Mitt Romneys ekonomiska politik bygger i stora stycken på ”trickle down”-principen eller som nationalekonomen John Kenneth Galbraiths skämtsamt kallade för ”hästskit-teoremet”:

”If you feed enough oats to the horse, some will pass through to feed the sparrows.”

Följaktligen är det bra om landets rikaste inte straffas med progressiva skatter – för då skiter de ut mindre till alla oss andra. Därmed krymper den gemensamma välståndskakan vi alla fikar på.

Baserad på Romneys senaste offentliggjorda inkomstdeklaration för 2010 kommer han därför med sina egna skatteförslag att skrapa ihop ytterligare ca 21 miljoner kronor i skattesänkningar. Men omvänt tvingas Romney betala ca 15 miljoner mer i skatt om Obamas skatteförslag blir verklighet.

Så här kommer skatten för federal inkomstskatt, sociala avgifter och Medicare att förändras för Romney och Obama enligt deras egna förslag:

Romney:

• Inkomst 2010: 172 miljoner kronor
• Skattenivå med eget förslag: 13,1 procent
• Skattenivå med Obamas förslag: 34,3 procent

Obama:

• Inkomst 2011: 6,5 miljoner kronor
• Skattenivå med eget förslag: 28,4 procent
• Skattenivå med Romneys förslag: 18,1 procent

***

Med Mitt Romneys egna gnäggande ord:

“I know that there are some who say, ‘Let’s just get more money from the higher-income people, let’s just tax them some more,’ and I understand that’s popular in a lot of people’s minds. But just don’t forget that old Margaret Thatcher line, ‘Sooner or later you run out of other people’s money.’ ”

***

Vad spenderar Romney sin förmögenhet på – kanske du undrar? Ja, förutom valkampanjen 2008 och nu 2012 går en del pengar till familjens olika hus. Så här såg exempelvis Romneys semester-kryp-in ut i Utah innan han sålde det 2009.

Här är ett meddelande från Obamakampanjens ledare, Jim Messina. Avsikten är att höja den vacklande entusiasmnivån bland gräsrotsarbetare.

Funkar det på dig?

p.s. Det funkar inte, enligt min mening, att hänvisa till mätningarna mot John McCain för fyra år sedan. Det var ett helt annorlunda race, och under våren, då McCain emellanåt ledde över Barack Obama, fanns hela tiden en mycket stark framåtkänsla och övertygelse att Obama skulle vinna. Att han var oslagbar. Det var rätt, då, och den som säger att Obama faktiskt ligger bättre till i dag än för fyra år sedan, well… han får ett trovärdighetsproblem. Man får känslan av att han försöker släta över problemen.

Ed Rendell var tidigare motsvarande partisekreterare i det demokratiska partiet, och guvernör i Pennsylvania. Han är inte mitt inne i smeten längre, men är en tung demokrat. Just nu är han i ropet på grund av sin nya bok, A Nation of Wusses – en nation av mesar.

I går framträdde han i en talk show, där han gav Bill Clinton rätt: självklart är Mitt Romney kvalificerad att bli president, och Clintons ord om Romneys ”lysande karriär” som affärsman var helt riktiga.

Obamas kampanj tycks fortfarande vara inne på att porträttera Romney som en opålitlig kadaverkapitalist. Men det finns ganska många klipp nu, som Romneys kampanj kan leka med, när hösten kommer.

Under MTV:s filmgala i går sändes en annons av ”Sex and the city”-stjärnan Sarah Jessica Parker som förutom att hylla president Obama för att han avslutat Irak-kriget även innehöll en inbjudan till hennes privata insamlingsmiddag i New York den 14 juni.

Men för att ha chansen att vinna krävs att man först skänker minst 20 kronor. En lycklig vinnare kommer sedan att få ta med en vän till New York och äta middag med Sarah Jessica Parker och paret Obama. Flygbiljetter och hotellnotan betalas av Obamakampanjen.

***

Det här är inte riktigt min kopp av te, för att vara ärlig. Väntar hellre på att Jack Nicholson eller Robert De Niro bjuder till innan jag kastar in min tjuga.

I morgon går man till val i Wisconsin. Det gäller misstroendevalet mot den republikanske guvernören Scott Walker, som under de senaste åren satsat sin politiska framtid på att minska de offentliga anställdas förmåner, vilket bland annat inneburit att han tagit strid mot facket.

När den kontroversiella striden stod som hetast tyckte Demokraterna och facket att det verkade som en god idé att samla in de namnunderskrifter som krävs för en recall election. I dag ångrar man troligen det. Inte mycket tyder på att Scott Walker kommer att förlora valet.

Frågan är vad det betyder för Wisconsin i höst. Det finns en utbredd uppfattning att delstaten – som är en battleground state – kommer att luta mer åt Mitt Romney vid en övertygande seger för Walker. I vilket fall som helst kommer det att innebära ytterligare momentum för Romney och republikanerna just nu. Omvänt skulle givetvis ett svagare resultat än väntat för Walker innebära en god nyhet för president Barack Obama och demokraterna i en period då de verkligen behöver goda nyheter.

I dag skriver jag och Manuel i Aftonbladet om vem vi tror kommer att vinna i valet mellan president Barack Obama och Mitt Romney.

Tyvärr blir mitt tips Mitt Romney.

Missförstå mig inte. Jag vill att Romney ska vinna. Men det är alltid roligt att kunna tippa mot förväntningarna, och det är väl inte många som blir förvånade av att jag tror högerkandidaten ska ta hem det.

Dock, hade jag tvingats tippa för 3-4 veckor sedan, då hade jag fortfarande trott på Obama. Sedan dess har dock flera saker inträffat, som gör att det i mina ögon nu ser ut som om Romney är knapp, men klar favorit. Viktigast av allt var givetvis arbetslöshetssiffrorna och de nya prognoserna som kom i förra veckan. De var sämre än förväntat, och väldigt mycket tyder nu på att Obama kommer att gå till val inte bara i en svag ekonomi, utan i en ekonomi som inte är på väg åt rätt håll i mer än knapp styrfart.

Inget är viktigare än detta för valets utgång. Men givet den situationen ska dessutom kampanjer bedrivas, som gör det bästa av läget. I detta har Obamas kampanj visat sig vara närmast chockerande klantig under den senaste tiden. Och problemet är att deras klantighet inte kan förknippas enbart med tillfälliga grodor. Det är själva grundtemat man dels valt konstigt, dels behandlar uselt. Senaste strået på den allmer knäande kamelens rygg kom i förra veckan, när Bill Clinton kallade Romney för en affärsman med ”sterling” karriär, som ett inlägg i debatten om huruvida Obama har rätt som säger motsatsen.

När Clinton dagen därpå skulle rädda situationen ”råkade” han upprepa exakt samma ord…

Samtidigt börjar mätningarna visa det jag sagt under en period, att Romney ligger närmast att vinna i dag. Man ser det på delstatsnivå och på nationell nivå, senast var det Gallup som hade de båda i absolut jämnt läge i en period då Obama av olika skäl ”borde” leda med marginal.

I Sverige har ungdomsförbundens ”störningsgrupper” en lång och framgångsrik historia bakom sig. Trots väder och vind är de ofta på plats med plakat och tryckta t-shirts när motståndarens partiledare kommer på besök. Allt i syfte att störa partiets kommunikation och om möjligt tränga igenom mediebruset med protestaktionen. Exempelvis brukar moderata ungdomsförbundet sedan en tid tillbaka marschera sida vid sida med socialdemokraternas första majtåg. Ett harmlöst och ganska gulligt inslag i valkampanjer, tycker jag.

I USA är ”störningsgrupperna” något vassare i både form och språk. Bland annat skuggade den demokratiskt styrda kampanjorganisationen ”hundar mot Romney” den republikanska presidentkandidaten under primärvalen. Bilar med fastsurrade hundkojor på taket parkerades framför mediauppbådet för att ge Romneys ”hund-på-taket-historia” fortsatta vingar.

Men frågan är om kampanjerna nu behöver ta gräsrötterna i örat. I går tvingades Obamas rådgivare David Axlerod se delar av sitt Bostontal förstört av republikanska aktivister. En sådan upptrappning av markkriget har till slut bara förlorare.

***

I veckan blev förre presidentkandidaten John McCain utbuad av ensam åhörare på Memorial Day. En leende McCain sträckte sig fram över micken och kallade den bortsläpade buaren för ”Jerk!”. För den kommentaren fick han berättigade applåder från publiken.

***

I borgmästervalet i Toledo 2009 fick kandidaten Ben Konop hela sin presskonferens förstörd av en ensam buare. Konop kunde inte annat än skratta åt eländet (vem kan det som ser klippet?) som tyvärr slutade med att presskonferensen fick avbrytas.

Det brukar sägas att TV-kanalen Fox News är högers megafon i etern och MSNBC vänsterns. Nu är frågan om inte Fox tagit sin kampanjroll på litet för stort allvar. TV-programmet Fox & Friends sände i går en egenproducerad och fyra minuter lång attackannons mot Obama. Enligt amerikanska mediebyråer uppgick annonskostnaden till närmare 700 000 kronor – om reklamspotten hade köpts av utomstående.

Även den konservativa nyhetsbloggen Hotair ställer sig kritisk till annonsen och skriver i ett inlägg:

“Should a news organization produce and publish attack ads like this?(…) If CBS News produced a four-minute video extolling all of Obama’s accomplishments, or a four-minute video with this dramatic music and animation ripping Romney for his years in Massachusetts and at Bain Capital, we’d be screaming our heads off, and rightly so.”

Jag inser att jag trampat på en öm tå i mitt förra inlägg om Obamas hyllningstal till Vietnamkriget. Några är upprörda för att jag bytte sida – jag blev en påhejare för republikanerna. Någon annan för att jag inte beskrev sammanhanget – Memorial Day.

För det första: min uppgift är inte att agera megafon för Vita Huset. Även om jag – på olika sätt – drar mitt strå i stacken i årets val, kommer jag självfallet inte sluta att säga min mening. Varken för det demokratiska partiet eller för er. Den som tror att lojalitet mäts i tystnad har helt enkelt missuppfattat politikens väsen.

För det andra: Memorial Day är en viktig dag i USA. Jag har själv medverkat på några. Men Obamas tal måste betecknas som unikt i sitt slag. Han är den förste demokratiska presidenten att hylla Vietnamkriget efter dess slut. När exempelvis Jimmy Carter svors in som president 1977 sa han i sitt tal om kriget:

”We will not behave in foreign places so as to violate our rules and standards here at home, for we know that the trust which our nation earns is essential to our strength.”

Dagen efter bad han alla amerikaner som hållt sig undan tjänstgöring om ursäkt och gav dem även amnesti mot brottet.

***

Följande mejl skickade Vita Huset till mig i tisdags. Jag undrar om Mitt Romney missade 50-årsjubileet i sitt tal eller om han gjorde en helt annan bedömning? Typ, det finns andra krig att vara stolta över än just Vietnamkriget. Och att denna dag traditionsenligt ägnas alla stupade soldater i alla krig.

I går var det 50 år sedan Vietnamkriget startade. Ett krig som väckte och formade det politiska medvetandet hos en hel generation unga människor världen över. Minnesdagen firades med ett tal av president Obama som ansåg att det var en skam att USA inte gav de hemkomna soldaterna det erkännande de förtjänade. Ty, de var patrioter och hjältar som vann alla större slag i kriget, och vars insats säkrade friheten åt alla oss andra. ”Låt oss aldrig mer använda patriotismen som ett svärd i debatten”, uppmanade Obama lyssnarna.

Det är naturligtvis en svår balansakt för Obama. Krigsveteranernas betydelse för valet i november ska inte underskattas. Men å andra sidan: det går att både stå upp för alla unga soldater som då beordrades ut till ett orättfärdigt krig och samtidigt – med hedern i behåll – nämna Vietnamkrigets ohyggliga konsekvenser för civilbefolkningen. Man kan ju tycka att det vore ett mer passande tilltal för en fredspristagare…

***

En dag som denna kan det därför vara värt att citera boxaren Muhammad Ali som vägrade att skickas iväg till Vietnamkriget:

”My conscious won’t let me go and shoot my brother, or some darker people, or some poor hungry people in the mud for big powerful America. And shoot them for what? They never called me nigger, they never lynched me, they didn’t put no dogs on me, they didn’t rob me of my nationality, rape and kill my mother and father… Shoot them for what? …How can I shoot them poor people, just take me to jail.”

***

Så här tycker USA:s veteraner om valet mellan Obama och Romney:

***

Tänk att en gång i tiden var även Mitt Romney mot Vietnamkriget. Som 23-åring sa han till tidningen Boston Globe:

”If it wasn’t a political blunder to move into Vietnam, I don’t know what is.”

***

Undrar vad Vietnamveteranen och demokraternas förre presidentkandidat John Kerry anser om Obamas tal? Han som 1971 vittnade inför Senaten med orden:

”We who have come here to Washington have come here because we feel we have to be winter soldiers now. We could come back to this country, we could be quiet, we could hold our silence, we could not tell what went on in Vietnam, but we feel because of what threatens this country, not the reds, but the crimes which we are committing that threaten it, that we have to speak out.”