IT- & telekomföretagen presenterar i dag siffror som visar att det krävs investeringar runt 50 miljarder kronor för att nio av tio ska ha tillgång till fiber 2020. Det kan säkert stämma. Men det man måste fråga sig är: – Behövs det verkligen?

Svaret är med all sannolikhet: – Nej.

Fiberanslutningar är en överskattad teknik. En teknik som riskerar att bli gammaldags redan innan den är färdigutbyggd.

Kostnaden för att installera fiber är hög även i storstadsområden med villa- och radhusbebyggelse. Vi skattebetalare bidrar med ROT-avdraget och ändå drar kostnaden för en fiberanslutning till en villa i väg upp över 20 000 kronor.

Visst, vi behöver snabbare bredband framöver. Men fiber är långt i från den enda lösningen. Mobilnäten byggs ut hela tiden och redan i dag är det möjligt att i snitt ligga väl över 35 Mbs nedströms med 4G i Täby där jag själv bor. 35 Mbs räcker till 3-4 personer som streamar tv samtidigt…

Och 4G har i dag en maxhastighet på 300 Mbs så det finns gott om utbyggnadsmöjligheter framöver. Inte minst som 5G kommer att erbjuda ännu högre hastigheter.

Så i områden med villor och radhus, på mindre orter och i glesbygd är fiber inte en ekonomiskt försvarbar lösning. De enda som tjänar på det är fiberbolagen. Och eftersom det finns stora pengar att hämta dyker det upp all sorts charlataner och hästhandlare inom fiberutbyggnaden.

Jag vet inte vad It&telekomföretagen vill uppnå med sitt utspel. Men snabbt bredband via fiber till fastlåsta positioner bygger på ett gammaldags tänkande som inte erbjuder den flexibilitet och de utvecklingsmöjligheter som mobilt bredband gör.