Rick Santorums treåriga dotter Bellas akuta insjuknande i lunginflammation i fredags fick Santorum att tillfälligt avbryta kampanjen. Nu i eftermiddags ringde han Mitt Romney personligen och lämna beskedet som många väntat sig: Bellas sjukdom tvingar honom att hoppa av den republikanska nomineringsprocessen.

I den extrainsatta presskonferensen som avslutades för en kort stund sedan berättade han att Bella mår bättre igen och att hon är en riktig kämpe, men att helgens sjukhusvistelse fick honom och frun Karen att fundera på föräldraskapet.

Bella lider av den allvarliga kromosomsjukdomen Edwards syndrom och mycket få barn överlever det första levnadsåret. I år har Bella drabbats av två svåra lunginflammationer och trots att hon nu är hemma igen kan läget snabbt förvärras, enligt medicinska experter.

***

Rick Santorum har sedan primärvalen inleddes i januari vunnit elva delstater (Iowa, Missouri, Minnesota, Colorado, Tennessee, Oklahoma, North Dakota, Kansas, Alabama, Mississippi and Louisiana) och 281 delegater. Sammanlagt har Santorum fått 3,2 miljoner röster, vilket är ca 1,4 miljoner färre än Mitt Romney.

***

Mitt Romney har lämnat följande kommentar till Santorums avhopp:

”Senator Santorum is an able and worthy competitor, and I congratulate him on the campaign he ran. He has proven himself to be an important voice in our party and in the nation. We both recognize that what is most important is putting the failures of the last three years behind us and setting America back on the path to prosperity.”

***

Det ryktas om att kampanjen har en ordentlig skuld och att Santorum därför kommer tvingas att be supportrarna en sista gång om pengar för att bli skuldfri.

***

Dags att mynta ett nytt begrepp: Politisk asätare. Eller vad sägs om Newt Gingrich kommentar kort efter att Santorum lämnat beskedet om skälet till avhoppet:

“I humbly ask Senator Santorum’s supporters to visit Newt.org to review my conservative record and join us as we bring these values to Tampa”

***

Hela inledningen i Santorums tal i kväll:

”Thank you very much. It’s always an honor to be here in this beautiful town of Gettysburg, such a historic town. First and foremost, I just want to thank everybody for the outpouring of prayers over the past weekend.

We had a difficult weekend, Good Friday was a little bit of a passion, a passion play for us with our daughter Bella, unfortunately getting very sick and we ended up in the hospital all weekend and we’re here just to report that she is a fighter and she is doing exceptionally well and is back with us and the family and we are looking forward to spending a lot of great time with her.

As the role that we have as parents and her life and with the rest of our family, this was a time for prayer and thought over this past weekend; just like it was, frankly, when we decided to get into this race.

Karen and I and the kids sat at the kitchen table and talked about our hopes and fears and concerns and we were very concerned about our role as being the best parents we possibly could to our children and making sure that they had a country that, well where the American dream was still possible.”

Uppenbarligen spelar svenska journalister Ron Pauls kampanj ett ordentligt spratt för tillfället. Enligt Pauls talesperson Jesse Benton har utländska journalister lurat i honom att de Skandinaviska länderna i allmänhet och Stockholm i synnerhet är tapetserat i Paul-klistermärken och posters.

Med Bontons egna ord:

”They show us pictures of Ron Paul yard signs in their country and say ’See, there are signs and stickers all over Stockholm.”

Men någon intervju lär det ändå inte bli. Benton har vänligt men bestämt avspisat samtliga förfrågningar:

”I’m not without some compassion and sympathy for them. But until we annex Denmark, there’s just not much benefit for an American political campaign to be dealing with foreign press.”

***

Listan på de misstänkta skojarna:

Per Bjurman, Aftonbladet

Mats Larsson, Expressen

Ginna Lindberg, SR

Sten Sjöström, SR

Karin Henriksson, SvD

Daniel Kederstedt, SvD

Michael Winiarski, DN

Martin Gelin, DN

Elisabet Frerot, TV4

Stefan Åsberg, SVT

I och med att Mitt Romney nu i praktiken säkrat sitt partis nominering växer spekulationerna om vem han kommer att välja som vice presidentkandidat. Så vad är då en vice president? Fram till 1804 blev den person som kom tvåa i presidentvalet automatiskt vice president, men den ordningen omöjliggjordes såklart med framväxten av politiska partier. I slutet av seklet etablerades ordningen att presidentkandidaten gick till val med en vice från samma parti, dock utsågs denne av partiet, inte av presidentkandidaten själv. År 1940 förde Franklin D Roosevelt över makten att välja running mate till presidentkandidaten, en ordning som fortfarande gäller.

Medan vice presidenten bara har två betydelsefulla konstitutionella uppgifter – att vara president och tie breaker i Senaten och att ta över presidentskapet vid behov – har den praktiska funktionen utvecklats betydligt. Under lång tid användes utnämningen mest som ett internpolitiskt instrument för att tillfredsställa olika falanger, ungefär som när Stefan Löfven måste plocka någon från partiets vänsterfalang till partisekreterare om den ekonomiska talesmannen kommer från högerfalangen.

Nästa steg i utvecklingen var att välja en vice president som kunde hjälpa till att vinna presidentvalet. Det klassiska exemplet var när John F Kennedy plockade Lyndon B Johnson från Texas för att locka Sydstatsväljare. Historien visar dock att den mekanismen är svag, och att den blivit allt svagare med åren.

Istället kom man att välja en kandidat för att mera allmänt väga upp egna brister. En mycket konservativ kandidat kan balansera sin ticket med en mera moderat vice president-kandidat eller – som rekommenderas Romney – plocka en running mate som skänker styrka i en viss väljargrupp: en kvinna eller en hispanic.

George W Bush var den förste presidenten som på allvar valde en vice som skulle hjälpa till att regera. Dick Cheney bidrog med erfarenhet och kontaktnät, och var mycket delaktig i att utforma och genomdriva politik. I viss utsträckning resonerade Barack Obama likadant, även om valet av Joe Biden kanske ännu mer bör tillskrivas Obamas imageproblem. Han ansågs inte kunna tillräckligt mycket om utrikespolitik – en specialitet för Biden – och betraktades som ung och oerfaren, medan Biden har stor erfarenhet av spelet i Washington DC.

Hur kommer Romney att välja? Säkert är att han inte kommer att göra om John McCains misstag, och välja en vice av rent kortsiktiga politiska skäl. Man tappar i trovärdighet om ens vice inte uppfattas som mogen att faktiskt ta över presidentskapet, och efter några dagars jubel skadades McCain svårt av valet av Sarah Palin, av just det skälet. Jag finner det också osannolikt att Romney kommer att bortse från att han uppfattas som svag bland kvinnor, hispanics och konservativa. Hur det kommer att påverka hans val är svårt att säga, men det kommer att ha betydelse.

Troligen kommer han också – de signalerna har han sänt – att betrakta vice presidenten som en resurs i själva regerandet, och välja någon som kan fylla ungefär samma funktion som Cheney gjorde för Bush.

Jag ska återkomma med namn, men min gissning är att Romneys val kommer att uppfattas som stabilt och lite tråkigt. Brasklappen är att han väljer en kvinna eller någon av GOP:s unga stjärnor, men i sådana fall kommer det också i det fallet att handla om en etablerad politiker.

Rätt svar: Bill och Hillary Clinton, Ron och sonen Randy Paul, Rick Santorum, Barack Obama, Mitt och Ann Romney samt Herman Cain.

I går kväll skrevs Ricks 3-åriga dotter Bella ut från sjukhuset efter att ha blivit akut inlagd i fredags. Liksom vid förra insjuknandet i januari hade Bella återigen drabbats av lunginflammation.

Santorums kommunikationschef Hogan Gidley gav kort därefter följande information till media:

”Rick and Karen are happy to announce that their daughter Bella has been discharged from the hospital and returned home earlier Monday evening. The Santorum’s are truly overwhelmed by the prayers and support they’ve received.”

Någon rivstart blir det dock inte för Santorum. Han har avbokat tisdagens två första framträdanden och väntas först återuppta valrörelsen med ett kampanjstopp i Gettysburg i eftermiddag.

Glädjande nyheter, således.

American Crossroads, den viktigaste, oberoende republikanska kampanjorganisationen (med Karl Rove som en av grundarna och ledarna) förbereder sig enligt uppgift för att dra i gång sin hittills största kampanj mot Barack Obama. Satsningen kommer att vara fram till midsommar och med tanke på att AC har minst 1,5 miljard kronor i kassakistan (och fortsätter fylla på) finns det skäl för Obama att oroa sig över vad som ska komma.

Timingen visar att Mitt Romney nu ska lägga primärvalen bakom sig. I ett sådant läge krävs alltid både tid för att styra om oceanångaren och för att samla in pengar efter en dyr vår. AC kommer att skänka Romney den tiden genom att fylla tomrummet.

Stephen Law, exekutiv ledare för AC, har förklarat att Obamas klasskampsretorik tycks ha fungerat, enligt AC:s egna mätningar, och att försommarkampanjen kommer att riktas in på att ändra väljarnas intryck. Man har också funnit en växande oro att Obama inte är mäktig sin uppgift, och att han skyller ifrån sig i desperation.

Själv är jag nyfiken på vad man kommer att göra av Obamas löfte till Dimitrij Medvedev, att han kommer att kunna gå Vladimir Putin till mötes efter valet, när väljarna under falska förespeglingar omvalt Obama. Rove såg stor potential i det ofrivilliga uttalandet.

Amerikanska företag står starkare i dag än när Barack Obama tillträdde som president, skrev Wall Street Journal i går, eftersom de reagerat på de svåra tiderna med nödvändiga effektiviseringar. Samma tidning samma dag visar att företag som ingår i Standard & Poor’s index sammantaget höjt sin omsättning och gör bättre vinst än 2007.

Ett av temana under de närmaste sju månaderna kommer att handla om huruvida USA:s ekonomi håller på att repa sig, om jobben kommer tillräckligt snabbt, och vem som bär skulden eller förtjänsten för läget och utvecklingen. Perspektiven är givna: Republikaner hävdar att återhämtningen går långsamt och att det är Obamas fel; demokraterna hävdar att Obama räddade landet från katastrof och att allt som inte går bra kan tillskrivas George W Bush, republikanska kongressmän och omvärlden.

En attacklinje som vi redan sett och som kommer att märkas ännu mer är demokraternas påstående att GOP vill att det ska gå dåligt för USA, så att Obama förlorar Vita Huset.

Efter flera månader med jobbrapporter som inte var usla (dock långt ifrån så bra som Dem’s påstod) kom i fredags siffror som tyder på att det alla fruktar åter är ett stort hot: den svaga återhämtningen får inte momentum, den håller på att slockna.Under mars månad skapades bara 121 000 nya jobb i den privata sektorn, långt färre än förväntat, med konsekvensen att den öppna arbetslösheten ligger kvar på samma höga nivå (8,3 sjönk till 8,2), vilket dessutom döljer det faktum att många människor slutat söka jobb. Om alla som ville ha jobb för några år sedan får för sig att teckna sig som arbetssökande hade siffran legat en god bit över tio procent. Det finns en mekanism här som kan motverka sjunkande arbetslöshetssiffror: varje gång arbetsmarknaden tycks vakna träder fler människor in som jobbsökare, vilket motverkar sjunkande arbetslöshetssiffror.

I det sammanhanget står också en strid: av alla som slutat söka jobb, hur många har gjort det av goda skäl, framför allt på grund av ålder?

Det är ett faktum att återhämtningen går långsammare än någon annan amerikansk återhämtning, men å andra sidan var krisen en av de djupaste och med unika förtecken. Det finns ytterligare tecken på att en ny lågkonjunktur väntar, men å andra sidan var jobbrapporten för mars bara en månad, knappast en trend.

Men nu är valet så nära i tiden att det är dags att verkligen studera och reagera också på enskilda observationer. Efter några bra månader för Obama kan detta ha varit en vändpunkt mot en tuffare period, särskilt i kombination med att Mitt Romney nu vänder sin kampanjmaskin nästan exklusivt i riktning mot den sittande presidenten.

Proffstyckarna har de senaste dagarna rapporterat om Rick Santorums 3-åriga dotter Bella som blev akut inlagd på sjukhus i fredags. Romneykampanjen har nu med några timmar kvar till sändning beslutat sig för att byta ut sin attackannons mot Santorum och valt att ersätta den med en ny. I den ursprungliga annonsen avslutar speakerrösten med att säga: ”Vi sparkade honom (Läs: Rick Santorum) som senator – varför då befordra honom till president?”

Se den indragna annonsen och den nya.

***

I mitt senaste inlägg spekulerade jag om Mitt Romney skulle tvingas ändra annonsmixen med anledning av Bellas sjukdom. Så blev det, vilket naturligtvis är ett klokt val.

Newt Gingrich kampanjkassa visar på minus 30 miljoner kronor och han har därför tvingats att använda privata pengar för att finansiera den fortsatta valrörelsen.

Han kommer inom kort att inleda samtal med det republikanska partiet om sin egen framtid och konstaterar i en intervju med Fox News att han nu erkänner sig besegrad av Mitt Romney: ”Jag slog Mitt Romney så hårt jag kunde och han slog mig så hårt han kunde. Det visade sig att Mitt Romney hade mer saker att slå med än vad jag hade.”

***

Det finns fortfarande ingen information om Bella Santorums tillstånd. Kampanjchefen Michael Biundo bekräftade dock i natt uppgiften att Rick Santorum ställt in sina åtaganden under måndagen. Familjen Santorum hälsar även genom Michael att de är djupt tacksamma för allt stöd som människor visat de senaste dagarna.

I dag inleder Mitt Romney sin annonsmatta i Pennsylvania. Totalt kommer Romney-kampanjen spendera 15 miljoner kronor i TV-reklam i delstaten. Men frågan är om det är ett så klokt drag att ösa dynga över Santorum i det kritiska läget hans familj befinner sig i just nu?

***

Under åren som guvernör utropade Mitt Romney varje år ”Gay/Straight Youth Pride Day” i Massachusetts. Något han gjorde med både allvar och stolthet. Bland annat oroade sig Romney för att unga homosexuella löper högre självmordsrisk än andra ungdomar. Man kan alltid hoppas att han gör en ”Etch-a-Sketch” och åter blir den progressive politikern till hösten.

***

Mitt Romney har i förra veckan anställt konsulten Ed Gillespie som ny strateg. Ed är mer känd som kampanjchefen för ”Coalition to Advance Healthcare Reform” med uppdraget att påverka beslutsfattarna att anta en nationell sjukförsäkringslag liknande – ”Obamacare”.

***

Mitt Romneys och Israels premiärminister Benjamin Netanyahus nära vänskapsband sträcker sig ända tillbaka till 70-talet. Det kan New York Times berätta i ett reportage. Förutom att de under några år arbetade tillsammans på konsultfirman Boston Consulting Group kom Mitt Romney senare att anställa ”Bibbis” dåvarande fru, Fleur Cates, i sitt konsultbolag Bain Capitals. Läs reportaget här.

Det har pratats mycket om att Mitt Romney tillhör Jesu Kristi kyrka av Sista dagars Heliga, alltså mormonerna. Skadar det honom? För fyra år sedan gav Romney till och med ett tal om sin tro, som förde tankarna till John F Kennedys berömda försäkran 1960 att påven inte gav honom order om politik. Precis som Kennedy höll Romney sitt tal i Houston, vilket knappast var en tillfällighet.

Tanken har varit att evangeliska kristna av strikt religiösa skäl skulle vägra rösta på en mormon – som enligt en del evangelikaler inte ens kan räknas som kristen – vilket dels skulle hindra Romney att vinna republikanernas nominering, dels skada honom i huvudvalet om han ändå kom så långt. För hur kan en GOP-kandidat vinna om den kristna högern inte är entusiastisk och mobiliserad?

Härom månaden hade jag tillfälle att äta en alkoholfri middag med en mormon och god vän till Romney. Jag frågade honom om Mitt kunde bli president. ”Inte en chans”, svarade han. ”Det finns för mycket fördomar mot mormoner.” Och han borde ju veta.

Ändå tror jag att skeptikerna har fel. Mormonerna är många i USA, det fjärde största samfundet efter katoliker, Southern Baptists och United Methodists. Så gott som alla amerikaner har personlig erfarenhet av mormoner, och vet att de är högst normala i sin livsstil. Dessutom har de ett gott och välförtjänt rykte som pålitliga och anständiga.

Ett annat skäl att amerikaner i allmänhet och högern i USA i synnerhet accepterar en mormon, är att det uppfattas som mycket viktigare att en person tar sin religion på allvar, än att denne tillhör samma religion som en själv. Mätningar visar konsekvent att amerikanerna har lättare att acceptera en person av vilken tro som helst som president, än en uttalad ateist – som verkligen inte skulle ha en chans.

Vidare är det inte högern som har fördomar mot personer av religiös tro, utan vänstern, och den vinner inte Romney ändå. Mätningar visar att republikaner är mindre skeptiska än demokrater. Höger är mindre skeptisk än vänster. Sydstater och Mellanvästern är mindre skeptiska än Kalifornien och östkusten. Evangelikaler är mindre skeptiska än resten.

Här är ett uppmärksammat uttalande av Lawrence O’Donnell från förra veckan i den starkt vänsterorienterade TV-kanalen MSMBC , som illustrerar vänsterns attityd:

”Mormonism was created by a guy in upstate New York in 1830 when he got caught having sex with the maid and explained to his wife that God told him to do it.”

Slutligen ska man bära i minnet att de inom högern som har problem med en mormon också har problem med Barack Obama. Jag finner det mycket osannolikt att mormonproblemet kommer att väga tyngre i höst, förutom för en så liten minoritet att den knappast spelar någon roll. Vi talar då om människor som finns i delstater som ändå kommer att skänka sina delegater till Romney.