I dag gick Tele2 ut med att man dragit igång 4G-sändare på 1800-bandet i i centrala delarna av Stockholm, Göteborg och Malmö. Där kan man nu alltså surfa i 4G-hastigheter med Iphone 5.

Med utgångspunkt från stadskärnorna bygger Tele2 sedan nätet vidare utåt. Fast hela landet kommer inte vara täckt förrän i slutet av nästa år.

Då undrar man vad gör konkurrenterna? Telenor delar nät med Tele2 på många håll och borde kunna fixa en uppgradering rätt snabbt.

Tre har det värre. Så vitt jag vet har man inte tillgång till några 1800-frekvenser överhuvudtaget.

Det har däremot Telia. Som den största operatören i Sverige borde man redan ha löst detta. Inte minst då Iphone 5 är bolaget bäst säljande mobil sedan i höstas.

Att vänta på nya modeller från Apple som eventuellt kan ha fler band för 4G är en ganska korkad idé. Redan inför lanseringen av Iphone 5 tittade Apple krasst på vilka frekvenser som används mest i Europa. Svaret är 1800-bandet.

Då spelade det ingen roll att svenska 4G-pionjären valt att använda 2400-bandet. Och det spelar nog ingen roll framöver heller. Så om Telia vill kunna erbjuda sina kunder 4G i Appleprodukter är det nog bara att bygga ut 1800-bandet.

Det verkar som om ganska många ruskats om av nyheterna att Facebook håller på med olika betallösningar för delar av deras tjänster.

Men det är egentligen inget att förvåna sig över. Även om Facebooks grundare Mark Zuckerberg ofta och gärna sagt att Facebook ska vara gratis för användarna är det i längden i rimligt.

Mängder med internetanvändare tycks fortfarande tro att de räcker med att på något sätt skaffa sig en internetanslutning; sedan är allt gratis.

Fast, nä, det funkar inte så. Tjänster som Facebook kan inte i längden tjäna tillräckligt med pengar på annonser. Inte så att aktiemarknaden blir nöjd. Och då kommer avgifterna som ett brev på posten.

När Facebook börsintoducerades förra året var det som ett eko från det sena 1990-talet då internetbolag som America Online, AOL, värderades till larvigt stora summor av mindre vetande aktieanalytiker. Så stora att AOL kunde köpa mediabolaget Time Warner. Nio år senare hade AOL blivit en bojsten som Time Warner sålde av.

Facebook värderades till skyhöga 38 dollar per aktie och ett totalt värde på över 100 miljarder dollar (gånger 6,5 för svenska pengar cirka) vid börsintroduktionen. I dag är värdet runt 26 dollar och frågan är om man klarar av att nå tillbaka till 38 dollar överhuvudtaget.

Mark Zuckerberg och de andra i Facebooks ledning börjar bli lite desperata. Lanseringen av Facebook Home förra veckan är ytterligare ett tecken på det.

En samling appar som gör att användarna kommer till Facebook varje gång de tittar på sin mobil och sedan går från Facebook till resten av Internet kan verka som en våt dröm, men är knappast något som Google och Apple kommer att acceptera utan strid. Och frågan är om ens de som i dag är flitiga användare av Facebook verkligen vill ha det så.

Gratis är gott, men det är alltid någon annan som betalar. Ett tag. Sedan tar bjudningen slut, precis som på kalas.

Efter några dagar med rubriker i stil med Googles nya superdator och liknande kanske det är dags att bringa lite ordning kring vad Chromebook egentlig är.

Googles Chromebook använder Googles egenutvecklade operativsystem Chrome. Det är ingen Windowsdator. Det är ingen Mac.

Den klarar av att köra Googles webbaserade program, i princip samma grejor man kan dra igång från Googles söksida på Internet. Punkt.

Representanter för Google säger att målet är att alla på jorden som vill köpa en Chromebook ska kunna göra det. Tror nån det.

Om Google skulle lyckas med att få folk att skippa vanliga datorer och den valfrihet det ger och bara gå in på Internet via Google och bara använda Googles appar, så har man lyckats. Annonsintäkterna kommer att regna över det multinationella jätteföretaget vars främsta syfte är att tjäna så mycket pengar som möjligt åt sina aktieägare.

Men missta inte Chromebook för en dator. Det är en förlängd arm in i Googles ekosystem och annonsmarknad som säljs till ett lågt pris.

Nähepp. Ingen Facebooklur. Det var nog lika bra det. Med tanke på hur tuff mobilmarknaden blivit så är det svårt att se en Facebookmobil som en storsäljare som på allvar skulle kunna utmana Iphone eller Samsungs Galaxy-serie. Den skulle sannolikt ha hamnat i klungan under bland Lg, Soby, Motorola, Htc, Huawei och ett antal andra.

Det blir man inte rik på. Och, som Facebookgrundaren Mark Zuckerberg sa, med en miljard kunder kan man inte begränsa upplevelsen av en bättre integration av Facebook till några tiotals miljoner mobilköpare.

Att istället göra en förbättrad app. Eller snarare kombination av appar, är givetvis klokare. Och en första titt på Facebook Home visar att man tänkt till för att skapa en annorlunda och kanske till och med bättre upplevelse för användarna.

Men jag tror inte tillverkarna av Androidmobiler står upp och gör vågen. Visst Htc:s vd Peter Chou gjorde det. Men Htc sitter så illa till i dag att man är beredda att göra vågen för snart sagt vad som helst.

Htc har, precis som Samsung, Lg, Sony, Motorola och andra, byggt egna användargränssnitt ovanpå Googles operativsystem Android. Med syftet att skapa en bättre användarupplevelse och vänja kunder vid det egna företagets gränssnitt.

När då Facebook kommer och erbjuder ett paket med appar som liksom tar över redan innan man låst upp mobilen, kan knappast vara något androidtillverkarna är odelat positiva till. Ett paket med appar som syftar till att knyta användarna hårdare till Facebook och därigenom öka Facebooks annonsintäkter.

Aktiemarknaden i New York var ljummet positiv och Facebooks aktiekurs steg med 2-3 procent efter presentationen av Home. Men jag tror att när den så kallade marknaden sansat sig och tänkt efter och ser vilka svårigheter som Home riskerar att möta kan effekten bli den omvända.

Några planer för att bygga Home även för Apples operativsystem Ios har inte Facebook för närvarande. Och jag tror att ett paket med appar som så totalt tar över mobilen kommer Apple aldrig att acceptera. Och frågan är hur de andra mobiltillverkarna ställer sig till det när de tänkt efter en stund.

I dag torsdag planerar Facebook att visa upp sin ”egna” telefon. Det mesta tyder på att det handlar om en mobil tillverkad av Htc som har en version av Googles Android som Facebookiserats.

Själv är jag lite undrande över hela grejen. Det går utmärkt att hantera Facebook via vanliga Androidmobiler, Iphone eller Windows Phone, liksom från surfplattor. Så varför skulle man vilja ha en Facebookmobil?

Om man har så stora behov av Facebook är det kanske inte en mobil man behöver utan hjälp i någon form.

Risken är stor att en Facebookmobil blir som Apples tidiga Itunesmobiler runt 2005-2006. Inte särskilt imponerande mobiler (som då byggdes av numera Googleägda Motorola) med ett närmast påklistrat Itunesskal.

Vi får se exakt vad Facebook har i påsen framåt kvällen svensk tid.

Jag har ett gäng e-postadresser för olika ändamål och uppdrag. Nyligen upptäckte jag att någon använt en av mina adresser för att försöka registrera sig på Facebook.

Då skickar Facebook ut ett bekräftelsemejl. I det finns det också en länk man kan klicka på om någon felaktigt använt en av dina e-postadresser för att försöka registera ett Facebook-konto.

Men klickar man på den svarar Facebook att länken gått ut och ber användaren klistra in hela länken från mejlet. Gör man det kommer man till Facebooks login-sida! Men hej, jag vill inte logga in. Jag kanske inte ens har ett konto. Det enda jag vill är att en av mina e-postadresser inte används av någon annan för något jag inte godkänt.

Men då kan man klicka på Hjälp. Skönt. Ända tills man läser svaret:

”Jag har fått ett e-postmeddelande som bekräftar att någon annan har registrerat min e-postadress.

Enligt källor som citeras av nyhetsbyrån Bloombergs är Ericsson på väg att köpa Microsofts Mediaroom, den del av Microsoft som sysslar med tv-distribution via ip-nät. Det vill säga tv via kabel och Internet i olika former.

Microsoft ska, enligt Bloomberg, istället satsa på tv-distribution via Xboxkonsoler.

Visserligen har Ericsson i sin utvecklingslabb hållit på med tv-forskning ett bra tag och jag har vid något tillfälle tittat lite på de lösningar man testat. Och helt klart behöver de teleoperatörer som är Ericssons största kunder bredda sitt erbjudande med till exempel tv-tjänster.

Men Microsofts Mediaroom är en verksamhet som inte lyft av inom Microsoft och frågan är om den skulle göra det med Ericsson som ägare. Och att köpa framåtriktad teknik av Microsoft känns lite som att springa baklänges mot framtiden.

Det verkar som om Google och deras juristarmé har för lite att göra.

Språkrådets beslut att låta bli att ta med ogooglebar bland de nya svenska orden är helt korrekt. Någon annan betydelse än att ogooglebar betyder något/någon som inte finns på Internet, något/någon som är mycket okänt/okända, finns inte.

Framför allt betyder ogooglebar inte bara något/någon som inte går att hitta med sökmotorn Google. Det var så Googles jurister ville ha det.

En annan definition av ogooglebar skulle kunna vara någon/något som inte betalat pengar till Google för att man ska åsidosätta sökalgoritmen så att någon/något kommer högst upp på träfflistan vid en sökning i Google.

Google’s informella företagsmotto ”Don’t be evil” kanske är något bolagets jurister borde tänka på lite oftare.

Svenska språket ska självfallet utvecklas och förändras. Men inte efter order givna av ett multinationellt, Usa-baserat, miljardföretag.

Det har senaste dagarna åkt runt rykten att Spotify ska vara på väg att lansera en videotjänst för att ta upp kampen med Hbo, Hulu, Netflix, Viaplay, med flera.

Om nu ryktet är sant kan man fråga sig varför?

Videomarknaden är än mer konkurrensutsatt än musikmarknaden. Det finns fler aktörer och ännu fler rättighetsinnehavare och distributionsbolag som vill skära emellan och tjäna pengar när tv-serier och filmer ska tillåtas visas via streamingtjänster på olika marknader.

Redan etablerade konkurrenter som Netflix (med +30 miljoner betalande användare) och Hulu med cirka två miljoner betalande och20-30 miljoner gratisanvändare har svårt att tjäna tillräckligt med pengar.

Netflix kom tillbaka med en starkt avslut på förra året som fick börskursen att stiga. Men hur länge det vara vet man inte. Och det glunkas om att Hulus styrelse börjat se sig om efter någon som vill köpa bolaget.

Vad som skulle göra det enklare för Spotify är svårt att se. Ja, man har en kundbas som lyssnar på musik, Men hur många av de kunderna har inte redan abonnemang hos Netflix, Hbo. Hulu eller här i Sverige Viaplay?

Fast det är klart, om man vill öka Spotifys omsättning och på så sätt skapa värden som gör bolaget mera attraktivt vid en framtida börsintroduktion eller uppköp av något annat företag, då är en satsning på video rätt begriplig.

I kväll gick elsäkerhetsverket ut och varnade för tio stycken usb-laddare som i värsta fall kan leda till dödsfall och bränder.

Skälet till att det överhuvudtaget finns sådana produkter på marknaden är att både butiker och kunder vill ha billigare alternativ än de originaltillbehör som finns till mobiler, surfplattor och andra prylar som laddas med usb-laddare.

Snålhet hos kunden skulle man kunna kalla det. OK, tillverkarnas originaltillbehör är dyra. Ganska ofta larvigt dyra om man tänker på vilken funktion till exempel laddare fyller. Fast det är också snålhet hos butikerna. Många gånger är deras vinst på att sälja billiga – och som det senare visat sig – farliga produkter, högre än om de säljer originaltillbehör.

Det som kanske är mest skrämmande är att de farliga produkterna inte bara sålts i mindre butiker. Stora kedjor som Mediamarkt och Kjell & Co har också haft farliga laddare i sortimentet. Varför, är en fråga som måste ställas i det sammanhanget. Är det ingen som håller koll på vad man säljer? Visst billigt är bra, gratis är gott, fast man får i regel vad man betalar för. Det kan vara lockande att köpa en laddare för halva, eller en tredjedel av priset som en originalladdare kostar.

Men det finns en avgörande skillnad mellan de dyra originaltillbehören och billiga piratprylar. Det är någon som tar ansvar för originalen. Det är inte någon tillverkare med en fabrik någonstans som bara låter klistra på ett CE-märke på produkten utan att ens kolla om den uppfyller de krav som gäller för CE-märkning.

Det är ingen hundraprocentig garanti för att inget ska gå fel. Men risken är betydligt mindre. Då och då rapporteras det i media om mobiler som börjat ryka eller fattat eld. I nästan inget av de fallen har det handlat om originaldelar. Istället är det billiga utbytesbatterier och laddare som använts.

Fast det största ansvaret ligger inte på konsumenterna. Man kan inte kräva att de ska bedöma elsäkerheten. Men det kan man faktiskt kräva att importörer och butiker gör innan de börjar sälja produkter som i värsta fall kan orsaka en brand eller ge någon en livsfarlig elstöt.