För den som vill undvika en eventuell anmälan för olaglig nedladdning av upphovsrättsskyddat material finns trots det nya lagförslaget ett antal enkla vägar att gå vilket gör hela stohejtet runt lagen och faktiskt även arbetet med den till mer än en tandlös papperstiger.
Lagen ska ge upphovsrättsägarna möjlighet att begära ut ip-adresser för dem som sysslar med nedladdning.
OK, men de flesta som gör det i dag använder den så kallade bittorrenttekniken.
Den fungerar i korthet så att man samtidigt som man börjar ladda ned en fil också delar med sig till andra som vill ha samma fil. Det eliminerar köbildning och gör att nedladdningen går snabbare ju fler som fildelar samma fil.
Den processen på går tills dess hela filen är nedladdad och därefter kan man om man vill fortsätta dela med sig av den hela filen.
Men innan hela filen kommit ned på din dator kan det knappast röra sig om upphovsrättsbrott. Så länge inte alla databitar kommit över till din dator är filen obrukbar. En film går inte att starta, en låt går inte att lyssna på.
Det ska bli mycket intressant att se en svensk domstol bedöma det. De mål som hittills varit har handlat om den gamla fildelningstekniken där man kopplar upp direkt mellan A och B – typ DC++ eller Kazaa.
Utöver det finns mängder med anonymitetsservrar, både i Sverige och utomlands. Då får man en så kallad vpn-adress som pekar till en helt annan plats. Och huruvida lagen ger möjlighet att även kräva ut sådan användarinformation är oklart.
Flera anonymitetstjänster finns dessutom utomlands och där gäller inte lagen.
Så egentligen är det mycket liv på liten verkstad…