Gullig pappa!
avAllt gott,
Malin
Allt gott,
Malin
Min platoniska livspartner har flera gånger berättat om sin Thailandresa hon gjorde i sin tidiga ungdom. Mest lyser det i hennes ögon när hon berättar om ladyboysen hon sprang på. Om hur de var intriganta divor som manipulerade varandra in i absurdum medan hon avspänt iakttog deras förehavanden. Det är inte helt utan avundsjuka som jag hört historien gång på gång. Jag vill också hänga med ladyboys!
Nu kan jag springa på dem om jag flyger, visserligen fortfarande via Thailand, men ändå. Ett thailändskt flygbolag har nämligen anställt en besättning helt bestående av ladyboys. Det kanske är dags att åka till Asien nu alltså, där transsexualism kan vara en fördel.
Allt gott,
Malin
I afton firar jag och Madde födelsedag. Vi fyller egentligen inte år samtidigt, men vi passar på att fira eftersom vi ändå har – i princip – samma vänner. Jag åker ut tidigare på dagen, dels för att laga mat till oss och dels för jag skulle få en ny frisyr. Nu är det inga radikala förändringar som skett, utan jag har blott blivit ”honungsblond” och obetydligt mer kortklippt.
När klippningen är avklarad i hallen förklarar min frisör att hen ska suga av mig lite fort innan vi påbörjar färgningen. Hens partner tappar hakan där hen sitter i vardagsrumssoffan och brister sedan ut i ett gapskratt när hen inser att det inte är någon kroppsdel som ska sugas av, utan överblivit hår ska förflyttas från mina axlar med hjälp av en dammsugare.
Kvällen har alltså inte påbörjats med smolk i bägaren, det vore olyckligt.
Allt gott,
Malin
Min historia rymmer en betydelsefull kärlek till julen. En skulle till och med kunna säga att jag varit besatt av högtiden, där fokus till stor del har legat på pyntet och den mysiga samvaron. Men, jag kan inte hymla med att jag drog det för långt. Rimlighet var aldrig att tänka på när det kom till antalet kulor i granen.
Därför var det en radikal förändring då jag förra året var ointresserad av julen i stort. Jag bakade inte en pepparkaka, satte inte upp ett enda pynt och drack ingen glögg förrän på julafton. I år lutar det åt ett mer balanserat förhållningssätt.
Mitt julintresse till trots har jag aldrig tyckt om julens stora krydda – saffran. Doften får mig att må illa och synen av dess starka gula färg varnar mig att inte stoppa det i munnen. En god vän till mig tror inte att det är så farligt och att jag kan komma över saken. Därför bakade hon denna till mig.
Det återstår att se om den får önskad effekt.
Allt gott,
Malin
På teatern där jag arbetade idag berättade en av skådisarna att hon skulle gestalta Too-ticki från Mumin i en radiopjäs och att hon inte hade vetat i vilken ände hon skulle börja. Hon behövde inspiration och visste inte var hon skulle hämta den. Tills hon kom och tänka på mig tydligen, och plötsligt kunde hon med enkelhet glida in i rollen som Too-ticki.
Personligen är jag inte speciellt insatt i Tove Janssons värld men efter vad jag läst på nätet verkar den här Too-ticki inte vara så pjåkig.
Allt gott,
Malin
I fredags fick ni aldrig någon bild. Det berodde inte på att jag är missunnsam eller för att jag blev bestört över att Denise åkte ut. Snarare berodde det på att vårt lilla sällskap ramlade ner på stan och till en karaokebar. Det var mitt absolut första besök på en sådan lokal och jag kan ha sjungit Backstreet Boys. Jag kan också ha propsat på att det skulle filmas. Men jag tror inte att jag gjorde det.
Hur som helst är det här sammanställningen av våra röster.
Allt gott,
Malin
Av diverse emotionella anledningar är jag tämligen frustrerad och rastlös idag. Ingenting tycks gå min väg och jag upplever tillvaron lite som att röra sig i yoghurt. Därför kan jag inte skriva något av värde, men jag kan tala om var jag ska ikväll. För det kommer bli en fin kväll ändå, med middag tillsammans med före detta kollektivister (numera finaste vännerna) och sedan ska jag skratta så det står härliga till. Vi går till Judy’s och låter oss underhållas av Humormaffian. Det känns bäst så.
Skrattar bäst som skrattar sist, osv, etc.
Allt gott,
Malin
I afton roar jag mig på egen hand på det Bed and Breakfast som museet huserar mig på. Det är roande, på många sätt, att bo här. Framför allt eftersom 95% av alla övriga gäster är män – möjligen 100 procent förutom mig men det vågar jag inte gå ut med officiellt. Ur ett annat perspektiv är det underhållande eftersom inredningen är extremt lik hemmet hos vilken mormor som helst. Det hänger tavlor med gatubilder av staden på väggen, grånade och med uppklädda människor på. Överallt hänger tjocka gardiner och heltäckningsmattan går i rött.
Såhär ser det till exempel ut där jag sitter och skriver detta nu. Ja, förutom att jag inte sitter där och skriver förstås.
Jag sitter och fördriver tiden med en kompis i Stockholm på facebookchatten. Vi diskuterar det här med norskor och hon säger ”Jag tror norskor är pilskare än många andra nationaliteter”. Oavsett hur det är med den saken vet jag inte vilka slutsatser jag ska dra av detta…
Allt gott,
Malin
I helgen var det Pride i Köpenhamn och totalt beräknas 80 000 människor ha funnits i och omkring paraden. Det är ju inte utan att en hade velat vara där även om jag inte vill förta Veronica Maggios underhållningsvärde i lördags. Å andra sidan är det inte märkligt att 80 000 pridefirare skulle ha räknats som snäppet vassare i min värld.
Jag har en idé om danska kvinnor som mycket attraherande. Inte så att jag vill inleda en relation med varje dansk kvinna i världen (eller?) utan snarare som att de är sköna brudar med fötterna på jorden. Dessutom är jag övertygad om att de är ena riktiga ess på att festa med tanke på hur mycket öl det landet producerar. Om en har en ölfabrik centralt i huvudstaden kan det bara bli på ett sätt.
Sett ur det perspektivet kan det varit lika bra att jag inte var i Köpenhamn i helgen. Mina idéer om de danska kvinnorna hade kunnat grusats i insikten att de varken är mer eller mindre attraktiva än andra kvinnor. Nej, jag trivs bättre här – där jag på avstånd kan drömma om de danske pigerne.
Allt gott,
Malin