Ett argument som ofta återkommer när det gäller olaglig fildelning är att det inte drabbar någon fattig.
Bruce Springsteen har råd. Metallica klarar det. Universal går inte på knäna bara för att jag laddar ner film som jag egentligen inte får.
Uttalanden av den typen är rätt vanliga som försvar av brott mot upphovsrätten.
Och det kanske är det som givit männen bakom Pirate Bay något av en hjältegloria i vissa kretsar. Lite ”Robin Hood” liksom.

Men verkligheten är en annan.

Här är ett bra exempel på det:
Runt om i landet finns det släktforskare. De arbetar ideellt med ett projekt som kallas Sveriges Dödbok 1947-2006. Där finns uppgifter om 5,1 miljoner svenskar som avlidit under perioden 1947-2006. Allt material sammanställs av medlemmar på sin fritid genom avskrifter av originalhandlingar.
Materialet säljs på cd för 595 kronor.

Men cd:n finns på Pirate Bay. Minst 25 000 nedladdningar av cd:n har gjorts.

Det innebär att den ideella föreningen Sveriges Släktforskarförbund gått miste om inkomster på 14 875 000 kronor.

De frivilliga släktforskarna har inte råd. De är inte Metallica eller U2. De är inte Disney eller Pixar.
Undrar hur Peter Sunde, Gottfried Svartholm, Fredrik Neij och knäckebrödsmiljonären Carl Lundström försvarar det?
Är det smällar man får ta? Att frivilliga idealister ska bli blåsta på pengar?
Det är i så fall lika korkat som att höra den amerikanska vapenindustrin motsätta sig hårdare vapenlagar och bättre vapenkontroll med argumentet att det är inte vapen som dödar utan människor.
Visst det är människor som trycker på avtryckaren. Men utan vapen är det svårt.
Och utan Pirate Bay skulle släktforskande idealister inte lika lätt bli blåsta på resultatet av sitt arbete.