Newt Gingrich vägrar erkänna sig besegrad, men gav ändå upp i går. Han avskedade sin kampanjledare Michael Krull och lät kommunikationschefen Joe DeSantis berätta för omvärlden att Newts kampanj nu ska kallas en big choice-kampanj med fokus på konventet i Tampa i augusti.

DeSantis var vag när det gällde vilka som får sparken i kampanjen, men det verkar vara en hel del av den sortens personal som håller en kampanj funktionell: advance stab, organisatörer. Ny kampanjchef – eller ska vi kalla det ”kampanjchef” – blir trogne vapendragaren Vince Haley.

Gingrich går tillbaka till vad han gjort i åratal, d.v.s. åker runt och håller tal, ger intervjuer, framträder i radio och TV, provar idéer. Men nu kommer han att kalla det för presidentkampanj.

Enligt George Zimmerman, mannen som sköt ihjäl Trayvon Martin och som släpptes på platsen med hänvisning till Stand Your Ground-lagen, hade han tappat bort Martin och var på väg tillbaka till sin bil när Martin kom ikapp honom snett bakifrån, och frågade, ”om han hade problem med något”.

Zimmerman svarade nej, och greppade efter sin mobiltelefon.

”Nu har du”, sade Martin (eller något liknande med samma innebörd), och slog Zimmerman i ansiktet, så hårt att denne bröt näsan.

Zimmerman föll till marken, varpå  Martin satte sig på honom och började dunka hans huvud mot trottoaren. Zimmerman skrek på hjälp och någon gång under handgemänget sköt han sedan Martin i bröstet, med dödlig utgång.

Vittnen och polisen skänker stöd åt Zimmermans redogörelse av händelseförloppet. När polisen anlände till platsen två minuter senare blödde Zimmerman från bakhuvudet och näsan, och hans jacka var åtgången och smutsig på ryggen.

Så där har vi det alltså.

Vi vet ingenting om vad som hände under minuterna som ledde fram till Martins död. Det är uppenbarligen fullt möjligt att Zimmerman sköt Martin för att han rättmätigt känt sig hotad till livet. Det hade jag gjort om en okänd, ung man slagit ner mig och satt sig på mitt bröst och dunkat mitt huvud mot en trottoarkant.

Det är också uppenbart möjligt att Zimmerman ljuger eller hårdvinklar sitt vittnesmål för att legitimera att han sköt ihjäl Martin. Telefonsamtalet som Martin hade med sin flickvän tyder, vad vi vet, inte på att han stod i beredskap att attackera sin förföljare. I de beskrivningar som givits av Martin framkommer ingenting som tyder på att han var en våldsam person – snarare motsatsen.

Att vittnen och polisens undersökningar ger Zimmermans version sitt stöd stärker givetvis dennes trovärdighet, men passar också fullkomligt väl in i en annan berättelse: den om hur en ung svart man inte kan få rätt mot en vit förövare och polisen.

En aspekt av den här hemska historiens utveckling är att den ställer Stand Your Ground på sin spets, och utan tvekan kommer en livaktig och varaktig diskussion att både ifrågasätta och försvara lagen. Visst är det rimligt att man har rätt att inte fly om man blir attackerad? Och visst är det lika rimligt att man använder motvåld som sista, eller åtminstone andra eller tredje, utväg?

En annan sak som händelseutvecklingen garanterar är att fallet med George Zimmerman och Trayvon Martin kommer att förbli i mediernas fokus, med konsekvenser som måste övervägas noga av de personer som söker väljarnas förtroende i landet (Mitt Romney och Barack Obama), i Florida och i delstater och valdistrikt med en betydande andel afrikanamerikanska väljare.

Jag har svårt att se goda konsekvenser av det. Här finns flera viktiga diskussioner med förankring i amerikanska samhällsproblem, men valkampanjer brukar inte frammana den eftertänksamhet och respekt som måste ligga till grund för ett fungerande offentligt samtal. När det gäller den utsatta situation i vilken många afrikanamerikaner lever är det behovet extra stort – och närheten till motsatsen extra stor.

Den förre presidentkandidaten Herman Cain är en smart och kapabel man, med akademisk examen i matematik och en imponerande karriär bakom sig. Men han har inte fingertoppskänsla när det gäller politiska reklamfilmer.

Det senaste beviset består av en söt kanin som skjuts ihjäl. Kaninen står för småföretag. Dödandet symboliserar den amerikanska skattepolitiken för småföretag. Den avslutas med en liten flicka som undrar: ”Några frågor?”

Eh, ja, ett par stycken.

Tidigare exempel är den berömda rökarfilmen med Cains kampanjledare Matt Block, som på ett enormt corny sätt förklarar Cains storhet, för att avsluta med att dra ett djupt halsbloss på en cigarett.

Det tycktes ganska uppenbart att Högsta Domstolen inte kommer att  vänta med det här målet. Det finns ett prejudikat från 1867, som säger att HD inte bör besluta huruvida en skatt är grundlagsvidrig förrän människor faktiskt har börjat betala skatten. Om den tvingande avgiften för att köpa sjukförsäkring betraktas som skatt innebär det att HD ska vänta till 2015 innan den tar sig an frågan.

Chefsdomaren John Roberts förklarade emellertid att HD fällt omdöme om Social Security under liknande omständigheter som dessa, och att de båda fallen liknar varandra så mycket att det kan betraktas som ett prejudicerande undantag.

Precis som förväntat kom frågan upp huruvida den tvingande avgiften för sjukförsäkring är en skatt – och i sådana fall inte ett problem för grundlagens commerce clause. Invändningar till att straffavgoften är en skatt kom från både konservativt och liberalt håll. Domare Samuel Alito förklarade för regeringens biträde att, ”i dag hävdar ni att straffavgiften inte är en skatt [i argumentet angående frågan ovan] och i morgon kommer ni hit och hävdar att straffavgiften är en skatt [för att undvika commerce clause]”. Domare Ruth Bader Ginsburg påpekade att straffavgiften inte har som syfte att dra in pengar till staten, ”om den är framgångsrik … kommer det inte att finnas några intäkter”.

Och då är det onekligen svårt att kalla det en skatt.

En annan fråga som var uppe var huruvida HD kommer att följa utslaget från Florida v. United States Department of Health and Human Services från januari 2011, där domare Roger Vinson drog slutsatsen att hela Obamacare faller om det individuella mandatet faller. Det tycktes som om chefsdomaren lutade åt samma slutsats: ”Den är en befallning. Ett mandat är en befallning. Om det inte finns något bakom befallningen, då är det ungefär som att säga, ’Nå, vad händer om du inte följer mandatet?’ Och svaret är ingenting. Det tycks mycket artificiellt att skilja straffet från brottet. Varför skulle man ha ett krav som är fullkomligt tandlöst? Du vet, köp försäkringen annars… Annars vad? Annars ingenting.”

Slutsatser från första dagen, enligt denna variant av Kremlologi: HD kommer att ta sig an fallet, frågan gäller huruvida Obamacare ryms inom commerce clause, och blir svaret nej ryker hela Patient Protection and Affordable Care Act.

Lyssna själv här.

President Barack Obama har varit mycket skicklig i att dels vara motståndare till samkönade äktenskap, dels få det att framstå som att de republikanska motståndarna till samkönade äktenskap är reaktionära i frågan, medan han är progressiv.

Balansakten fortsatte i går, då David Plouffe, kampanjledare för Obama 2008 och i dag en av presidentens viktigaste rådgivare,tillfrågades av ABC News huruvida det demokratiska partiets valplattform skulle vara för eller amot samkönade äktenskap.

”Vi har inte ens någon plattformskommitté än”, svarade Plouffe. ”Vi ska arbeta oss igenom den processen.”

Under tiden kvarstår Obamas tidigare ställningstagande: homosexuella bör inte få gifta sig. Presidenten är, har det sagts, på en resa i frågan.

Hittills går den dock bara runt och runt.

Vi har pratat mycket om Paul Ryan senaste tiden. I en intervju häromdagen i Fox News fick han frågan om han kunde tänka sig att ställa upp som den republikanska kandidatens running mate.

”Jag skulle behöva tänka på saken […] Vem vet sådant? Jag har inte ett svar på den frågan”, var Ryans svar.

Det är lika med att ställa sig på trappan till Capitolium och skrika till världen: Jag vill bli vice president.

Gridiron är en journalistförening i Washington DC, som i dag är mest känd för sin årliga middag, där branschfolk och politiker framträder med ofta förvånansvärt frispråkiga och humoristiska tolkningar av det politiska skeendet.

I helgen stal guvernören från Texas, Rick Perry, showen. Här följer några av hans iakttagelser:

”Alltså, jag påstår sådant som att Solyndra är ett land eller att man måste vara 21 för att få rösta. Men Mitt skulle säga sånt som att hans fru kör ett par Cadillacs eller att hans kompisar äger ett NASCAR-team. Du förstår, mitt problem var att jag sa grejer som inte var sanna. Hans problem var att han sa sånt som var sant.”

”Jag väntar på att han ska säga ’Ursäkta mig, har ni Grey Poupon’ (fransk senap). Jag tycker om Mitt Romney. Jag menar, jag tycker om Mitt Romney så mycket som en mycket snygg man kan tycka om en mycket snygg man utan att bryta lagen i Texas.”

”Jag brukade ha roligt när jag retade Rick Santorum. Jag sade till honom, ’Rick, hur var det nu igen? Vilken i Village People var du? Var du polisen? Eller indianen?'”

”Ron Paul, han påminner mig lite om den där galna farbrorn som trollade fram en krona ur örat.”

”Ett tag ledde jag i mätningarna för att bli USA:s nästa president. Det var mitt livs tre mest spännande timmar.”

”Svåraste av allt för mig, alltså här är historiens svagaste uppsättning republikanska presidentkandidater… och dom utklassade mig!”

Många svenskar frågar mig varför amerikaner är motståndare till något så självklart som rätten till sjukvård. I dag ställs frågan på sin spets. Klockan 16.00 svensk tid börjar Högsta Domstolen höra argument för och emot Patient Protection and Affordable Care Act, det vi vant oss vid att kalla Obamacare. På ena sidan står regeringen, på andra sidan 26 delstater som gemensamt stämt regeringen.

Under tre dagar kommer man att ägna sammanlagt sex timmar åt fallet. Beslutet förväntas i juni, vill det sig väl förklaras då Obamacare strida mot den amerikanska grundlagen, men det kan lika gärna gå åt andra hållet. (HD kan också besluta att skjuta upp fallet till när lagen faktiskt trätt i kraft, vilket blir första frågan att ta ställning till).

I grund och botten ville Obamacare lösa fyra olika problem. För det första, sjukvården i USA är mycket dyr för landet. För det andra, sjukvården är mycket dyr för enskilda personer. För det tredje, sjukförsäkringssystemet i USA är krångligt och svårförutsägbart. För det fjärde, det finns människor i USA som helt saknar sjukförsäkring.

Båda partierna är överens om att problemen är faktiska och att något måste göras, däremot är man djupt oense kring huruvida Obamacare löser problemen. Experter från vänster till höger är exempelvis närmast ense om statens kostnader för sjukvård kommer att öka med Obamacare, vilket på sikt i sådana fall kommer att knäcka systemet.

Men det är inte de praktiska och ekonomiska frågorna som mest upprör republikanerna och det amerikanska folket, utan Obamacares anspråk på att flytta beslutsmakt från delstater och det civila samhället till centralmakten i Washington DC.

Kärnfrågan är att Obamacare från och med 2014 kommer att tvinga individer att köpa sjukförsäkring.

Enligt domen i fallet Florida v. United States Department of Health and Human Services från januari 2011 strider detta mot grundlagen. Domaren Roger Vinson skrev en dom som fick mycket beröm för att ha varit grundlig och genomtänkt, och drog slutsatsen att det s.k. individuella mandatet – tvånget att köpa sjukförsäkring – var så centralt att hela Obamacare borde kastas ut.

Vinsons dom förändrade i ett slag synen på Obamacare. Fram till dess hade inte många tagit på allvar att Högsta Domstolen en dag skulle förklara Obamacare som grundlagsvidrig. Sedan dess är de flesta bedömare ense om att det är mycket ovisst huruvida Obamacare överlever ett HD-beslut.

Vilken är då tanken bakom konflikten? Ett av de viktigaste inslagen i den amerikanska självbilden är att regeringens makt ska begränsas till de områden som grundlagen räknar upp. Acceptansen för politik är större när den kommer från delstaternas parlament.

Tänk dig nu att EU beslutade att alla unionens medborgare måste köpa två kilo broccoli i veckan. Den som vägrar kommer att drabbas av höga böter. Min intuition är att många svenskar skulle vara emot en sådan lag, men att få skulle invända att lagen är dålig med hänvisning till att de inte tycker om broccoli. Snarare skulle invändningen vara EU inte har rätt att bestämma över oss på det viset.

Om exakt detta handlar saken i Högsta Domstolen. Det återstår att se vilken försvarslinje regeringens företrädare väljer. En möjlig väg är att hävda att medborgarnas individuella kostnad för sjukförsäkring i själva verket är en skatt, vilket i sådana fall inte skulle falla under grundlagens Commerce Clause (som säger att det är tillåtet för regeringen att reglera handel mellan delstaterna). En annan infallsvinkel är att peka på vilka enorma konsekvenser det får för enskilda medborgare om staten inte reglerar sjukförsäkringen.

Det ligger något i det senare. Människor som inte köper sjukförsäkring kommer ändå att behöva sjukvård, och eftersom det är olagligt för sjukhus att avvisa sjuka, oförsäkrade människor  måste kostnaden fördelas mellan dem som har sjukförsäkring. I genomsnitt kostar detta amerikanska familjer sjutusen kronor om året (detta var Mitt Romneys starkaste argument för sin sjukförsäkringsreform i Massachusetts). Alltså ingår den oförsäkrade gruppen amerikaner redan i högsta grad i handelsekonomin. Vad som gör detta speciellt är då att alla tvingas till sjukvård i livet. Alltså ingår de oförsäkrade i handeln vare sig de vill eller inte. När det gäller broccoli kan vi välja. Man kan låta bli att handla broccoli, eller för den delen välja vitkål.

Obamacare tvingar alltså inte in människor på marknaden för sjukförsäkringar, enligt detta argument. Vi är redan på den marknaden.

Men det argumentet håller inte, menar motståndarna till Obamacare. Att inte köpa broccoli är också en handling som påverkar andra människor. Exempelvis de som säljer broccoli, eller för den delen de som säljer vitkål. Invändningen låter kanske bagatellartad, men är mycket viktig: Alla äter, alla reser, alla bor – och marknaderna för dessa aktiviteter är precis lika mycket en nödvändig del av livet som sjukvården.

Det betyder att regeringens argument för Obamacare går att tillämpa på i praktiken varenda reglering en regering får lust att införa på vilket område som helst.

Här kanske många rycker på axlarna åt sådant. Vad är så farligt med att regeringen bestämmer en massa saker om hur vi ska spendera våra pengar? Den vill ju bara vårt bästa ändå. Men amerikaner tänker inte på det viset. Man värdesätter frihet på ett sätt som svenskar inte tycks förstå, och bär dessutom på övertygelsen att friheten är grunden för den kreativitet och de drivkrafter som gjort USA till världens bästa land.

Därför har en del kommit att uppfatta detta som en grundläggande strid om vad USA är för något. Inom högern finns en stark rädsla för att landets särart kommer att suddas bort. Inom vänstern finns det en förhoppning om samma sak. Staten kan tvinga oss att handla broccoli? Utmärkt! Då höjs ju medborgarnas blodvärde. Tänk så mycket gott regeringen kan göra!

Hur kommer valet i november att påverkas om Obamacare kastas ut? De flesta tror att Obama kan tjäna på ett sådant utslag, eftersom Mitt Romney då inte kan använda Obamacare som ett vapen i kampanjen. Personligen tror jag att republikanerna tjänar på en förlust i HD och tjänar på en seger. Det kan omöjligt vara bra för Obama att HD, i enlighet med folkviljan, förklarar att hans största seger under mandatperioden strider mot grundlagen.

***

Högsta Domstolen lägger ut ljudfiler från förhandlingarna efter varje dags slut.

Efter dödsskjutningen av Trayvon Martin har som vanligt en mängd kommentarer utnyttjat en plågsamt tragisk händelse till att bekräfta och sprida föreställningen att amerikaner som röstar på republikanerna inte är kloka i huvudet.

Det man gripit tag i den här gången är stand your ground-lagen, som dels förmodas vara en blodtörstig vilda västern-lag, dels orsaken till att George Zimmerman skjöt ihjäl en tonårspojke som var ute och handlade godis.

Det bör därför sägas, först och främst, att Zimmerman (om skeendet gick till så som beskrivits) entydigt bröt mot stand your ground som den är formulerad i Florida (och i andra delstater). Dessutom är lagen inte på något sätt orimlig.

Jag har full förståelse för dem som anser att den är felaktig, men då ska man ta ställning till lagen och motivet för den på dess faktiska meriter.

Skälet till att stand your ground finns är att lagstiftare har ansett det orimligt att oskyldiga och laglydiga medborgare som attackeras ska ha en lagstiftad plikt att fly eller vika sig för hot. Lagen kräver dessutom att den som använder självförsvar ska ha ”rimliga skäl att tro att det är nödvändigt för att förhindra död eller svår kroppslig skada för sig själv eller annan person”.

Det går givetvis inte att själv vara aggressor och sedan hänvisa till stand your ground. Lika lite kan man hävda stand your ground om brottet man vill förhindra är annat än direkt livshotande.

Återigen, detta kan man ha synpunkter på, men det är inte orimligt att lagen inte kräver att vi flyr när någon vill slå ihjäl oss, och det är uppenbart att Zimmerman inte har något att hämta hos Floridas lag om självförsvar.