Och man bör som svensk inte ha kritiska synpunkter på vad Sony Ericsson får ur sig på mobilsidan. Det märks i dagens mejlskörd.
Men faktum kvarstår. För något år sedan var det Sony Ericsson som drev på mobilmarknaden. Det är det inte i dag.
Utan att göra allt för mycket väsen av det har Sony Ericsson bytt strategi. Och det är kanske därför som vissa saker som inte borde göra det ändå dröjer.
När Sony Ericsson bildades i samband med att Ericsson mådde tjyvtjockt och mobilförsäljningen dalade valde man strategin att bara utveckla ett begränsat antal mobiler.
Framför allt satsade man på mobiler med lite fler funktioner till en målgrupp som hade råd att betala och på så sätt skulle man göra bra vinst på mobilerna.
Det funkade. Från lanseringen av T610 har det gått spikrakt uppåt. Och fortfarande är man starka på renodlade kameramobiler och musikmobiler med Walkmanfunktioner.
Men med undantag för den geniala funktionen Track-id som kan identifiera vilken låt man hör på radion eller i hissen har det varit ont om innovativa lösningar senaste året.
Track-id kom i W850 som lanserades i maj förra året.
• När mobilmarknaden gick mot tunna mobiler var Sony Ericsson inte med på tåget.
• När man började med direktsänd digital-tv i mobilen var Sony Ericsson inte med.
• När man började med w-lan i mobilerna var Sony Ericsson inte med. P990 kom först i augusti i fjol.
• När kamerakvaliteten skruvades upp till fem megapixel i mobilkamerorna var Sony Ericsson inte med. Man talar istället om total kamerakvalitet och vill ”undvika” megapixeljakt heter det.
• När fler tillverkare börjar integrera gps-navigatorer i mobilen är Sony Ericsson inte med.
• När kapaciteten för dataöverföring i 3G-näten skruvas upp till 3,6 Mbit/sekund, så kallad turbo-3G är Sony Ericsson inte med.
Än så länge tjänar man pengar. Men om man följer istället för att leda måste man ställa sig frågan hur länge det varar.