När bloggvärlden för fritt spelrum för fantasin blir det rätt snabbt och alldeles för ofta överdrifter.

Det är rätt lätt att sitta på kammaren och skriva ned ”önskelistor” vad man skulle vilja se i en ny Iphone, eller en nya Galaxy från Samsung.

Verkligheten är mera komplicerad än så. Ett aktuellt sådant ämne är det amerikanerna kallar ”wearable computing”. Det kan vara glasögon från Google eller smarta klockor från Samsung eller Sony, till exempel.

Ständigt uppkopplad, alltid tillgång till e-post, Wikipedia, sociala medier och liknande. Spännande? Ja visst. Genomförbart i dag? Njäe, inte riktigt.

Den stora boven i dramat är ström, eller batterier om man så vill.

De som skriver önskelistor vill ha en smart klocka med inbyggd 4G-mobil, lagringsutrymme för media, Bluetooth, kamera med mera, med mera.

Kul, men det finns ett skäl till att Google, Samsung och Sony kopplar sina smarta bärbara prylar till en smart mobil. Batteriet.

Det går helt enkelt inte att få plats med ett batteri som ger rimliga drifttider om klockan eller glasögonen också skulle vara en mobil.

Ja, men Apple då, säger kanske någon. De borde väl fixa det.  Men nä, knappast. Batteritider är inget Apple är överdrivet bra på och deras utvecklare kan heller inte runda de faktum att mobilsändare/-mottagare drar ström.

Och vem vill ha en smart klocka på armen som kan allt som i sin tur kräver att man bär omkring på ett batteri stort som en smart mobil kopplat med en sladd till klockan?