I ett tal i Michigan tidigare i dag skämtade Romney att han minsann inte behöver visa något födelseattest. Något som Obama tvingats till för att tysta alla konspiratoriska republikaner som hävdar att han född utomlands. Uttalandet var sannolikt startskottet till ett politiskt slagsmål vars konsekvenser är svåra att överblicka. När Romney nu väljer att anamma mörkermännens retorik är risken stor att även hans sekteristiska mormontro kastas in i valbrasan. Och då kan det verkligen ta hus i helvetet.

Fortsättning följer, således.

***
Obamas Twitter fylls nu snabbt med referenser till Romneys uttalande:

Konspiratoriska republikaner har länge hävdat att Barack Obama hemlighåller sitt egentliga födelseland – Indonesien säger några, Kenya säger andra. Men samtliga är rörande överens om att Obama brutit mot konstitutionens krav på att presidenten måste vara född i USA. För att tysta den s.k. ”birther”-rörelsen har Obama därför i två omgångar tvingats att offentliggöra födelseattesten från Hawaii.

Men nu visar det sig att alla hade fel. Barack Obama är nämligen född i Norge med en pappa som arbetade halvtid på Volvo och en mamma som körade bakom Abba. Allt enligt honom själv. Det är en revolutionerande nyhet som verkligen sätter Sverige på världskartan.

***
Naturligtvis är det ett skämt. I rollen som chefredaktör för ansedda Harvard Law Review skrev Barack Obama – under namnet ”Baroque Yo´Mama” – i början av 90-talet en rolig krönika om sig själv – och sin norsk-svenska härkomst.

(Michael Crosby, franciskanermunk)

Katoliker runt om i USA fortsätter att vädja till republikanerna att sluta straffa de fattiga med sina politiska förslag. Biskopar skriver brev till kongressen och nunnor anordnar nationella busskampanjer. Senaste i raden av protester är franciskanermunkarna Rhett Engelking och Michael Crosby som startat ett upprop mot Paul Ryans budgetförslag i kongressen. Tillsammans med andra katoliker i Ryans bakgård – sydöstra Wisconsin – bildar de opinion för fattiga människors rätt till vård och omsorg. Genom hemsidan ”Pray for Pauls change of heart” uppmanar de människor att be för Ryan, så att han ändrar åsikt och slutar företräda de redan rika.

I ett uttalande skriver Michael Crosby:

”With the U.S. Bishops, I believe that Representative Ryan’s budget proposal is immoral. However, a deeper examination of its consequences makes me believe it is not just immoral but un-American. Why? Because it ensures liberty for some – those already financially secure – at the expense of justice for all, especially those who are elderly, the working poor who come to our Meal Program in Milwaukee, and the jobless. For the good of the country, I am praying that Representative change his heart in a way that he will promote a budget that is fair to all in a way that ’brings good news to the poor’ in a way that eliminates the reality of poverty once and for all.”

***
Simone Campbell i ”Nuns on the bus” höll i somras presskonferens utanför Paul Ryans kontor i Wisconsin.

***
Religiös eller inte, demokrat eller inte: visst blir man alldeles varm om hjärtat. Tror att RPM håller med mig om det.

I en debattartikel i New York Times stämmer Ronald Reagans gamla budgetchef, David A. Stockman, i bäcken. Han är inte särskilt imponerad av Paul Ryans budgetförslag, för att uttrycka sig mycket försiktigt.

Eller vad sägs om följande recension:

”The Ryan Plan boils down to a fetish for cutting the top marginal income-tax rate for “job creators” — i.e. the superwealthy — to 25 percent and paying for it with an as-yet-undisclosed plan to broaden the tax base (…) In short, Mr. Ryan’s plan is devoid of credible math or hard policy choices. And it couldn’t pass even if Republicans were to take the presidency and both houses of Congress. Mr. Romney and Mr. Ryan have no plan to take on Wall Street, the Fed, the military-industrial complex, social insurance or the nation’s fiscal calamity and no plan to revive capitalist prosperity — just empty sermons.”

***
Att få en svensk att förstå amerikansk energipolitik är ingen enkel uppgift. Under valrörelser ter den sig närmast omöjlig. Hur förklarar man ”drill baby drill”? Eller Romneys nuvarande attacklinje – att Obama driver ”krig mot kol” och endast bryr sig om förnybar energi. Smaka på den igen: för kol är ju en sån fantastisk energikälla som hör framtiden till och dessutom är kolgruvan en utomordentligt bra arbetsplats. Obama svarade i går med hunden på taket.

En av demokraternas Super-PAC, American Bridge, utarbetade i somras en oppo-fil om Paul Ryan som nu distribueras till varenda kampanjarbetare av rang. Vis av erfarenhet brukar det vara vansinnigt tråkig läsning som alltid börjar och slutar med att just den personen som granskas är osedvanligt ond. Men så finns det alltid ett litet guldkorn gömt någonstans i dokumenthögen.

Läs på egen risk.

***

RPM:s senaste analys om valet av Paul Ryan är en av de bästa en konservativ tänkare författat hitintills. Och jag har läst många, kan jag lova.

Okej, jag ger upp. De politiska tiggarna vann och jag förlorade. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle lockas av att köpa in mig i något av kampanjernas alla lotterier. Varken middag med stjärnskådisarna George Clooney eller Sarah Jessica Parker är egentligen något för mig. Herregud, vad skulle vi prata om? Branschen? Dåliga filmproducenter? Elaka kollegor? Inte heller lockas jag av fika med någon av Romneys många söner. Eller att luncha med fastighetskungen Donald Trump, för den delen.

Men så i förra veckan kom erbjudandet från Obama-kampanjen som är omöjligt att motstå för en sportnörd som jag. Presidenten bjuder nämligen in till en bit mat och basket med legendarerna Michael Jordan, Patrick Ewing och Carmelo Anthony. Fatta grejen: jag, Obama, Jordan, Ewing och Anthony lirar basket en hel kväll för bara 40 kronor.

Drömmen kan åtminstone aldrig någon ta ifrån mig.

***

På tal om basket fastnade paret Obama i den så kallade ”kyss”-kameran i somras när de tillsammans med dottern Malia och vice presidenten Joe Biden såg USA spela träningsmatch mot Brasilien i Washington. President eller inte – dyker ens vackra nuna upp på jumbotronen inramad med rosa sockervadd är det bara till att kyssa sin partner.

(Secret Service-mannen bakom paret Obama verkar dock måttligt intresserad av kärleksförklaringen)

Sedan Paul Ryan i lördags presenterades som kandidat till vicepresidentposten har han tillsammans med Romney kampanjat i Virginia och North Carolina. Men när bussturen på måndag vänder söderut mot Florida – en av de viktigaste ”swing states” – får Ryan snällt kliva av och istället ta flyget till Iowa.

Andelen pensionärer i Florida uppgår till 17,3 procent av befolkningen – högst i hela USA. Av dem får 3,4 miljoner sjukförsäkring genom det statliga Medicare-programmet. Samma program som Paul Ryan vill riva upp och göra om till ett kupongsystem.

För ettanredigeraren på Miami Herald var det därför enkel uppgift att sätta rubriken på söndagens tidning.

(Washington Post uträkning av Paul Ryans budgetplan)

Jag undrar om beslutat att välja Paul Ryan är så klokt egentligen nu när beskedet fått sjunka in några timmar. Mina vänner i Obamakampanjen är naturligtvis överlyckliga – men det skulle de ha varit oavsett kandidat. Det ligger liksom i politikens natur att syna och glädjas över andras tillkortakommanden och hålla knäpptyst om sina egna.

Nej, snarare så sätter valet av Ryan skarp ammunition i händerna på demokraterna i ett läge när Romney mer än något annat behöver definiera sig för väljarna. Att bara klaga på sakernas tillstånd räcker liksom inte hela vägen. Den som för ut budskapet måste även anses trovärdig och själv kapabel att åtgärda problemen på presidenters alldeles egna vis. Dessutom måste lösningarna attrahera de omhuldade mittenväljarna. Och en sak är säker om mittenväljare i hela världen: de hatar radikalism och stora eller snabba systemskiften. Med valet av Ryan blir Romneys positionsförflyttning betydligt jobbigare.

Hur ska han klara att ändra bilden av sig själv som en snuskigt förmögen riskkapitalist som trixar med deklarationen när Ryan i sin budgetplan föreslår en historisk stor omfördelning från fattiga till rika (se Washington Post grafik ovan). Jag menar: när till och med Newt Gingrich kallar Paul Ryans politik för ”Right-Wing Social Engineering” borde varningsklockorna tjuta.

Det kan ju inte vara särskilt svårt att skriva copyn till berättelsen: den där äldre killen vill rädda landet genom att ge rika ännu mer pengar i fickan och den unge bredvid kan berätta i detalj hur det ska gå till. Bär då i minnet att nästan 7 av 10 amerikaner vill se höjda skatter för landets dollarmiljonärer.

***

Mitt Romney har ofta kritiserat presidenten och vicepresidenten för att de aldrig haft ett riktigt jobb i näringslivet och därför är oförmögna att sköta landets ekonomi. Den kritiken fick sig en komisk vändning i valet av Paul Ryan. Budgetmaestron Ryan har i princip ägnat hela sitt vuxna liv åt politik. Hur ska han veta något om ekonomi och ledarskap, borde Romney fråga sig oroligt.

***

Den uppmärksamme noterade att Romney mjukade upp sitt helhjärtade stöd till Ryans budgetförslag. Tidigare har det låtit såhär:

”I’m very supportive of the Ryan budget plan. It’s a bold and exciting effort on his part and on the part of the Republicans and it’s very much consistent with what I put out earlier.”

Nu är budgeten som bäst värd en handklappning:

”Gov. Romney applauds Paul Ryan for going in the right direction with his budget, and as president he will be putting together his own plan for cutting the deficit and putting the budget on a path to balance.”

Även Romneykampanjen inser att budgeten brinner i händerna om de håller i den för länge och för hårt.

I dag väntas Mitt Romney tillkännage utnämningen av Wisconsinledamoten Paul Ryan som kandidat till posten som vicepresident. Det är ett modigt val som skärper skiljelinjen mellan republikanerna och demokraterna. I sin nuvarande roll som ordförande för kongressens budgetkommitté har han föreslagit massiva nedskärningar av trygghetssystemen samtidigt som den rikaste procenten ska få utökade skattestimulanser. Det har gjort Ryan till en naturlig slagpåse för Obamakampanjen.  Samtidigt, måste jag erkänna, är han en av få politiker i kongressen som verkligen tar landets växande skuldberg på största allvar. De flesta andra håller hårt för öronen.

Det brukar sägas om Ryan att han är lite torr och tråkig. Jag som hört honom prata i ett litet trångt rum i Washington utan luftkonditionering kan bara instämma. Men samtidigt är han blixtsnabb i tanken, välartikulerad, kunnig och ger ett vänligt intryck.

Så vad kan vi dra för slutsatser av Romneys val till sidekick?

• VD:n har valt en CFO för att få ordning på USA ink. Det enda som nu saknas är en overhead-projektor, en hopfällbar duk och en bunt handskrivna papper som visar hur ”trickle-down” mekanismerna i ekonomin ger alla ett lyft. Sen är de redo att hoppa på kampanjtåget.

• Både Romney- och Obamasupportrarna har anledning att glädjas. Räkna med att Ryans budgetplan kommer att stå i centrum den närmaste tiden. Därmed har det gjort jobbet för Obamas talskriva något enklare.

• Alla som inte vet vad Medicare och Medicaid är för vårdprogram bör genast läsa in sig. Ryans förslag till försämringar kommer snurra i varenda Obama-annons från nu till mål.

• Äntligen har cirkushästen äntrat manegen. I två månader har Romney oavbrutet tjatat om att det snart är dags, och varje gång har han undermedvetet sagt: ”Vänta bara, snart kommer det någon som kan lyfta mina dåliga siffror.”

Det var alldeles självklart att Romneys svar om sina skattedeklarationer till TV-stationen ABC News till slut skulle bli en giftig attackannons. Det handlar om att stänka tjära och sedan hoppas att andra kastar fjädrarna. Rullandet i sig sköter dock Romney utmärkt på egen hand.

Men om man nu ska vara lite allvarlig i sandlådan så vet naturligtvis Romney hur det egentligen ligger till. Man kan ju tänka sig att han gått igenom sina deklarationer vid ett hundratal tillfällen både inför och under detta val och i samtalen om VP-posten 2008. Så även efter en sen kväll med ett antal stänkare under västen kan han svaret på David Muirs enkla fråga: ”har du de senaste åren någon gång betalat under 13,9 % i skatt?”

Problemet är att han varken kan säga det ena eller det andra. Säger han nej, vill ju hela världen se bevisen. Säger han ja, är det ridå ned. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Obama. Och allt det här vet spinndoktorerna runt Romney.

Annonsen kommer följa Romney under den pågående kampanjresan i Virginia, North Carolina, Florida och Ohio.

***

Skitigt? Absolut! Men Romney måste ha glömt hur han tömde tonvis med sopor över sina motkandidater Gingrich och Santorum för att säkra biljetten. Några av attackerna var så låga att hans egen Super-PAC, ”Restore Our Future”, nu har rensat bort annonserna från nätet.

***

RPM har helt rätt: det ekonomiska läget är svårt och mycket i historien talar därför för ett omval. Men det går ju även att vända på steken. Hur många republikanska utmanare om presidentposten i modern tid har haft sämre ”likeability” än Romney? Varken Bob Dole, George W. Bush eller John McCain fick lika uselt betyg som väljarna nu ger Mitt Romney. Och det trots det bistra ekonomiska läget. Antingen säger det något om Romney själv och republikanernas politik eller så förstår man att Obama ärvde den djupaste ekonomiska krisen sedan depressionsåren.  Annars är det ett oförklarligt mysterium.

***

Eftersom jag inte kan se RPM:s minspel tolkar jag att hyllningen till mätinstitutet Rasmussen Report var ett humoristiskt utspel. Ett spratt. Annars är också det ett oförklarligt mysterium. Jag menar: så grovt som de bommade i kongressvalet 2010 när nästan samtliga republikaner fick alldeles för höga tal, för att ge ett av många vinklade exempel i tiden.