Som RPM tidigare påpekat är jag svag för ”opposition research.” En gammal yrkesskada, tror jag. Ni som delar denna läggning bör därför läsa McCain-kampanjens utmärkta granskning av Mitt Romney 2008. 200-sidor politisk genomgång av motkandidaten.
1.
Jag gör som RPM och tar hjälp av en liknelse. Vi tänker oss att en svensk statsministerkandidat, som ett svar på höjdhopparen Patrik Sjöbergs avslöjande 2011, skriver följande i en debattartikel i tidskriften Svensk Friidrott:
”Idrottsledare blir som alla oss andra påverkade av den rådande kulturen. När kulturen är sjuk, blir alla andra delar av samhället smittade. Även om det inte är en ursäkt för skandalen är det inte särskilt förvånande att just Göteborg – ett säte för akademisk, politisk och kulturell liberalism – står i centrum för denna storm.”
Just så skriver Santorum:
”Priests, like all of us, are affected by culture. When the culture is sick, every element in it becomes infected. While it is no excuse for this scandal, it is no surprise that Boston, a seat of academic, political and cultural liberalism in America, lies at the center of the storm.”
2.
Vi är helt överens. ”Stand your ground”-lagen är i grunden riktig. Men den behöver göras rättssäker.
3.
Jag hör Martin Niemöllers dikt eka i bakgrunden: ”Först instiftade Obama en tvingande sjukförsäkring, och jag protesterade inte…”
Några klargöranden, så att vi med säkerhet pratar samma grönsaksspråk:
Återigen: Staten vill inte tvinga medborgarna att köpa grönsaker. Staten vill att medborgarna ska vara försäkrade när de behöver sjukvård. Simple as that.
Jag är inte säker på vad Manuel far efter med sitt hårda angrepp på Rick Santorum. Kanske är det någon slags opinionsbildning/oppo. Kanske vill han göra bot för att tidigare ha känt sympati för mannen. Jag vill dock kommentera saken.
Därför, alltså Replik 1:
Den som läser Rick Santorums artikel kommer inte att se honom lägga skulden för katolska prästers övergrepp på liberalismen. Faktum är att han placerar skulden exakt där den hör hemma: hos de enskilda prästerna och hos katolska kyrkan. I slutet av artikeln skriver han att kyrkan under sin 2000-åriga historia överlevt pilar som avfyrats mot henne från utsidan och inifrån henne själv. Och sedan, med direkt referens till prästernas övergepp: ”Ytterligare en pil har avlossats, inifrån, och genomborrat Kristi kropp.”
Vad Santorum syftar på är hur katolska kyrkan (framför allt i USA) under 1960- och 1970-talen, förändrade sin rekrytering av präster och släppte in en mängd män som sökte sig till kyrkan av felaktiga skäl. Dessa började utöva sin sociala verksamhet på ett skumt sätt, ofta med någon slags strävan att passa in i tiden. Sammanlagt kan detta förklara en del av brotten som begicks, men flyttar inte skuldbördan: det är inte nätporrens fel om en präst tittat på nätporr, det är inte tidsandans fel om kyrkan tappar omdömet.
Den värsta synden kyrkan begick, som Santorum knappast kan ha känt till 2002, var emellertid den vanliga praktiken att försöka skydda kyrkan och prästerna som begått brotten genom att dölja, förtiga och flytta runt präster som fått klagomål emot sig – så att de sedan kunde ta upp sin praktik i en ny församling, där deras rovdjursinstinkter var okända.
Under de senaste tio åren har Vatikanen och biskopar runt om i världen ändrat på detta, med stränghet mot sig själva och öppenhet mot världen. Det är viktigt. Det finns oerhört mycket att sona. Att andra trossamfund och ungdomsrörelser som scouterna, och framför allt idrottsrörelsen, har haft betydligt fler fall av vuxna ledare som begått sexuella övergrepp mot barn är ingen ursäkt. Katolska prästers moraliska ställning är en annan och högre, kraven på ärlighet, respekt och medmänsklig kärlek på en annan nivå.
Men Santorum skyllde inte detta på någon annan än den som begått brotten. Manuels påstående är en mycket hårt skruvad frispark.
***
Jag är skyldig Manuel ytterligare ett par repliker på samma inlägg.
Alltså Replik 2:
Jag instämmer helt och fullt i att folk är ”upprörda över att mordet inte utreddes”. Det är det ena spåret i debatten som följt efter dödsskjutningen av Trayvon Martin, och det är viktigt. Något tycks ha gått fundamentalt fel i hur lokalpolisen skötte ärendet, från första minuten, och undfallenheten mot vad som framstår som ett svårt brott fick fortgå i en månad.
Men min poäng var en annan, nämligen att kritiken mot Stand Your Ground-lagen var ytlig och okunnig. Den kvarstår.
***
Slutligen, om HD:s granskning av huruvida Obamacare är förenlig med den amerikanska grundlagen. Alltså, Replik 3:
Jag förmodar att Manuel anklagar mig för någon slags populism när han påstår att jag jämför ”broccoli med en sjuk människas rätt till vård och omsorg” och reducerar ”all statlig lagstiftning till tvingande grönsaksshopping”.
Därför kan jag väl drämma till med en liknande invändning: Manuel, du måste skämta!
Menar du alltså att problemet du skulle se om exempelvis EU tvingar dig att köpa två kilo broccoli i veckan är att du inte tycker om broccoli? Skulle du inte oroa dig en smula över vad EU framgent kan göra med den sortens makt, om vi erkänner att vi är sålunda underkastade?
Låt oss gå tillbaka till USA. Om vi går med på att centralmakten äger rätten att tvinga oss att köpa sjukvård enligt regler som vi tappat makten att utforma, då är det givetvis bara en historisk tillfällighet att den nuvarande regeringen vill tvinga sjukhus att erbjuda abortpiller. Nästa regering kan tvinga samma sjukhus att vägra abortpiller – för att ta ett exempel.
Och när Manuel vill invända mot detta, då kommer han att stå mållös, eftersom han en gång faktiskt gått med på att lämna ifrån sig just den sortens makt. En fråga om broccoli? Kom igen, bättre kan du.
Varför ska inte restaurangägare ha rätt att neka svarta besökare? Svaret finns just i den process som Obamacare just underkastas, som ytterst syftar till att garantera alla människors lika värde och negativa rättigheter. Processen pågår. Att sluta ta den på allvar och reducera avgörande rättighetsfrågor till vad som är tillfälligt politiskt populärt skulle kunna tillåta regeringen en massa saker som Manuel nog i och för sig skulla tycka om – men i morgon är det dig de kommer efter. Och då har du gett upp ditt skydd för en tillfällig och flyktig politisk vinst.
Tidningen Boston Globe avslöjade 2002 i en serie reportage hur präster i den katolska kyrkan gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp på barn. Det var inte det första avslöjandet av det slaget i USA och inte heller det sista. Fler förgripna trädde fram i media och berättade sina fruktansvärda historier. Den katolska kyrkan skakade i grunden och åtskilliga präster skickades i fängelse. För Boston Globe slutade det med att tidningen välförtjänt belönades med Pulitzer-priset året därefter.
Vad få i den pågående valrörelsen uppmärksammat är den artikel som Rick Santorum skrev på nätsajten Catholic Online samma år som skandalen briserade. Och nu ska jag vara ärlig: mycket osmakligare än så här blir det inte.
Santorum slår nämligen fast att liberalismen bär ansvaret för prästernas övergrepp på barnen. Och eftersom Boston, enligt Santorum, ”länge varit centrum för akademisk, politisk och kulturell liberalism” är det inte förvånande att de blev inspirerade att våldföra sig på barnen just där.
Kampen för och debatten om den kvinnliga och sexuella frigörelsen på 60-och 70-talet i Boston är alltså anledningen till de vidriga pedofilbrotten inom katolska kyrkan.
***
Replik ett:
Folk är inte upprörda över Stand your grund-lagens rätt till personligt skydd. Folk är upprörda över att mordet inte utreddes. På grund av lagen.
Man kan ju tycka att två poliser med några månaders utbildning inte ska ges rätt att avkunna en dom på mordplatsen. Rättssäkerhet, brukar det kallas. Där som här.
***
Replik två:
Republikanska debattörer omvandlar sedan ett tag tillbaka en ren politisk fråga till retoriskt mumbojumbo. Det är taktiskt smart, naturligtvis. Men att jämföra det konservativa modeordet broccoli med en sjuk människas rätt till vård och omsorg är ett tämligen svagt argument. Därmed reduceras all statlig lagstiftning till tvingande grönsaksshopping.
Varför ska exempelvis inte en restaurangägare ha rätt att neka svarta besökare? Eller varför får barn inte bära vapen i skolan? Båda besluten är i grunden fattade av kongressen och båda besluten kan hävdas gå emot konstitutionens handelsklausul. Men båda tvisterna är också avgjorda av Högsta Domstolen. I skolvapenmålet 2004 sammanfattade även distriktsdomstolen i Texas beslutet med följande ord:”It is a constitutional exercise of Congress’ well defined power to regulate activities in and affecting commerce.”
De mer relevanta frågeställningarna är därför istället:
Frihetsfrågan i ”Obamacare” är på många sätt berättigad. Men den bör rimligtvis ställas konsekvent. Annars undrar jag: om staten förbjuder barnen att ta med Berettan till plugget så kommer väl samma stat att snart tvinga alla att köpa tunnbrödsrulle med extra räksallad?
President Barack Obama har varit mycket skicklig i att dels vara motståndare till samkönade äktenskap, dels få det att framstå som att de republikanska motståndarna till samkönade äktenskap är reaktionära i frågan, medan han är progressiv.
Balansakten fortsatte i går, då David Plouffe, kampanjledare för Obama 2008 och i dag en av presidentens viktigaste rådgivare,tillfrågades av ABC News huruvida det demokratiska partiets valplattform skulle vara för eller amot samkönade äktenskap.
”Vi har inte ens någon plattformskommitté än”, svarade Plouffe. ”Vi ska arbeta oss igenom den processen.”
Under tiden kvarstår Obamas tidigare ställningstagande: homosexuella bör inte få gifta sig. Presidenten är, har det sagts, på en resa i frågan.
Hittills går den dock bara runt och runt.
Vi har pratat mycket om Paul Ryan senaste tiden. I en intervju häromdagen i Fox News fick han frågan om han kunde tänka sig att ställa upp som den republikanska kandidatens running mate.
”Jag skulle behöva tänka på saken […] Vem vet sådant? Jag har inte ett svar på den frågan”, var Ryans svar.
Det är lika med att ställa sig på trappan till Capitolium och skrika till världen: Jag vill bli vice president.
Gridiron är en journalistförening i Washington DC, som i dag är mest känd för sin årliga middag, där branschfolk och politiker framträder med ofta förvånansvärt frispråkiga och humoristiska tolkningar av det politiska skeendet.
I helgen stal guvernören från Texas, Rick Perry, showen. Här följer några av hans iakttagelser:
”Alltså, jag påstår sådant som att Solyndra är ett land eller att man måste vara 21 för att få rösta. Men Mitt skulle säga sånt som att hans fru kör ett par Cadillacs eller att hans kompisar äger ett NASCAR-team. Du förstår, mitt problem var att jag sa grejer som inte var sanna. Hans problem var att han sa sånt som var sant.”
”Jag väntar på att han ska säga ’Ursäkta mig, har ni Grey Poupon’ (fransk senap). Jag tycker om Mitt Romney. Jag menar, jag tycker om Mitt Romney så mycket som en mycket snygg man kan tycka om en mycket snygg man utan att bryta lagen i Texas.”
”Jag brukade ha roligt när jag retade Rick Santorum. Jag sade till honom, ’Rick, hur var det nu igen? Vilken i Village People var du? Var du polisen? Eller indianen?'”
”Ron Paul, han påminner mig lite om den där galna farbrorn som trollade fram en krona ur örat.”
”Ett tag ledde jag i mätningarna för att bli USA:s nästa president. Det var mitt livs tre mest spännande timmar.”
”Svåraste av allt för mig, alltså här är historiens svagaste uppsättning republikanska presidentkandidater… och dom utklassade mig!”
Många svenskar frågar mig varför amerikaner är motståndare till något så självklart som rätten till sjukvård. I dag ställs frågan på sin spets. Klockan 16.00 svensk tid börjar Högsta Domstolen höra argument för och emot Patient Protection and Affordable Care Act, det vi vant oss vid att kalla Obamacare. På ena sidan står regeringen, på andra sidan 26 delstater som gemensamt stämt regeringen.
Under tre dagar kommer man att ägna sammanlagt sex timmar åt fallet. Beslutet förväntas i juni, vill det sig väl förklaras då Obamacare strida mot den amerikanska grundlagen, men det kan lika gärna gå åt andra hållet. (HD kan också besluta att skjuta upp fallet till när lagen faktiskt trätt i kraft, vilket blir första frågan att ta ställning till).
I grund och botten ville Obamacare lösa fyra olika problem. För det första, sjukvården i USA är mycket dyr för landet. För det andra, sjukvården är mycket dyr för enskilda personer. För det tredje, sjukförsäkringssystemet i USA är krångligt och svårförutsägbart. För det fjärde, det finns människor i USA som helt saknar sjukförsäkring.
Båda partierna är överens om att problemen är faktiska och att något måste göras, däremot är man djupt oense kring huruvida Obamacare löser problemen. Experter från vänster till höger är exempelvis närmast ense om statens kostnader för sjukvård kommer att öka med Obamacare, vilket på sikt i sådana fall kommer att knäcka systemet.
Men det är inte de praktiska och ekonomiska frågorna som mest upprör republikanerna och det amerikanska folket, utan Obamacares anspråk på att flytta beslutsmakt från delstater och det civila samhället till centralmakten i Washington DC.
Kärnfrågan är att Obamacare från och med 2014 kommer att tvinga individer att köpa sjukförsäkring.
Enligt domen i fallet Florida v. United States Department of Health and Human Services från januari 2011 strider detta mot grundlagen. Domaren Roger Vinson skrev en dom som fick mycket beröm för att ha varit grundlig och genomtänkt, och drog slutsatsen att det s.k. individuella mandatet – tvånget att köpa sjukförsäkring – var så centralt att hela Obamacare borde kastas ut.
Vinsons dom förändrade i ett slag synen på Obamacare. Fram till dess hade inte många tagit på allvar att Högsta Domstolen en dag skulle förklara Obamacare som grundlagsvidrig. Sedan dess är de flesta bedömare ense om att det är mycket ovisst huruvida Obamacare överlever ett HD-beslut.
Vilken är då tanken bakom konflikten? Ett av de viktigaste inslagen i den amerikanska självbilden är att regeringens makt ska begränsas till de områden som grundlagen räknar upp. Acceptansen för politik är större när den kommer från delstaternas parlament.
Tänk dig nu att EU beslutade att alla unionens medborgare måste köpa två kilo broccoli i veckan. Den som vägrar kommer att drabbas av höga böter. Min intuition är att många svenskar skulle vara emot en sådan lag, men att få skulle invända att lagen är dålig med hänvisning till att de inte tycker om broccoli. Snarare skulle invändningen vara EU inte har rätt att bestämma över oss på det viset.
Om exakt detta handlar saken i Högsta Domstolen. Det återstår att se vilken försvarslinje regeringens företrädare väljer. En möjlig väg är att hävda att medborgarnas individuella kostnad för sjukförsäkring i själva verket är en skatt, vilket i sådana fall inte skulle falla under grundlagens Commerce Clause (som säger att det är tillåtet för regeringen att reglera handel mellan delstaterna). En annan infallsvinkel är att peka på vilka enorma konsekvenser det får för enskilda medborgare om staten inte reglerar sjukförsäkringen.
Det ligger något i det senare. Människor som inte köper sjukförsäkring kommer ändå att behöva sjukvård, och eftersom det är olagligt för sjukhus att avvisa sjuka, oförsäkrade människor måste kostnaden fördelas mellan dem som har sjukförsäkring. I genomsnitt kostar detta amerikanska familjer sjutusen kronor om året (detta var Mitt Romneys starkaste argument för sin sjukförsäkringsreform i Massachusetts). Alltså ingår den oförsäkrade gruppen amerikaner redan i högsta grad i handelsekonomin. Vad som gör detta speciellt är då att alla tvingas till sjukvård i livet. Alltså ingår de oförsäkrade i handeln vare sig de vill eller inte. När det gäller broccoli kan vi välja. Man kan låta bli att handla broccoli, eller för den delen välja vitkål.
Obamacare tvingar alltså inte in människor på marknaden för sjukförsäkringar, enligt detta argument. Vi är redan på den marknaden.
Men det argumentet håller inte, menar motståndarna till Obamacare. Att inte köpa broccoli är också en handling som påverkar andra människor. Exempelvis de som säljer broccoli, eller för den delen de som säljer vitkål. Invändningen låter kanske bagatellartad, men är mycket viktig: Alla äter, alla reser, alla bor – och marknaderna för dessa aktiviteter är precis lika mycket en nödvändig del av livet som sjukvården.
Det betyder att regeringens argument för Obamacare går att tillämpa på i praktiken varenda reglering en regering får lust att införa på vilket område som helst.
Här kanske många rycker på axlarna åt sådant. Vad är så farligt med att regeringen bestämmer en massa saker om hur vi ska spendera våra pengar? Den vill ju bara vårt bästa ändå. Men amerikaner tänker inte på det viset. Man värdesätter frihet på ett sätt som svenskar inte tycks förstå, och bär dessutom på övertygelsen att friheten är grunden för den kreativitet och de drivkrafter som gjort USA till världens bästa land.
Därför har en del kommit att uppfatta detta som en grundläggande strid om vad USA är för något. Inom högern finns en stark rädsla för att landets särart kommer att suddas bort. Inom vänstern finns det en förhoppning om samma sak. Staten kan tvinga oss att handla broccoli? Utmärkt! Då höjs ju medborgarnas blodvärde. Tänk så mycket gott regeringen kan göra!
Hur kommer valet i november att påverkas om Obamacare kastas ut? De flesta tror att Obama kan tjäna på ett sådant utslag, eftersom Mitt Romney då inte kan använda Obamacare som ett vapen i kampanjen. Personligen tror jag att republikanerna tjänar på en förlust i HD och tjänar på en seger. Det kan omöjligt vara bra för Obama att HD, i enlighet med folkviljan, förklarar att hans största seger under mandatperioden strider mot grundlagen.
***
Högsta Domstolen lägger ut ljudfiler från förhandlingarna efter varje dags slut.
Efter dödsskjutningen av Trayvon Martin har som vanligt en mängd kommentarer utnyttjat en plågsamt tragisk händelse till att bekräfta och sprida föreställningen att amerikaner som röstar på republikanerna inte är kloka i huvudet.
Det man gripit tag i den här gången är stand your ground-lagen, som dels förmodas vara en blodtörstig vilda västern-lag, dels orsaken till att George Zimmerman skjöt ihjäl en tonårspojke som var ute och handlade godis.
Det bör därför sägas, först och främst, att Zimmerman (om skeendet gick till så som beskrivits) entydigt bröt mot stand your ground som den är formulerad i Florida (och i andra delstater). Dessutom är lagen inte på något sätt orimlig.
Jag har full förståelse för dem som anser att den är felaktig, men då ska man ta ställning till lagen och motivet för den på dess faktiska meriter.
Skälet till att stand your ground finns är att lagstiftare har ansett det orimligt att oskyldiga och laglydiga medborgare som attackeras ska ha en lagstiftad plikt att fly eller vika sig för hot. Lagen kräver dessutom att den som använder självförsvar ska ha ”rimliga skäl att tro att det är nödvändigt för att förhindra död eller svår kroppslig skada för sig själv eller annan person”.
Det går givetvis inte att själv vara aggressor och sedan hänvisa till stand your ground. Lika lite kan man hävda stand your ground om brottet man vill förhindra är annat än direkt livshotande.
Återigen, detta kan man ha synpunkter på, men det är inte orimligt att lagen inte kräver att vi flyr när någon vill slå ihjäl oss, och det är uppenbart att Zimmerman inte har något att hämta hos Floridas lag om självförsvar.
Danmark – ett land som ”slår hårdare än sin egen viktklass.” Detta fina betyg fick Damarks statsminister Helle Thorning-Schmidt av Barack Obama efter ett möte i Vita Huset i februari. Stolt som en tupp åkte Helle sedan hem till Köpenhamn. Men nu kan det danska TV-programmet Detektor visa att i princip alla världens länder får exakt samma betyg av Obama.
Det danska självförtroendet åkte på en riktig snytning.
***
Det höga bensinpriset är Obamas fel. Det hävdar Crossroads GPS, en av Karl Roves många skitkastarfonder, som köpt nationell TV-tid för 4,5 miljoner kronor. Och frågan klättrar nu fort i väljarrankningen.
Men:
Globala oljepriset:
Nationellt oljepris:
***
Jag minns orden från en av McCains kampanjmedarbetare: ”Värst är gallringen av TV-publiken. Vi har det helt enkelt inte lika lätt som demokraterna.” Vi satt i en hotellobby i Washington och pratade om valrörelsens många olika utmaningar. RPM intar nu den vanliga republikanska försvarslinjen: allt är en vänsterkonspiration. Men kvinnan vid skjutbanan sa ju det hon sa. Eller? Det betyder dock inte att alla republikanska väljare är fulla av fördomar – tvärtom. Men några är det. Och här kommer ett chockerande avslöjande: det finns gott om sådana sossar också.
Men kanske enklare: Fråga John McCain om ni inte tror mig.
***
Den demokratiska organisationen ”Move On” har gjort en kampanjfilm i vilken kvinnor läser upp republikanska politikers uttalanden om sex, preventivmedel och aborter.
Ganska fyndigt.