Mobilt bredband är glödhett på den svenska mobilmarknaden. Och det har det varit sedan förra våren. Men nu när användarna kommit igång ordentligt och verkligen börjar surfa mobilt upptäcker de mobiloperatörernas lömska begränsningar.
Det finns i praktiken fem stora aktörer inom mobilt bredband:
Telia, Telenor (Telenor, Bredbandsbolaget, Glocalnet), Tele2, Tre och Ice.net (som använder en lite annan teknik).
Alla utom två stryper farten på bredbandet till löjliga 30 kilobit per sekund när man surfat hem mer än fem gigabyte på en månad.
Man kan alltså inte surfa hem mer än 170 megabyte data per dag utan att råka ut för att operatören mer eller mindre klipper av ledningen. 30 kilobit är lika långsamt som gamla uppringda modem var för tio år sedan.
Och 170 megabyte kommer man snabbt upp i även om man inte ägnar sig åt olaglig fildelning.
Går man in på Svt:s sajt för att se ett Allsång på Skansen till exempel som återutsänds gratis drar man snabbt i väg hela dagsransonen.
Det finns inga bra argument för mobiloperatörerna att ha det på det här viset.
Inget, utom möjligen snålhet och att man vill hålla de egna bredbandsleveranserna via kabel och telefontrådar om ryggen.
Den enda operatörer som inte stryper farten är Tre och Telenor. Vilket hedrar dem.
Men Telenor låter dotterbolagen strypa farten i stället och tillsammans med Telia, och Tele2 har de hundratusentals kunder med bredband via fasta telenätet eller kabel. De skyddar den verksamheten genom att försämra utvecklingsmöjligheterna för mobilt bredband.
Varför Ice.net gör det är för mig en gåta.
Hur som helst. Vill man kunna surfa fritt med sitt mobila bredband och inte få farten strypt för att man surfat för mycket kan man i dag bara välja Tre eller Telenor.
Så då är det väl bara att rösta med fötterna…