Som riktiga vänner gör – jag och RPM pennfajtades efter Obamas tal. Här kan du läsa hela samtalet:
RPM: Barack Obama inledde sitt tal med att tala om ”hope” och fortsatte med att klaga på politiken sådan den bedrivs i Washington DC. Det var deja vu all over again.
MANUEL: Va, du som är så rutinerad borde väl veta att varje politiskt tal ska börja med ett löfte om förändring av DC och avslutas med ett tack och godnatt till nationen. Inte ska väl Obama bryta med den traditionen. Men beskrivningen av landets utmaningar och alla vardagshjältar, om ett samhälle som byggs tillsammans, miljonärernas bidrag till återuppbyggnaden, klimatarbetet, syrliga attackerna mot Romney?
RPM: Allvarligt talat, jag är inte det minsta imponerad. Obama gör det han gör på ett suveränt sätt. Ingen är bättre. Men vi såg detta för fyra år sedan. Vi vet att det bara är prat. Det är som att se någon göra ett svårt trick på ett riktigt bra sätt – man vet att det inte är på riktigt.
MANUEL: Gillar särskilt detta citat från talet:
Now, our friends at the Republican convention were more than happy to talk about everything they think is wrong with America, but they didn’t have much to say about how they’d make it right. They want your vote, but they don’t want you to know their plan. And that’s because all they have to offer is the same prescription they’ve had for the last thirty years:
“Have a surplus? Try a tax cut.”
“Deficit too high? Try another.”
“Feel a cold coming on? Take two tax cuts, roll back some regulations, and call us in the morning!”
RPM: Yep, det var en bra replik. Men det ironiska var att den var del av ett av de tommaste tal jag någonsin hört på den här nivån. Vi vet nu att Obama ska lösa krisen genom att anställa 100 000 fler lärare i matte under de kommande fyra åren – inte mer. Han sa inget om budgetunderskott. Inget om statsskuld. Inget om hur socialförsäkringsreformer ska utföras – bara att han vägrar ändra på något. Det här talet kommer att få hård kritik i morgon.
MANUEL: Du har en poäng. Men du som jag vet: budgetunderskottet och statsskulden har bara en lösning – majoritet i kongressen. Oavsett om demokraterna eller republikanerna vinner valet.
RPM: Det är sant, men presidenten ska berätta vilka lösningar han vill att kongressen ska anta. Det gjorde Obama inte för fyra år sedan, han lämnade till kongressen att utforma politiken. Vad har vi för skäl att tro att han har några förslag den här gången? Och USA är i ett läge där landet mer än på mycket länge behöver politisk ledning från Vita Huset.
Frågan efter valrörelsen 2008 var: Han är en fantastisk talare och inspiratör, men har han något att komma med. Samma fråga i dag, förutom att vi har fyra år som skäl att tro att svaret är ”nej”.
MANUEL: Obama har aldrig varit en retorisk teknokrat. Det handlar mer om känsla, vision och riktning. Vill man höra en föreläsning om socialförsäkringssystemens beståndsdelar får man vända sig till Ryan. Men du har rätt i att det politiska reform-manifestet gapar något tomt. Inte helt ovanligt dock. Vi kan väl kalla det ”second term sickness.” Tyckte du förresten att de stora reformerna fanns i Romneys tal?
RPM: Men Romney har lämnat konkreta förslag, som fanns som bakgrund till hans tal. Han pratade om det han var skyldig väljarna: vem han är. Obama är skyldig väljarna politik, och teg i det avseendet. Det är särskilt problematiskt för Obama, då hans problem under ett par år varit att han är ”all hat and no cattle” – det var detta han behövde göra något åt i kväll. Men han fortsatte briljera. I snömos.
MANUEL: Konkreta förslag? Du menar oljeröret Keystone och alla återställare? Sanningen är att ingen kandidat i modern tid lagt så tunna papper på bordet som just Romney. Jämför med George W. Bush för skojs skull. Men återigen: ”man kan inte bada i samma flod två gånger”, för att prata med de grekiska filosoferna. Och nog tog sig Obama ett litet snabbdopp i samma flod som han badade i 2008. Å andra sidan: politik är också passion. Och det fick vi i kväll.
RPM: Vi kan prata om Romneys förslag en annan gång, och nöja oss med att konstatera att Obama gjorde om sitt vanliga trick i dag – och att människor börjar tröttna. Jag har redan sett James Carville och Joe Trippi uttrycka besvikelse över Obamas tal – båda solida anhängare av presidenten och veteraner i partiet. Högersidan baxnar över innehållslösheten och gissar att Obama valde att inte ta några risker. Och tydligen har Debbie Wasserman Schultz fångats på bild när hon gäspar mitt under talet… Ett ännu säkrare tecken på att Obama misslyckades: flera demokrater skriver att Biden och Kerry höll bättre tal. Ouch!
MANUEL: Då missade du bland annat Juan Williams, Fox News, kommentar: “People said, ‘Well, exactly how would you accomplish some of the goals?’ But it doesn’t feel, looking at this audience, just feeling energy here, it doesn’t feel like that is what this night was about. It was about a president who has a confidence, who doesn’t look like he’s feeling any anxiety at the moment. He’s clear about who his opponent is — the vision, the values and difference.”
MANUEL: Men då är vi ju överens. Det var ett fantastiskt tal men tunt på politiska reformförslag. Historien om trollkarlen och revisorerna (en utan och en med bestämda åsikter) fortsätter därmed i morgon.
RPM: Och just för att det var fantastiskt men tunt på substans blev det motsatsen till fantastiskt, och visade på Obamas största svaghet som kandidat.
