När det är höst och blir mörkt redan framåt tretiden finns två alternativ. Antingen ägnar en sig åt arbete, förslagsvis inomhus med lamporna tända, eller så kryper en ihop i fätöljen/soffan och läser en bok, helst i sällskap av någon annan. Det tredje, och inte fullt lika attraktiva alternativet, är att ligga i fosterställning i mörkret och ifrågasätta om det någonsin blir vår igen.

Om en ägnar sig åt det tredje alternativet påstår jag att en gått händelserna i förväg. Den känslan ska en spara till februari någon gång, när mörkret blivit outhärdligt på riktigt. Tar en ut det nu blir det oerhört kämpigt i februari. I vilket fall som helst ägnar jag mig åt ömsom alternativ ett och ömsom alternativ två. Mest tycker jag om alternativ två men då den jag vill läsa bok med envisas med att befinna sig på andra sidan jorden, jobbar jag mest. Det är inte på långa vägar lika mysigt.

Allt gott,
Malin

Till min stora förtjusning börjar det gå mot höst. Morgnarna är kyliga och äntligen kan en bära scarfs runt halsen igen. Det är oklart varför men höstmånaderna ligger mig varmt om hjärtat, rimligen för att de inbjuder till en annan tillvaro och mustiga grytor med ett flankerande rödtjut. Min uppfattning är att människor i allmänhet gärna ingår i relationer kring den här tiden på året. Inte nödvändigtvis för att de är kära utan för att det är mysigt att dela mörka höstkvällar med någon.

För att hitta denna någon finns en mängd strategier med varierande resultat. Fina Lina tipsar om ett nytt sätt att hitta någon i den redan existerande umgängeskretsen via en ny app. Konceptet går ut på att en gör en lista över folk som en är intresserad av och om/när en person du är intresserad av lägger till dig på listan får bägge veta det. Innan dess är din lista dold för omvärlden och en slipper visa sitt intresse förrän en ömsesidighet är bekräftad. Visst låter det praktiskt?

Fast är inte halva grejen med att hitta någon att behöva utsätta sig för möjligen obekväma situationer? Jag tycker det låter som ett mellanmjölksalternativ till att ta för sig och våga möta människor som en kan lära sig något utav. Som att smyga in bakvägen när en varit ute för länge som tonåring och vet att en ilsken förälder sitter och väntar på en. Som att välja Chicken TIkka Masala på indiern nere vid hörnet för trehundratjugofjärde gången i rad istället för att undersöka hur stark en Vindaloo egentligen är.

Om jag redan laddat ner appen? Jojo, det kan väl hända…

Allt gott,
Malin