonfallande passningsfotboll i Championship. I inledningen av Premier League har de försökt att vara ett spelande lag, men när poängen har uteblivit har Aitor Karanka blivit tvungen att skruva på sitt risktagande.
Så idag kom han till Emirates och ställde ut ett lågt 4-5-1-lag. Det var så defensivt att Middlesbrough ibland hade alla tio utespelare i och några meter utanför eget straffområde.
Arsenal dominerade inledningsvis, men sedan hade faktiskt ”Boro” första halvlekens bästa lägen. Tack vare vindsnabbe Adama Traoré fanns ett vasst omställningshot. Först sprang han ikapp och snodde bollen av Laurent Koscielny vilket gav ett friläge som Petr Cech räddade. Sedan dunkade Gáston Ramirez en frispark i kryssribban innan Traoré vände ut och in på Héctor Bellerín och slog ett inlägg som skarvades till Gáston Ramirez i bortre ytan. Han nickade, men Cech räddade igen.
De enda gångerna som Arsenal hittade vägar igenom Middlesbroughs försvarsmur var när gästerna själva tappade boll. Och där fanns en naivitet som var högst anmärkningsvärd.
Aitor Karanka hade beordrat ett defensivt och ultradisciplinerat lag, men ändå fanns ett risktagande med boll som annars kännetecknar de mest kända possessionlagen. Detta av en nykomling på bortaplan. Det rimmade inte med matchplanen som annars gick ut på att man i alla situationer utan boll skulle minimera risker.
Mittbacken Daniel Ayala skulle spela sig ur eget straffområde, Antonio Barragán slog en dumdristig passning precis utanför egen box, Ben Gibson dribblade mot två (!) Arsenalspelare som sista man.
Den här gången gick det vägen, men den sortens beslut kommer kosta baklängesmål.
I andra halvlek blev det spel mot ett mål och Arsenal vaskade fram fyra-fem riktigt vassa chanser. En vanlig eftermiddag hade de förstås gjort segermålet, men jag saknade Santi Cazorla idag. Hans kreativitet och kvalitet i det korta kombinationsspelet hade kanske kunnat luckra upp ”Boro”. Det dröjde till slutkvarten innan Lucas Pérez och Theo Walcott sydde ihop den sortens väggspel som vi förknippar med Arsenal. Annars var det mest tempofattigt sidledsspel mot ”Boros” handbollsförsvar som mer liknade sexbackslinje.
Middlesbroughs enda anfallshopp förblev kontringarna via Adama Traoré. Jag hade stora förhoppningar på honom när han värvades till Aston Villa. I Barcelona var fansen besvikna när han såldes, men trots sin extrema snabbhet har det saknats något, kanske den mentala styrkan, för i Villa floppade han (jag minns en otrolig solorush borta mot Crystal Palace som enda höjdpunkt under Villa-karriären).
Med det här riskminimerande försvarsspelet och omställningshot i form av Adama Traoré kommer Middlesbrough kunna skaka fler storlag.
Det är knappast den fotboll Aitor Karankas gäng står för, men frågan är om materialet är tillräckligt bra för att spela proaktivt och kontinuerligt vinna matcher.
Den naiviteten vi såg idag – det nästan stoiska förhållningssättet att man skulle passa eller dribbla sig ur varje trång situation första 65 minuterna – kommer motståndarna att utnyttja framöver.