Vanity Fair har publicerat ett utdrag ur den kommande boken Barack Obama – The Story av David Maraniss, som handlar om presidentens första, seriösa förhållande. Kvinnan heter Genevieve Cook och var Obamas flickvän i mitten av 1980-talet – och hon var vit.

I sin egen bok Dreams From My Father (1995) skriver Barack Obama om en mystisk flickvän från New York, och problematiserar det faktum att hon var vit och han afrikanamerikan. Maraniss har talat med Obama om den kvinnan och Obama berättade då att just hans New York girlfriend inte har existerat. Hon är en konstruktion som bygger på flera olika förhållanden.

Inget konstigt med det. Boken som Obama skrev i mitten på 1990-talet är en litterär produkt, inte redovisande sakprosa. Det är dessutom en bra bok, till skillnad från The Audacity of Hope (2006), som mer liknar en politikers tillrättalagda kampanjpamflett. Vidare berättar Obama själv i Dreams From My Father att boken innehåller den typen av konstruktioner, just som litterärt grepp.

Men när Maraniss intervju med Obama blev känd följdes den givetvis av rubriker på temat ”Avslöjad: Barack Obama bluffade om sin vita flickvän!” Det är en fin vinkel om man vill spinna vidare på temat att Obama säger vad som låter bra och gynnar honom för stunden, oavsett hur det hakar i fakta.

Det är här som Obamas kampanjs försök att misskreditera Mitt Romney med hänvisning till en mobbningsincident för fyrtio år sedan; en felaktig arrestering för trettio år sedan; en hund på taket för tjugo år sedan, och så vidare; framstår som så ogenomtänkta och, faktiskt, korkade. Man har själv öppnat flodluckan för den sortens, nästan alltid irrelevanta påhopp, och kan därmed inte gärna angripa republikanerna för att agera osakligt.

Och Problem Nummer Ett blir då att Romney faktiskt har varit en skötsam, karaktärsfast och omtyckt person hela livet. Hans snedsteg och dumheter skiljer sig inte från sådant som varje vanlig människa kan se tillbaka på i sitt eget liv, och själv skämmas över en smula. Att försöka få folk att tro att han har en mörk historia kommer inte att fungera, utan framstå som smutskastning.

Problem Nummer Två är att samma sak inte kan sägas om Barack Obama. Jag behöver inte göra en lista här är över de snedsteg i riktning mot vänsterextremism, droger, bluff och båg, som finns dolda i Obamas ungdomsår – som dessutom varade upp i ganska mogen ålder, och inte ligger särskilt långt tillbaka i tiden. Den här bloggens läsare känner redan till det mesta.

Slutsats: Att Obamas kampanj startat en fight över vem som har mest att skämmas för i det förflutna är ytterligare ett tecken på att den leds av inkompetenta personer. De hittar något de uppfattar som ett bra angrepp på Romney, utan att tänka vidare i hur konsekvenserna blir i nästa led och i nästa. De tycks dessutom tro att allt som Obama inte är stolt över redan är känt för det amerikanska folket, bara för att de själva och deras kompisar vet om det. Men det stämmer inte. Obamas kampanjfolk lever i en bubbla som de förväxlar med världen. Obamas ungdom är okänd, delvis på grund av att John McCain inte gjorde en sak av det för fyra år sedan. Han kunde inte göra en sak av det, även om han viljat.

Nu har Obamas eget folk erbjudit Obamas motståndare ett vapen som annars hade saknats.