Denna vecka hade jag en ledig dag. Det var igår. En lördag utan att behöva arbeta för att plocka upp alla lösa trådar på söndag. En kan tänka sig att jag skulle tillbringa dagen med att göra något avkopplande eller något spännande. Ett avbrott ifrån vardagen osv osv. Istället flyttar jag min platoniska livspartner med tillhörande sambo och bohag. Inte nog med att jag gör det. Jag gör det också med ett oroväckande glatt humör och aldrig sinande energi. Gott så. Jag misstänker att det är för att visa att jag minsann fortfarande hör till familjen – trots att vi inte bor ihop längre.

På kvällen gick jag på 30-årsfest. Det var mitt ex som fyllt år och bjudit in till sin nya lägenhet. Jag klädde upp mig, gick dit och var trevlig. Vad jag inte visst när jag klev innanför dörren var att jag under kvällens lopp skulle ha fingret i Hanna Hellqvists mun. Jag ska stoppa er redan nu, innan era tankar om obsceniteter och ormgropar riktigt dragit igång. Det var i rent demonstrativt syfte. Hanna hade nyligen dragit ut en visdomstand som lämnat efter sig en grop i tandköttet som hon fick gå och tömma varje gång hon ätit något. Mycket enerverande naturligtvis.

Jag kände mig mycket lycklig lottad som inte dragit ut någon visdomstand.

Allt gott,
Malin

En av mina läsare kommenterar det här inlägget och väcker en tanke som jag länge planerat att ta upp men inte riktigt kommit mig för. Nämligen hbtq-personer som ”återvänder” till heterosexualiteten i den bemärkelsen att de inleder en relation till en person av motsatta könet. Någon som går in i garderoben igen och samtidigt måste komma ut ur garderoben för sina hbtq-vänner. Signaturen S har gjort den resan och upplever att flera flatvänner uppfattar hen som en ”svikare” eftersom S nu har en relation till vad jag gissar är en man.

Personligen har jag inga problem med att personer byter partner oberoende av kön. Dels för att det inte spelar någon roll men framför allt eftersom andras sexualitet inte är min sak att ha en åsikt om. Min ex-flickvän är bisexuell och har nu en relation med en man. Jag kan ibland skoja om att hon blivit hetero igen och att jag var hennes lesbiska äventyr. Det har ingenting med verkligheten att göra, hon är lika bisexuell nu som då.

För hbtq-personer blir problemet snarare att någon återgår till privilegiet som heteronormen ger, vilket kan sticka i ögonen för någon som brinner för hbtq-personers rättigheter. Den som ”återvänder” till heteronormen blir då någon som överger underdogperspektivet och antas också lämna sina gamla övertygelser. Detta är rent nonsens och fördummande för alla inblandade.

Att en skulle ändra åsikt för att en ändrar partner förminskar individen till en vindflöjel, men vad värre är att hbtq-personer inte ensamma kan kämpa för sina rättigheter. Oavsett hjärtefråga kan en attitydförändring inte ske om det enbart är medlemmar i den egna gruppen som kämpar för det. Givetvis eftersom det sällan är den egna gruppen som behöver ändra sin attityd utan ämnet måste medvetandegöras hos andra som inte upplever problemet i sitt vardagliga liv. Homonormen inom hbtq-världen behöver ifrågasättas på samma sätt som heteronormen.

Allt gott,
Malin

Jag skrev något i ämnet för ett tag sen, men inte på långa vägar lika briljant som Maria Yvell gjorde i senaste numret av RFSL:s tidning Kom ut. Hon är inte bara begåvad, hon är snygg också!

När ni läst krönikan kan ni ju fundera på hur jag och Maria känner varandra…

Allt gott,
Malin

Alla tycker att det är lite jobbigt med ex. I varje fall när en precis avslutat relationen. Jag tror alla kan känna igen sig i att möta sitt ex på någon gemensam väns fest. Det blir gärna en smula stelt med förlägna kramar och småprat om absolut ingenting. Med tiden brukar den där känslan ge med sig eller så ser en helt enkelt till att inte springa på varandra om det inte är nödvändigt.

Om en jämför hbtq-världen vad gäller relationen till sina ex kan en säga att det blir betydligt mycket enklare om en åtminstone kan säga hej. I flera fall i min närmaste umgängeskrets cirkulerar flera ex till varandra, med varierande vänskapsgrad. Som ni redan vet är jag ju vän med min ex-flickvän, så till den milda grad att jag bistår med min hjälp i tid och otid – vilket hon också gör.

Även andra, kortare relationer vinner på ett trevligt avslut. Inte bara av det uppenbara skälet att det alltid är roligare att skiljas åt med ett leende (nåja) än med hårda ord och tårar. Vidare är världen på tok för liten för att ignorera varandra. En kommer springa på varandra förr eller senare och det finns inget mer irriterande än att lägga tid på att undvika någon när en är på fest. Dessutom finns ju alltid chansen att ett ex har en snygg kompis som en blir intresserad av…

Allt gott,
Malin

Min lägenhet är, förutom mig, tom på residenter. De kära vännerna har flytt till Berlin eller till landet över helgen och lämnat mig i besittning av samtliga deras tillgångar. Hade jag varit en sämre vän hade jag kunnat göra mig en mindre förmögenhet genom att sälja deras tillhörigheter. Bland annat står här en charmerande nickdocka föreställande Leif GW Persson eller varför inte en vinkade drottning Elisabeth? Fast det går inte riktigt för sig.

Min ex-flickvän ringde precis från Norrland och behövde hjälp med att köpa biljett hemåt. Självklart ställer jag upp, det finns inget ont blod emellan oss. På det hela taget misstänker jag att vi tycker om varandra bättre som vänner än som flickvänner. Dessutom fick jag tillfälle att komma över hennes kontokortsnummer.* Något som kan komma väl till pass inför kvällens festligheter.

Allt gott,
Malin

*Jag säger inte att jag kommer utnyttja detta – jag vill bara poängtera möjligheten.