I Ohio pågår just nu en infekterad strid mellan Obamakampanjen och den republikanskt styrda delstaten. Bakgrunden är den förändring av vallagen som Ohio och flera andra republikanskt styrda delstater infört sedan valet 2008 med syftet att vinna tillbaka makten i Vita Huset. För att tala klarspråk, kanske ska tilläggas.

Genom att bl.a. begränsa möjligheten till förtidsröstning och ställa krav på särskilda ID-handlingar har tröskeln för grupper som vanligtvis drar sig för att rösta – fattiga, unga och invandrare – höjts med några meter. Alltså framför allt demokratiska väljare, för att fortsätta att tala klarspråk. Den republikanska matematiken säger att det borde räcka för att vinna ett jämnt presidentval.

Nej, så är det naturligtvis inte, hävdar de republikanska lagstiftarna: ”Vi vill ju bara stoppa röstfusket”. Men problemet är att fusket man vill begränsa inte existerar i någon större utsträckning.

Jag tvivlar dock inte på att flera av påhejarna till lagförändringarna till slut själva börjat tro på alla skräckhistorier som grävts fram ur folkdjupet. ”I Kansas fick en död man rösta”, heter det på många konservativa bloggar. Det är naturligtvis inte sant. När tidningen Wichita Eagle gick igenom samtliga fall av misstänkt röstfusk visade det sig att den ”döda” mannen faktiskt levde. Han svarade tidningen vänligt: ”I don’t think this is heaven, not when I’m raking leaves.”

Finns det då inget valfusk alls? Jo, ungefär i samma utsträckning som här i Sverige sett till befolkningsstorleken. Men ingen svensk kommunpolitiker med aktning eller självbevarelsedrift skulle få för sig att föreslå försämrade röstmöjligheten bara därför. Och i synnerhet inte för att vinna valet åt rikspartiet.

Men tillbaka till Ohio.

Här har Obamakampanjen tillsammans med det demokratiska partiet både centralt och lokalt bestämt sig för att ta upp kampen för allas lika rätt att rösta och har därför vänt sig till domstol. Den nya lagen är nämligen så raffinerad att den endast ger militärer (UOCAVA) rätt att fortsätta förtidsrösta som tidigare. Men att bråka med deras särställning gör man ju inte ostraffat.

Även om Obamakampanjen uttryckligen skriver i domstolsinlagan att de inte vill ta bort militärens rätt att förtidsrösta – utan bara ge Ohioväljarna samma rätt som de tidigare haft – är hela förfarandet lördagsgodis för republikanerna. Se där: presidenten uppskattar inte de tappra männen och kvinnorna som offrar sina liv för nationens intressen.

En ”lose-lose”, skulle man kunna säga. Bakom lykta dörrar hos Romneykampanjen skålas det säkert i tysthet samtidigt som demokratin tar ett stort steg bakåt i tiden.

Kanske inte riktigt vad unionens fäder hade tänkt sig.

***

För särskilt intresserade finns domstolsinlagan och svaret att läsa här.

***

En kort fördjupningsfilm från nyhetsbyrån Reuters om de nya vallagarna.

Ni kommer kritik mot jobbrapporten, som dels tar fasta på problematiken jag refererade till i går, dels noterar att ALLA indikatorer under samma månad var dåliga eller usla, utom just den siffra som får mest uppmärksamhet i medierna: hur många jobb skapades. Där var siffran av någon anledning nästan dubbelt så hög som förväntat.

I reklamens underbara värld är allt möjligt. Som när Mitt Romney talade på NAACP:s konvent, organisationen för afroamerikaners rättigheter, och blev utbuad vid flera tillfällen. I hans TV-annons från talet nickar istället publiken medkännande och ger Romney stående ovationer. Förutom den kreativa redigeringen av framträdandet visade det sig senare att Romneykampanjen flög in en egen liten supportergrupp till konventet med den enda uppgiften – att nicka medkännande.

***

I rikskanalerna Fox News och CNN snurrar i dagarna en TV-annons – Shady Past – signerad den konspiratoriska organisationen Conservative Majority Fund. Och nu rör vi oss verkligen i de yttersta träskmarkerna. Obama anklagas för att dölja födelseattestet och samtliga utbildningsresultat, ha kopplingar till kommunister och terrorister. Men äter barn gör han tydligen inte, vad vi vet. Uppenbarligen finns det någon stark finansiär i bakgrunden. Det är nämligen inte gratis att annonsera i varken CNN eller Fox News.

***

Mitt Romney har mindre än 100 dagar på sig att berätta för väljarna vem han är, vad han gjort och vad han vill göra i framtiden. Hitintills har han låtit Obamakampanjen alltför enkelt definiera hans person och CV. Denna passiva strategi har både jag och RMP kritiserat i omgångar. I nya TV-annonsen tar han de första stapplande stegen i rätt riktning.

***

Skådespelaren, regissören och f.d. borgmästaren, Clint Eastwood, offentliggjorde i går sitt stöd till Mitt Romney. Republikanen Eastwood kampanjade även för John McCain i valet 2008. Men i reklamens värld kunde Clint Eastwood så sent som i februari berätta att USA var på benen igen – och att motorstaden Detroit visat vägen. Ja, det var naturligtvis i Chrystlers uppmärksammade Super Bowl-annons, kanske ska tilläggas. En av de bästa reklamannonserna någonsin, om någon skulle få för sig att fråga mig om den saken.

Under juli månad skapades 163 000 nya arbetstillfällen i USA. Det är något mer än förväntat och långt mindre än vad som behövs. Arbetslösheten steg med ytterligare en tiondels procentenhet, till 8,3.

Siffrorna i juli är emellertid särskilt krångliga att ta fram, och bör tas med en större nypa salt än den lilla nypa salt med vilken all samhällsvetenskaplig mätning bör tas. Läs den här intressanta beskrivningen av de metodologiska svårigheterna.

Träffsäkerheten ökar givetvis med längre perioder och mer tid för korrigering. Alltså är följande observation relativt pålitlig: under 2012 har ekonomin skapat 151 000 jobb per månad i genomsnitt; under 2011 var samma tal 153 000.

Det är det starkaste argumentet mot den sittande presidenten. Hans politik står i vägen för återhämtningen.

Peggy Noonan, kolumnist med bakgrund bl.a. som talskrivare till Ronald Reagan, diskuterar president Barack Obamas numera mest berömda citat.

Det har inte varit en bra månad för Mitt Romney. I går i San Francisco blev det inte bättre, när porrstjärnan Jenna Jameson förklarade att hon vill se en republikan tillbaka i Vita Huset.

Sedan blev det ännu sämre, när hon angav skälet för sin övertygelse:

”Om man är rik är det bättre med en republikan.”

Oh, well. Hennes uttalande gjordes på en strippklubb direkt till en CBS-anställd som råkade vara på plats. Tidigare har Jameson varit supporter för Hillary Clinton och aktivist för olika vänsterkrav. Så kanske ska hennes stöd för Romney i form av småprat på en strippklubb inte tas på så stort allvar.

Det hindrar såklart inte CBS och andra från att glatt rapportera om saken.

60 religiösa ledare för ett stort antal olika samfund gick i onsdags samman och krävde i ett brev till republikanerna att sluta gynna landets rikaste. Bakgrunden är att republikanerna i representanthuset – där de har majoritet – samma dag röstade för att försämra Child Tax Credit (CTC) och Earned Income Tax Credit (EITC). Två skattelättnader som framför allt riktas mot låginkomsttagare. Men bidraget till de allra rikaste behåller de naturligtvis. Den orättvisa upprör, menar de religiösa ledarna i ett unikt uppror.

Med David Beckmanns, en av undertecknarna, egna ord:

”It is morally unjust that lawmakers consider drastic cuts to tax credits that are vital to hungry families while wealthy people retain reduced rates for their income over $250,000 and estates as large as $10 million are exempt from taxation. We urge Congress to protect programs that help people lift themselves out of poverty, and not balance the budget on the backs of people who were not responsible for our deficit to begin with.”

Eller Simone Campbells:

“We need Congress to stand up for what’s right, not protect the interests of the wealthiest two percent. As a Catholic sister, I stand with the United States Conference of Catholic Bishops in calling on Congress to work together and extend the improved tax credits instead of dismantling basic protections for poor and vulnerable people.”

Hela brevet:

As Christian leaders, we believe that our nation’s tax policies are fundamentally about values and priorities. Our religious tradition provides a vision for responsible government that serves the common good, not simply the privileged few. This requires those who have succeeded the most to pay their fair share of taxes. It also requires our commitment to public education, quality health care, vital infrastructure investments and programs that protect poor and vulnerable people. Congress will soon vote on tax measures that will have a profound impact on working families and the poor.

We are deeply opposed to any proposal that fails to extend the crucial improvements made in 2009 to refundable tax credits such as the Child Tax Credit and the Earned Income Tax Credit. These tax credits help families meet basic needs, reduce poverty, and remove barriers to work. It is hypocritical for lawmakers who talk about family values to abandon improvements in these effective, family-supporting programs. Failing to extend the improved tax credits would jeopardize the economic security and well-being of more than 15 million families and more than 36 million children within those families. This is simply unconscionable.

We are also deeply concerned that some leaders in Washington who oppose extending these improved tax credits are at the same time calling for an extension of Bush-era tax cuts for the wealthiest few. Favoring the wealthiest 2% over working families is irresponsible public policy that fails a basic moral test. We are not economists or tax experts. But this debate is about more than dry statistics or competing fiscal theories. Ultimately, these choices reflect our values and reveal our priorities as a nation. We urge Members of Congress to put families and workers before ideological agendas that favor the powerful.

***

Hur länge dröjer det innan den amerikanska högern avfärdar samfundens upprördhet – som de annars alltid omfamnar – med de magiska orden: ”de är styrda av vänstern/kommunisterna/liberalerna.”

Manuel ställer frågetecken efter mitt påstående att Tax Policy Center är en vänsterliberal tankesmedja. Först semantiken: vad jag avser är att allt material som gäller samhällsvetenskap tolkas, urval prioriteras, slutsatser vinklas. Det är inte fel, det är ett oundgängligt faktum. På vilket sätt är då TPS vänsterliberalt? Det gör tolkningar, prioriteringar och vinklingar som uppskattas av personer som röstar demokratiskt.

Inga konstigheter. Tankesmedjan är ett samarbete mellan Urban Institute och Brookings Institute, båda förknippade med det demokratiska partiet, personellt, ekonomiskt, policymässigt.

Jag tror inte att det finns någon som skulle hävda motsatsen, att TPC ligger närmare GOP. Och jag tror inte det finns någon som hävdar att det inte ligger närmare Dem’s än demokrater själva. Sedan kan man dra sina slutsatser.

Obama köper TV-tid för sin nya annons i New Hampshire, Virginia, North Carolina, Florida, Ohio, Iowa, Colorado och Nevada. Den är ett svar på det skattebråk som är under uppsegling mellan de båda kampanjerna.

Det känns alltmer som att Romney tappat initiativet i valrörelsen. Det såg ju oförskämt bra ut till en början, ska ju ärligt sägas.

***

RPM anklagar Tax Policy Center för att vara en vänstersmedja?

Hur? När? Var?

***

Och nu en nyhet från proffstyckarnas sportredaktion: Romneys OS-häst Rafalca ligger på en trettonde plats efter öppningsrundan. Ann Romney satt naturligtvis i publiken och hejade.

***

Författaren till boken ”Guns, Germs and Steel”, Jared Diamond, svarar i dag Mitt Romney i en debattartikel i New York Times. Det var hans bok som Romney hänvisade till när han förklarade skillnaden mellan Israel och Palestina i sin numera världsberömda politiska groda. Jared Diamond hoppas att Romney slutar använda hans bok i framtida uttalanden – eller åtminstone läser den först.

Rapporten från Tax Policy Center, som Manuel skriver om, hävdar att Mitt Romneys ekonomiska plan innebär en skattehöjning för 95 procent av amerikanerna. Bara de rikaste klarar sig. Från Romneys läger avfärdar man rapporten som en partsinlaga från en vänsterliberal tankesmedja.

Hur ligger det till?

Man kan räkna på olika sätt, men utan tvekan ligger det något i substansen av kritiken. Effekten uppstår nästan enbart på grund av att Romneys skatteplan tar bort olika avdrag, som får effekt om man har lägre inkomster, men knappast märks om man har högre. Summan av kardemumman är att medelinkomsttagare längs den här dimensionen får betala en tusenlapp mer i skatt.

Jag har inga direkta problem med det. För det första betalar de rika i USA en oerhört stor del av statens intäkter. Föreställningen att progressiviteten i det amerikanska skattesystemet är svag är falsk. Att sänka skatterna för de rikaste är en rättviseåtgärd, inte bara bra för ekonomin. För det andra kännetecknas nästan allt Romney gör av sund, fiskal disciplin. Han lovar inte allt till alla – skattesäkningar paras med att avdrag elimineras.

Men de här aspekterna av Romneys ekonomiska plan uttömmer inte effekterna för medelinkomsttagare. Sammantaget kan man föra fram starka argument för att dessa får mer kvar i plånboken trots att Tax Policy Center har en poäng i sin nysläppta rapport.

Självklart är förresten Tax Policy Center en vänstersmedja. Manuel anför en del ”bevis” för motsatsen – som att en av ekonomerna, William Gale, var en av tjugotalet stabsmedlemmar i George HW Bushs, ekonomiska råd. Detta tar Manuel som intäkt för att titulera Gale som ”Bush-ekonom”. Jag misstänker att Gale skulle lyfta på ögonbrynet av mild förvåning om han fick höra det epitetet om sig själv… Rådet ser ut på det viset. Det har ganska många low level-ekonomer, som kvalificerar sig på akademiska meriter, inte politiska. Paul Krugman jobbade, om jag minns rätt, för Reagan i ungefär samma funktion. Höger-Reagan-ekonomen Krugman?

Manuel påpekar dessutom att Romney själv refererade till Tax Policy Center som oberoende när det lämnade slutsatser som skadade Perry under primärvalen. Sant. Politiker griper efter den information som gynnar dem i stunden och kan därmed legitimera avsändaren med risk för att själv skadas i framtiden – så fungerar det.

Romney, om någon, borde ha tänkt ett steg längre i våras. Han vet vad det kan kosta att vända kappan efter vinden. Men det gör inte Tax Policy Center mindre förknippat med det demokratiska partiet att Romney är otaktisk.

Avslutningsvis, vi får se hur det går, men jag skulle inte omedelbart kalla rapporten från Tax Policy Center för ”nytt raketbränsle” i Obamas kampanjmotor. Dels på grund av att den inte gått på raketbränsle hittills, snarare lågoktanig soppa, dels på grund av att den här sortens rapporter inte självklart får stort medialt genomslag. De är svåra att använda, helt enkelt.

Om Obamas kampanj lyckas etablera detta som en trop, då kan det vara en irriterande fluga i Romneys öra framöver, knappast mer. Men jag är osäker på om man lyckas ens med det.