Domen i Högsta förvaltningsrätten  i fredags är en tydlig signal till våra folkvalda att de måste ta ställning till på vilket sätt tv-licensen, eller mottagaravgiften som den heter på byråkratsvenska, ska ersättas. Det vill säga om man vill behålla public-service inom tv och radio.

Eftersom det efter domen är gratis att se på tv i en dator skapar det en ohållbar situation. Det kan inte var de som ”bara” har en tv-apparat som ska finansiera public service.

Då pengarna behöver komma någonstans ifrån är det dags att på allvar överväga att ta in dem via skattsedeln och inte fortsätta en semantisk lek med ord och kalla det en avgift när det i praktiken är en tv-skatt.

Jo, jo, man har tidigare kunnat avstå från tv och därmed sluppit betala ”avgiften”. Men nu när det går lika bra att slippa genom att koppla en dator till en stor skärm utan tv-mottagare funkar det inte längre.

Sedan finns det säkert de som tycker att då kan man ju lika gärna lägga ned public service. Och visst kan man det om man tycker att programutbudet ska bestå av program om folk som går ned i vikt, lagar mat, dejtar, tatuerar sig, lägger bud på övergivna förråd, jagar krokodiler eller program som visar kändisyngel som bara hänger och filmas under tiden eller amerikanska såpor där avsnitt som handlar om jul sänds mitt i sommaren och reklamavbrotten inte passas in med de som programmen är gjorda för i Usa, eller där man plötsligt byter säsong och börjar sända gamla avsnitt där en eller flera rollfigurer som avlidit i de nyare avsnitten plötsligt är tillbaka. Helt utan förvarning eller förklaring.

Det är så det blir eftersom kommersiell tv inte har något annat syfte än att fylla luckorna mellan reklamfilmerna med innehåll för att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Fast jag hoppas att ett flertal fortfarande tycker att public service behövs. Och i så fall krävs en ny form av finansiering som är rättvis. Det rättsläge som uppstod i fredags innebär att min åldriga svärmor inte kan se på tv utan att betala medan ungdomar med datorer kan göra det helt utan kostnad. Och det är inte en hållbar lösning.