Till slut väckte kammaråklagare Håkan Roswall åtal mot Piratebay. 20 månader efter razzian då man beslag både Piratebays och andra – i sammanhanget helt oskyldiga företags – datorer.
Företag som vägrades kompensation av justitiekanslern för att de oskyldigt drabbats. Det säger en del om rättsordningen här i landet. Och kanske ännu mer om hur saker och ting fungerar när svenskt rättvisa agerar efter kraftiga påtryckningar från Usa.
Det slutliga åtalet blev dock rätt tamt. Fyra personer åtalas för medhjälp och förberedelse till brott mot upphovsrätten.
Piratebay är en tracker som pekar mot fildelningsmaterial som sedan kan hämtas till den egna datorn med hjälp av speciell programvara. Fildelningsmaterialet kan vara båda lagligt och olagligt.
Och att en stor del av materialet som erbjuds nedladdare i form av trackers är olagligt är det ingen som helst tvekan om. Det är bara att gå in på Piratebay och kolla. Där finns pekare till biofilmer som inte haft eller nyss haft premiär, cd-album som ska komma ut om några veckor plus tusentals äldre album och filmer.
Men själva filmerna eller albumen finns inte där. De finns i olika datorer – oftast privatpersoners – runt om i världen.
Håkan Roswall tvingades därför välja den lama brottsrubriceringen medhjälp och förberedelse till brott mot upphovsrätten.
Det innebär att han måste bevisa att personerna bakom Piratebay medvetet ägnat sig åt att befrämja brott.
Helt omöjligt är det inte att han kan få en fällande dom i vart fall i tingsrätten. Men påföljden då? Om de åtalade inte är straffade tidigare kommer den inte att bli annat än böter.
Fast då har det svenska rättsmaskineriet gjort vad Usa kräver för att inte börja störa våra handelsförbindelser och bråka på allvar.
Men att det skulle lösa problemet med fildelning är närmast korkat att tro.
Någon annan lösning än en ”internetskatt” av den modell som diskuteras i Frankrike sedan flera år tillbaka finns nog inte.
Det håller inte att som fildelande tonåringar säga att: Bruce Springsteen och Will Smith inte blir fattiga av att man stjäl deras upphovsrättsskyddade verk genom fildelning.
Andra mindre kända artister, skådespelare och filmmakare måste få chansen att överleva de också. Och vad jag vet gör inte fildelare någon inkomstkontroll av dem vars verk de stjäl genom fildelning.
Vi har haft avgifter på kassettband, videoband och cd som gått till upphovsmännen. Radio- och tv-bolagen betalar för musik som spelas i etern. Det är hög tid att riksdagen tar tag i frågan och gör något.
Skicka polis och åklagare efter tonåringar räcker inte och fungerar inte i längden.