Sova eller cava? Det blev cava!

I vanliga fall ser jag inte på Svenska Hollywoodfruar. Visserligen såg jag första säsongen, om nu någon minns den, men efter det har jag inte gjort det. Delvis då jag varit totalt ointresserad och delvis eftersom jag inte fått in den kanalen om jag nu händelsevis skulle sitta och titta på tv. Så när tv:n står på hemma fastnar jag vilket till större delen berodde på sällskapet snarare än programmet. Men däremot återfann jag min stora kärlek till Maria Montazami som hade sitt ursprung ur säsong ett. Hon går alltså inte bara hem hos bögar.

Maria hade i ett av de första avsnitten bjudit hem sina väninnor på middag varpå hon hamnat i samspråk med en kvinna i köket. Då hade hon erkänt att en annan väninnas dotters frisyr inte fallit henne i smaken. Strax efteråt upptäckte hon att fönstret stått öppet och att denna väninna möjligen hade kunnat höra hennes uttalande. Det var hennes reaktion på detta som fick mig att falla som ett löv. Hon blev fullständigt utom sig, plågades av dåligt samvete och tillbringade resten av kvällen med att forska i om väninnan hört hennes ord eller inte. Det gjorde hon inte kan jag informera, men det spelade ingen roll för mig. Om någon blir genuint ledsen över att eventuellt ha sårat en annan människa av någon så trivial anledning som ett milt uttryck om någons frisyr – ja, då kan det inte vara en dålig människa.

Det hör alltså inte till vanligheterna att jag ser på Svenska Hollywoodfruar. I afton händer ytterligare något utöver det vanliga. En av mina käraste vänner från studietiden kommer på besök och det ger all anledning att fira! Då hon är nybliven moder gissar jag att hon kommer fira med att sova. Jag tänker att vi ska fira med cava.
Vi får se vem som får rätt.

Allt gott,
Malin

Igår kväll trillade jag ut genom dörren och hamnade (i vanliga ordning) på söder. Nygamla stället Judy’s öppnade för en vecka sedan och då var jag dessvärre i Norge så ett besök där snarast möjligt kändes klart befogat. I lokalerna låg tidigare Högkvarteret, ett ställe som besöktes i tid och otid. Av förklarliga skäl var det inte alls som på den tiden och pulbiken var högst blandad.

Kanske berodde det på att jag varit i exil några veckor men jag blev glatt överraskad över att se många nya ansikten. Det här med nya människor får mig i vanliga fall att plocka fram mitt inre sociala lejon och mingla som vore det Nobelfesten. (Oklart hur mycket de egentligen minglar där men ni förstår jämförelsen.) Därför är jag besviken över att jag inte lyckades hälsa på fler än en ny person. Å andra sidan har jag inte hängt med mina vackra vänner på vad som känns som en evighet. Ibland blir en som nykär i sina gamla vänner!

Allt gott,
Malin

Till min stora förtjusning börjar det gå mot höst. Morgnarna är kyliga och äntligen kan en bära scarfs runt halsen igen. Det är oklart varför men höstmånaderna ligger mig varmt om hjärtat, rimligen för att de inbjuder till en annan tillvaro och mustiga grytor med ett flankerande rödtjut. Min uppfattning är att människor i allmänhet gärna ingår i relationer kring den här tiden på året. Inte nödvändigtvis för att de är kära utan för att det är mysigt att dela mörka höstkvällar med någon.

För att hitta denna någon finns en mängd strategier med varierande resultat. Fina Lina tipsar om ett nytt sätt att hitta någon i den redan existerande umgängeskretsen via en ny app. Konceptet går ut på att en gör en lista över folk som en är intresserad av och om/när en person du är intresserad av lägger till dig på listan får bägge veta det. Innan dess är din lista dold för omvärlden och en slipper visa sitt intresse förrän en ömsesidighet är bekräftad. Visst låter det praktiskt?

Fast är inte halva grejen med att hitta någon att behöva utsätta sig för möjligen obekväma situationer? Jag tycker det låter som ett mellanmjölksalternativ till att ta för sig och våga möta människor som en kan lära sig något utav. Som att smyga in bakvägen när en varit ute för länge som tonåring och vet att en ilsken förälder sitter och väntar på en. Som att välja Chicken TIkka Masala på indiern nere vid hörnet för trehundratjugofjärde gången i rad istället för att undersöka hur stark en Vindaloo egentligen är.

Om jag redan laddat ner appen? Jojo, det kan väl hända…

Allt gott,
Malin

Av en händelse slår jag på tv:n när Bonde söker fru börjar. Någonstans i bakhuvudet förnimmer jag att det skulle vara en flata med och eftersom jag inte har något bättre för mig byter jag inte kanal. Mycket riktigt dyker det upp en kvinnlig bonde vid namn Johanna som söker fru. Därefter ett gäng tjejer som visat intresse för hennes person och därefter ska de speeddejta henne.

Johanna har ett digert formulär bestående av mestadels ja- och nejfrågor att ta sig igenom med varje aspirant. Det var gulligt tyckte jag, speciellt eftersom hon efterfrågat en spontan tjej. Ja- och nejfrågor har en tendens att inte lämna öppet för spontanitet. Däremot avslöjar de en tämligen strukturerad och och grundlig upphovskvinna.

Jag tror inte att jag kommer fortsätta följa programmet mer än sporadiskt, om det av en händelse skulle dyka upp i min närhet. Mina hyresvärdar föreslog istället att de skulle göra ett program för Öppna kanalen. ”Inneboende söker fru”.
De hade höga förhoppningar om tittarsuccé.

Allt gott,
Malin

Efter flygning med mellanlandning i Oslo släpper flygbussen av mig så nära min ytterdörr en kan komma. Jag måste medge att det kändes som en extrem lyx att inte behöva åka kollektivt mer än nödvändigt när en tillbringat fyra timmar på resande fot. Väl hemma landar jag i goda samtal och klockan hinner bli alldeles försent innan jag trillar i säng.

Idag var det möte okristligt tidigt på nya jobbet, hjärnan kändes snarare fylld av mos än briljanta idéer och ögonlocken hade en aldrig sinande lust att sluta sig. Å andra sidan fick jag upp pulsen när jag förstod hur spännande hösten kommer bli. Jag bokade genast in ett planeringsmöte i firman till nu i eftermiddag eftersom jag slungades tillbaka till verkligheten. Dock är jag nervös eftersom firmans VD är något av en subba…

Allt gott,
Malin

PS. Jo, jag har enskild firma. DS.

I natt kommer jag äntligen få sova i min egen säng igen, se på min egen röra och packa upp min väska med både presenter och godsaker i. Nu ska det sägas att jag haft det ganska bra i Stavanger. Som ni säkert förstått har utelivet roat mig på fler än ett sätt och jag har skaffat både en och två nya vänner.

Men det är ju alltid fint att få komma hem. Så kände jag i varje fall i helgen. Nu känns det lite mindre kul då jag tvingas ta farväl av Gil & Moti utan att veta när vi kommer att träffas igen. Jag vet att vi kommer ses igen – de vill nämligen att jag ska hjälpa dem renovera sitt kök i Rotterdam. Och jag kan tänka mig att renovera ett kök för att få uppleva Rotterdam med dessa eminenta herrar som reseledare.

Efter vad jag har hört påminner inte Rotterdams gayliv om Stavangers i någon som helst bemärkelse utom möjligen i frågan om att det lär finnas en del spännande karaktärer även där. Men det finns åtminstone fyra barer och två klubbar! Så – kanske en tur till Holland i november. Fast först ska jag hem till ljuva Stockholm, finaste vännerna och roligaste familjen.

Allt gott,
Malin

PS. Dessutom kommer jag förstå vad alla säger till mig igen! DS.

Den gaybar som jag och konstnärerna frekvent besökt här i Stavanger är av det mindre slaget och inredd som en fjällstuga. På hela taget är det ganska mysigt även om en kan ifrågasätta att de visar stämningsvideor i form av olika vatten och fjordar. Å andra sidan hade en sprakande brasa på skärmen känts minst lika malplacerat. Det som gör att vi återkommit dit i den utsträckning som vi gjort (förutom att det är enda gaybaren) är människorna.

Persongalleriet i den här staden är fascinerande. Här finns den äldre bögen med mustaschen som när han inte jobbar sitter på andra sidan baren i ett (över)förfriskat tillstånd, gärna i sällskap med den gamla, krullhåriga fjollan som besöker solariet lite oftare än vad som är hälsosamt. Lite längre bort sitter flatparet som antingen står på hörnet och skriker åt varandra eller gullar och fnittrar tillsammans med sin kompis som enligt egen utsago inte är bög utan bara öppensinnig.

Som ni förstår sitter jag som klistrad för att förstå hur dessa männisor kommer överens och ändå kan festa ihop. Min personliga analys av situationen berör främst storleken på den här staden. Gaypubliken kan välja på att gå hit eller till ett straight ställe och oavsett vem än är som hbtq-person vill en emellanåt uppleva gemenskap av den sort som en gaysammanslutning kan ge. Då finns det ett ställe, ett litet ställe, med ett gäng karaktärer som en lika gärna kan lära sig att tolerera för en kommer inte komma undan dem.

Missförstå mig rätt, jag tycker att det är kul att vara här och hälsa på. Men om jag skulle bo här – skulle jag flytta härifrån.

Allt gott,
Malin

Idag var jag på tur – en fjordtur – som sig bör när en är i Stavanger. Jag ska på inget sätt klanka ner på naturen, det är otroligt vackert med fjordarna och fjällen som höjer sig mot skyn. Men när det ur högtalarna strömmar ”Bergakungens sal” samtidigt då är min gräns nådd. Då slutar jag njuta av naturen och börjar rasa över norrmännens bristande intelligens och finess.

Nu vill jag bara hem.

Allt gott,
Malin

Åhå! Äntligen drabbas jag av en gnutta framgång.

Pst. Jag är den i mitten som glömt finskorna.

Allt gott,
Malin