Jag bör svara på Manuels omtänksamma inlägg häromdagen. Han gör tre poänger:

1. Barack Obama drog in mer pengar än Mitt Romney i augusti.

2. Obama ser bra ut i många osäkra delstater.

3. Mätningarna sticker i Obamas riktning efter partiernas konvent.

Jag är inte orolig över nummer 1. Det var aldrig frågan om att Romney skulle kunna göra med Obama vad Obama gjorde med John McCain för fyra år sedan. Berättelsen om insamlade pengar är fortfarande att Obamas kampanj har lyckats betydligt sämre än vad man hoppades på för ett år sedan. Att det blir bättre fart på donationer nu när kampanjen tar fart på allvar är fullkomligt självklart – motsatsen hade varit ett tecken på kris.

Vad beträffar nummer 2 – utan tvekan har Obama i nuläget fler vägar till 270 elektorer. Men egentligen kvittar det i nuläget. Antingen kommer Romney att hitta ett sätt att vända opinionen mot Obamas politik och vinna förtroende för sin egen förmåga – då sveper han de osäkra staterna. Eller så gör han det inte – och då är Obamas chanser att vinna mycket goda. Orosmomentet för oss som håller på Romney är alltså inte vad mätningarna säger i dag, utan att Romneys kampanj inte tycks kunna hitta rätt ord, bilder, inramning, medan Obamas kampanj – efter en mycket haltande inledning – framstår som  betydligt tonsäkrare i dag.

Vad beträffar the bounce efter konventen, den har historiskt lite att göra med resultatet i november och försvinner på ett par, tre veckor. Den reflekterar vem som lyckades bäst på konventen, inte vem som för rösten när det gäller.

Jag slits fortfarande mellan två motstridiga uppfattningar. Å ena sidan är det svårt att föreställa sig att en president blir omvald med anemisk tillväxt, hög arbetslöshet, lågt konsumentförtroende, ingen ljusning i sikte, och med starka argument för att det är den sittande presidentens politik som bär stor skuld till läget. När väljarna på allvar börjar intressera sig för valet kommer det att fälla avgörandet. Romney vinner en betryggande seger.

Å andra sidan är Obama betydligt mer populär än Romney. Han har i praktiken varit i ledningen från Dag Ett. Paul Ryan var ett riskabelt val, som hittills inte gett önskad effekt – tvärtom. Och vi har den vanliga tendensen bland väljare att gå till vänster när tider är ekonomiskt oroliga.

Jag tror att vi kommer att veta betydligt mer om vilken av de båda bilderna som stämmer när vi är en bit in i oktober. Börjar det inte hända saker för Romney då blir det mycket svårt att ändra valrörelsens utseende – som just nu gynnar Obama.