Det var självklart att Rick Santorum skulle ge Mitt Romney sitt fulla stöd inför höstens val – och nu har det skett. Om något avvek från det förväntade var det att det dröjde lite längre än vad jag hade trott. Beskedet kom i går i ett låååångt email till Santorums anhängare.

Nedan följer hela texten för den enormt intresserade. Snabbspolning: I ett p.s. på slutet lovar Santorum att snart ge ett srtort och viktigt besked. Jag har ingen aning om vad det kan vara, men min gissning är att det inte är stort och viktigt.

Friend

Thank you again for all you did as one of my strongest and committed supporters. Your belief in our campaign helped us start a movement of Americans who believe deeply that our best days are ahead as long as we fight to strengthen our families, unshackle our economy and promote freedom here and around the world. Karen and I will be forever grateful for the support, kindness and commitment you showed us, as well as our children, over these last months.

On Friday, Governor Romney came to Pittsburgh for an over-hour long one-on-one meeting. The conversation was candid, collegial and focused on the issues that you helped me give voice to during our campaign; because I believe they are essential ingredients to not only winning this fall, but turning our country around.

While the issue of my endorsement did not come up, I certainly have heard from many of you who have weighed in on whether or not I should issue a formal endorsement. Thank you for your counsel, it has been most helpful. However, I felt that it was completely impossible for me to even consider an endorsement until after a meeting to discuss issues critical to those of us who often feel our voices are not heard by the establishment: social conservatives, tea-party supporters, lower and middle income working families.

Clearly without the overwhelming support from you all, I never would have won 11 states and over 3 million votes, and we would not have won more counties than all the other candidates combined. I can assure you that even though I am no longer a candidate for president, I will still continue to fight every day for our shared values – the values that made America the greatest country in the history of the world.

During our meeting I felt a deep responsibility to assess Governor Romney’s commitment to addressing the issues most important to conservatives, as well his commitment to ensuring our appropriate representation in a Romney administration.

The family and its foundational role in America’s economic success, a central point of our campaign, was discussed at length. I was impressed with the Governor’s deep understanding of this connection and his commitment to economic policies that preserve and strengthen families. He clearly understands that having pro-family initiatives are not only the morally and economically right thing to do, but that the family is the basic building block of our society and must be preserved.

I also shared with Governor Romney my belief that we cannot restore America as the greatest economic engine the world has ever seen until we return America to being a manufacturing superpower. He listened very carefully to my advice on this matter, and while our policy prescriptions differed, he clearly expressed his desire to create more opportunities for those that are feeling left behind in this economy.

As it is often said, ”personnel is policy.” I strongly encouraged Governor Romney as he builds out his campaign staff and advisors that he add more conservative leaders as an integral part of his team. And you can be sure that I will work with the Governor to help him in this task to ensure he has a strong team that will support him in his conservative policy initiatives.

Of course we talked about what it would take to win this election. As you know I started almost every speech with the phrase that this was the most important election since the election of 1860 and four more years of President Obama is simply not an option. As I contemplated what further steps I will take, that reality weighed heavy on me. The America we know is being fundamentally changed to look more like a European socialist state than the land of opportunity our founding fathers established.

Freedom and personal responsibility are being replaced with big government dependency. The greatest and most productive workers in the world are being hamstrung by excessive regulations making it impossible to compete. Our healthcare system had been socialized, and the worth of each life dictated by some government bureaucrat. Our allies are insulted while our enemies are appeased. And our religious beliefs and freedom have come under attack.

What is even more troubling is what a second term of an Obama administration could bring. President Obama’s admission to the Russians that he will have more flexibility in a second term can only be translated to ”if you thought I was liberal in the first four years you haven’t seen anything yet!”

The primary campaign certainly made it clear that Governor Romney and I have some differences. But there are many significant areas in which we agree: the need for lower taxes, smaller government, and a reduction in out-of-control spending. We certainly agree that abortion is wrong and marriage should be between one man and one woman. I am also comfortable with Governor Romney on foreign policy matters, and we share the belief that we can never allow Iran to possess nuclear weapons. And while I had concerns about Governor Romney making a case as a candidate about fighting against Obamacare, I have no doubt if elected he will work with a Republican Congress to repeal it and replace it with a bottom up, patient, not government, driven system.

Above all else, we both agree that President Obama must be defeated. The task will not be easy. It will require all hands on deck if our nominee is to be victorious. Governor Romney will be that nominee and he has my endorsement and support to win this the most critical election of our lifetime.

My conversation with Governor Romney was very productive, but I intend to keep lines of communication open with him and his campaign. I hope to ensure that the values that made America that shining city on the hill are illuminated brightly by our party and our candidates thus ensuring not just a victory, but a mandate for conservative governance.

Karen and I know firsthand how difficult the campaign trail can be particularly as governor Romney faces relentless attacks from the democrats. We have been praying for him and his family and will continue to do so in the weeks and months ahead.

Thank you again for all you have done for us, and I look forward to working together to defeat President Obama this fall and to protect faith, family, freedom and opportunity in America.

With Gratitude,

Rick Santorum

P.S. As promised, very soon we will be making another big announcement, and I will be asking you to once again join forces with me to keep up the fight, together. Stay tuned.

USA:s ambassadör till Sverige är sedan förra året Mark Brzezinski, som jag inte har träffat, men som återföljs av goda omdömen från både vänster och höger. Hans syster heter Mika Brzezinski, en framgångsrik TV-journalist och en av programledarna för morgonsoffsprogrammet Morning Joe på MSNBC.

Pappan heter Zbigniew Brzezinski, mest känd som säkerhetsrådgivare till president Jimmy Carter, för vilken han intog rollen som demokraternas Henry Kissinger. Det finns en del kontroversiella saker att diskutera beträffande Brzezinskis gärning, men han betraktas tveklöst som en respekterad, kunnig och balanserad sakkunnig inom ämnet internationell säkerhetspolitik.

Inget av detta äger något omedelbart nyhetsvärde – betrakta det som folkbildning – utan motiveras enbart av att Zbigniew Brzezinski i helgen framträdde i en tung, politisk talk show, anrika Face the Nation på CBS, där han gav president Barack Obama ”någonstans mellan B+ och A-” i betyg för dennes säkerhetspolitiska insats.

Med röstsiffrorna 23 mot 16 antog delstatssenaten i Kansas i veckan beslutet att ge bland annat apotekspersonal rätten att neka expedition av recept som avbryter graviditet. Inte nog med att det strider mot alla etiska koder som sjukvårdspersonal har att rätta sig efter – det riskerar även att utsätta patienten för direkt livsfara. Enligt den nya lagen kan exempelvis en farmaceut vägra att lämna ut viktig cancermedicin med motiveringen att biverkningarna kan ge oönskad effekt på graviditeten. Men även P-piller kan tolkas ingå bland de mediciner som personalen av moraliska eller religiösa skäl kan neka att lämna ut.

Nu återstår endast en signatur av den republikanske guvernören Sam Brownback innan lagen träder i kraft den 1 juli.

***

Republikanerna i Kansas trampar onekligen ny mark i jakten på omoraliska kvinnor. Man kan naturligtvis hävda att den nya lagen endast är en sorts modern uppdatering av den tidigare, som även den gav enskilda rätt att i vissa fall motsätta sig handlingar som går mot den egna övertygelsen. Eller att även andra delstater – Georgia och Florida, för att nämna två – har snarlika lagstiftningar.

Jag tvivlar följaktligen inte på att försvarstalet kan göras långt av Pro-life-förespråkarna. Frågan är bara vilken yrkesgrupp som står näst på tur? Ska enskilda brandmän ges rätt att vägra att släcka en brand på ett sjukhus som genomför aborter? Eller ska en polisman kunna neka att ta upp en brottsanmälan av en mathandlare som säljer kondomer.

En sak är dock säker: Politikens vägar äro outgrundliga.

Häromdagen uppmärksammade Manuel reklamvideon som publicerats på nätet av Veterans for a Stronger America: en anklagelse mot president Barack Obama för att använda dödandet av Osama Bin-Laden för partipolitiska syften. Ingen har klagat på att han tar åt sig äran (kom ihåg George W Bushs Mission Accomplished), utan på att han i samma andetag angriper Mitt Romney. Det är detta som uppfattas som mycket lågt och ett brott mot amerikansk, politisk tradition.

Filmen har bitit sig fast, och det är speciellt en mening som diskuterats de senaste dagarna. Det är när president Bill Clinton säger:

”Suppose the Navy Seals had gone in there, suppose they’d been captured or killed. The downside would have been horrible for him.”

Ja, tänk om ett tjog unga män och kvinnor dödats, och deras makar, makor, barn, mammor och pappor aldrig fått se dem igen – vilken smäll för Barack Obama!

Det är en obegripligt idiotisk mening med tanke  på Bill Clintons och Barack Obamas förmodade politiska geni, och just därför särskilt avslöjande. Detta är de två mest narcissistiska politiska ledare USA sett sedan Richard Nixon. Bara så kan man förklara att de inte bara i första hand uppfattar amerikanska soldater som dödas i fält som ett politiskt problem, utan dessutom inte begriper att dölja att det är så de tänker. Jämförelsen med George W Bush är i sammanhanget som natt och dag.

Kommentarerna jag har sett tar fasta på just detta, att annonsens sprängstyrka ligger, inte i att Obama spiked the football, utan att det är symptomatiskt för ett karaktärsdrag som går genom hans presidentskap som en röd tråd: Me, Myself, I.

Samma sak med Swiftboat Veterans For Truth. Deras budskap bet inte på grund av att de hade rätt i sak i en detalj. Det bet på grund av att det fångade en egenskap hos John Kerry, som ytterst gjorde att han förlorade valet.

Marsch! Framåt! 1-2-1-2-1… HAAALT!

I går inledde president Barack Obama kampanjen inför höstens presidentval. Denna observation är givetvis ett skämt, med tanke på att Obama under en god del av förra året (och i viktiga avseenden ännu tidigare) dels ägnat oförskämt mycket tid åt kampanarbete, snarare än att styra ett land i kris, dels låtit sina omvalsmöjligheter påverka beslut och förslag mer än någon annan president jag upplevt.

Jag uppfattar detta som den enskilt mest osympatiska egenskapen hos Obama.

Diskussionerna efter valmötet i Richmond, Virginia har bland annat gällt den slogan som Obamakampanjen uppenbarligen tänker testa: Forward!

Det är inte riktigt change we can believe in eller yes, we can – låter mer som en marschorder. Men fungerar den inte kommer den att bytas ut till något annat, det är fortfarande tidigt.

A propos byta ut. Obama har hittills inte kunnat bestämma sig för vad det är för fel med Mitt Romney, och har provat en handfull olika angreppsvinklar. Om man ska tro gårdagens tal är det den farliga kapitalisten, den elake högermannen, som skor sig själv på fattiga barns bekostnad som ska gälla. Också detta tema kommer att bytas ut om det inte fungerar.

Precis som de senaste prognoserna antytt blev siffrorna förnya jobb i USA under april dåliga – till och med sämre än förväntat. Under månaden skapades 115 000 nya jobb. Det är en kraftig nedgång från vinterns redan dåliga siffror, och hotet att den gryende återhämtningen nu är på väg att vika växer.

Konsekvenserna för valet i november är självklara: president Barack Obama kommer knappast att kunna vinna sitt omval samtidigt som ekonomin går dåligt.

Under samma månad sjönk arbetslösheten från 8,1 till 8,2, men det är en klen tröst. Dels är också 8,1 procent en hög siffra, dels är den reella arbetslösheten betydligt högre, inte minst om man räknar in alla dem som vill ha jobb men slutat anmäla sig av hopplöshet.

Kommer Obama att bli ”bordad” i valrörelsen? Frågan är märkligt formulerad men i allra högsta grad berättigad. Det var nämligen vad demokraternas presidentkandidat, John Kerry, blev i valrörelsen 2004. Ett antal Vietnamveteraner gick då samman och drog igång organisationen ”Swift Boat Veterans for Truth”.

På några månader lyckades de ändra bilden av John Kerrys hyllade insats i Vietnamkriget – han tilldelades sammanlagt fem tapperhetsmedaljer av olika valörer – till närmast landsförräderi.  Det var så pass skickligt orkestrerat att även om alla förstod att Bushkampanjen styrde bakom kulisserna lyckades ingen avslöja trådarna som fick marionettdockan att dansa.

Nu frågar sig många om Obama snart blir föremål för en liknande kampanj. Sedan en tid tillbaka har flera soldarer ur specialförbandet Navy SEALs – vars särskilda enhet TEAM 6 var de som genomförde den militära operationen mot Osama Bin Ladins gömma i Pakistan – uttryckt sitt missnöje mot Obamas politiserande av insatsen. Den förre detta SEAL-soldaten Chris Kyle har bland annat kallat Obamas självberömmande för “a cheap shot” och att “Obama is taking more credit than he is due.”

I veckan släppte den nybildade Super PAC:en ”Veterans for a Stronger America” en attackannons på samma tema och i kommentarer till media hävdar representanter för fonden att fler angrepp är att vänta den närmaste tiden. Samtidigt som annonsen publicerades på Youtube lanserades även bloggen ”Navy SEALs against Obama”.

Är det en genomtänkt och noggrant planerad kampanj likt ”Swift Boat Veterans for Truth” som är på väg att sjösättas – eller är det endast ett verk av några griniga elitsoldater? Jag tror svaret levererades när republikanernas toppstrateg, Karl Rove, i går uppmanade sina 335 775 följare på Twitter att se annonsen.

Så då tar vi Manuels punkter i tur och ordning (spoiler: de håller inte):

För det första, Rich Grenell har alltså inte fått sparken. Då är vi överens om det.

För det andra, Grenell raderade sina tweets, som sedan dök upp som skärmdumpar. Man trodde att problemet var ur världen. (Och Manuels argument gäller ju då i lika hög grad Grenells sexuella läggning.)

För det tredje, man gick till motattack. Gail Gitchmo, en av Mitt Romneys ledande medarbetare, som sänts ut tidigare när det gällt centrala budskap: ”Mr. Romney has condemned voices of intolerance within the party. We tried to persuade Mr. Grenell to stay on, and we were disappointed that he chose to resign.”

För det fjärde, ingen har förnekat att det funnits en del satellitorganisationer som sagt oacceptabla saker. Jag ska inte börja rabbla allt idiotiskt som president Barack Obamas supporters häver ur sig med jämna mellanrum – och heller inte skylla dem på Obama. Låt mig dock notera att Manuel citerar grundaren av en aktivistgrupp för bland annat samkönade äktenskap. Låt mig också notera att dennes dräpande kommentar inleds med den typiska undanglidningen, ”Det tycks som om…”. Well, det tycks som om månen är av ost också, om man kisar med ögonen. Bryan Fischer bortser sålunda från det jag visat ovan, att det har gjorts uttalanden och att Romney försökte få Grenell att stanna.

Vad som verkligen sägs är att Grenell hoppade av för att han inte ville arbeta i en kampanj som krävde budskapsdisciplin av honom. Vad vi vet om Grenells historia skänker stöd åt en sådan hypotes. Inget skänker stöd åt den våldsamt hårt skruvade hypotesen att Romneys kampanj ville bli av med honom på grund av att han är gay. Allt skänker stöd åt att man ville och verkade för att han skulle stanna.

En generell observation:

Om man studerar det republikanska partiets moderna historia finns det gott om öppet homosexuella, uppskattade och skickliga personer som arbetat i funktioner liknande Rich Grenells. Att Romneys kampanj skulle begå ett idiotiskt unforced error över en sådan sak är inte plausibelt.

Dock: det finns ett starkt motstånd i USA mot samkönade äktenskap och generellt mot att sexuell läggning uttrycks. Don’t ask, don’t tell gäller informellt i alla möjliga sammanhang, skulle man kunna säga. Motståndet gäller båda partierna, exempelvis är Obama motståndare till samkönade äktenskap. Det råder emellertid ingen tvekan om att motståndet är starkare inom det republikanska partiet, och framför allt bland dess gräsrötter och tillhörande organisationer.

Man kan hävda att detta inte är homofobi, utan allmän prydhet. Man kan hävda motsatsen. Kring detta kan man debattera. Att tillskriva varandra attityder och påståenden som är falska gynnar inte den diskussionen.

RPM springer ut till Romneykampanjens försvar. Det hedrar honom. Utan lojala medarbetare och sympatisörer vinns inga val. Men låt oss ta det hela i ordning.

För det första: Mig veterligt har ingen hävdat att Grenell har fått sparken av Mitt Romney.

För det andra: Är det rimligt att tro att Grenells inlägg på Twitter var okända för Romneykampanjen? En snabb titt i hans eget konto visar att han sedan länge är uppkopplad med de allra flesta i kampanjens innersta cirkel.

För det tredje: Varför lät Mitt Romney och kampanjcheferna högerflygeln kritisera en topprådgivare för dennes sexuella läggning utan att gå till mottack? Utan att någonsin lämna en kommentar? Är det vanligt? Är det rimligt?

För det fjärde: Varför säger Chris Barron, grundaren av konservativa gay-organisationen GOProud, följande  efter Grenells avhopp:

”It seems that Bryan Fischer, Tony Perkins and their crowd are more interested in making sure that gay people can’t work in this country than having the best people work to keep our country safe. For these people, not even national security trumps their anti-gay agenda (…) Would a public statement of support from the campaign for Ric have made a difference? I don’t know, but it certainly would have been the right thing to do.”

Avslutningsvis: var det Twitterinläggen – som var kända på förhand – eller hans sexuella läggning som till slut blev en belastning för Romney? En av rådgivarna ger svaret:

”They believed this (Grenells sexualitet, min anm.) was a nonissue. But they didn’t want to confront the religious right.”

Så nej, Romney sparkade inte Grenell. Han sparkade sig själv. Lojal som han var.

Manuel har tyvärr köpt Obamakampanjens spinn vad beträffar den öppet homosexuelle Richard Grenells skilsmässa från Mitt Romneys kampanj.

Grenell har arbetat för George W Bush och har på många sätt en lysande resumé för att anställas av Romneys kampanj. Därför fick han erbjudandet av Eric Fernstrohm – Romneys chief advisor – för tre veckor sedan att ingå i teamet. Grenell accepterade, men påminde Fehrnstrom om att han är gay.

”Det kan vara ett problem”, sade Grenell.

”Inte för oss”, svarade Fehrnstrom.

Det är sant att det kom negativa reaktioner från organisationer som representerar den kristna högern, men dessa fick inget gehör från Romneykampanjen. Problemet med Grenell var i stället 800 tweets med politiskt sprängstoff, där han skämtade om att Newt Gingrich är fet, gjorde sig lustig över utseendet på kvinnliga journalister, och i allmänhet uttryckte sig på ett sätt som hade blivit en evig följetong i pressen om han tillåtits en publik roll i kampanjen.

Därför bestämde sig Romneys kampanj för att Grenell skulle inta en lägre profil. Hans expertis ville man behålla. När detta stod klart för Grenell – i samband med att han fick en förtäckt order att inte lägga sig i samtalet vid en viktig telefonkonferens med journalister och andra – bestämde sig denne för att hoppa av. Åtminstone sex representanter för Romneys kampanj försökte övertala honom att fortsätta (däribland Fehrnstrom och kampanjchefen Matt Rhoades), men förgäves.

”Vi var chockade”, sade en av dessa till New York Times. ”Vi kunde inte övertala honom att stanna.”

Mitt Romneys kampanj har varit mycket tydlig med att ta avstånd från diskriminerande attityder mot homosexuella. Liksom president Barack Obama är Romney motståndare till samkönade äktenskap. Det är inte Grenell. Och det har klagats bland republikanska gräsrötter att Romney anställt en person som förespråkar samkönade äktenskap.

Det finns inget som tyder på att Romneys kampanj sparkat Grenell på grund av detta. Däremot en hel del som tyder på motsatsen. Den demokratiska spinnmaskinens smutskastning förändrar inte faktum.