Jag undrar hur man har tänkt på Apple.
Beskedet i tisdags att Macworldmässan i januari är den sista man tänker delta i kan få mycket större effekter än jag tror att man inser på Apples högkvarter i Cupertino.
Det meddelandet drog genast igång nya spekulationer om hur det står till med vd:n Steve Jobs hälsa. Har han fått återfall av sin cancer som han hade för fem år sedan?
Möjligt. Men inte så troligt. Även om Apple är ett företag som bara uttalar sig när det själv vill tror jag att skulle ha svårt att hoppa över att informera sina aktieägare om en sådan sak.
Steve Jobs var en och Apples grundare 1976 och har varit med i Apple under sammanlagt 22 av företagets snart 32 år. De senaste 12 åren som vd. Så om han är på väg att lämna över på grund av medicinska eller andra orsaker är det egentligen inte så konstigt. Men troligen spelar det ingen roll för Apples beslut att lämna Macworld.
Den officiella förklaringen att mässor spelat ut sin roll i dagens högteknologiska informationssamhälle är det i och för sig inget fel på. I dag när man kan sno ihop en produktdemo publicera den på Youtube och därmed närmast automatiskt nå miljoner potentiella kunder är det självklart så att mässdeltagande måste ifrågasättas.
Det kostar stora pengar att vara med på mässor. Och har man för liten monter börjar snacket gå om att ens företag är på väg nedåt.
Apple har dessutom 3,5 miljoner kunder som varje vecka besöker någon av företagets Applebutiker runt i världen som kan bearbetas där.
Så OK, visst. Man kan resonera så.
I Apples fall har Macworld i San Francisco i början av januari varje år dessutom blivit något av en kvarnsten. Sedan 1997 året efter att Steve Jobs ombads att komma tillbaka som vd för företaget har han hållit stora shower på Macworld. Eller frälsningsmöten om man så vill.
Imac, Macbook Pro, Iphone, Macbook Air, är några av de produkter ha lanserat på Macworld genom åren.
Man kan förstå att Apple känner en press att man måste ha någon ny, häftig produkt framme i januari varje år. Och helst en som toppar den man lanserade i fjol.
Då är det behagligare att istället själv kontrollera när produkterna ska lanseras. När det gäller nya Ipods och nu senast i höstas nya bärbara Macbooks har det på senare år skett helt i regi av Apple. Man anordnar en mindre tillställning för utvalda medier och analytiker på företagets huvudkontor i Cupertino eller någonstans i San Francisco och samlar sedan europeiska medier i London och visar presentationen via direktsänd satellitlänk. Sedan finns produkterna framme för media som vill testa och klämma.
Med det konceptet är det Apple som styr och inte datumen för nästa Macworld.
Så OK, visst. Man kan resonera så.
Men, och här kommer ett stort men.
Apple är inget vanligt företag.
Apple är i vissa avseenden en sorts folkrörelse som gränsar till religion.
Apple står för ”kärringen mot strömmen”, omhuldas av dem som inte vill gå på led, som gärna ser en tydligt motvikt till Microsofts dominans i teknikbranschen.
Tidningsredaktioner, reklambyråer och intresseorganisationer världen över som arbetar med fredsfrågor, miljö, bistånd och liknande använder Macar från Apple. Företagets produkter har lyckats få en viss ”coolhetsstämpel”. Något som betyder mycket för framgången.
Apple har till och med kommit undan med en informationspolicy som innebär att man inte svarar på frågor överhuvudtaget om det inte passar företagets syften.
Istället för att lägga miljoner på reklamkampanjer har Apple kunnat förlita sig på ryktesfloran på Nätet från webbsajter och bloggar som mer eller mindre initierat kunnat berätta om vad som är på gång.
Ovanpå det har vi alla ”Macheads” som väntar i timmar utanför Moscone Center i början av januari för att få en chans att höra Steve Jobs live är också evangelister för Apple. Det är sådana personer som är så uppfyllda av hur bra de tycker att Apples produkter är att de medvetet eller ej fungerar som obetalda marknadsförare för Apple.
Alla som studerat och/eller sysslat med marknadsföring vet att sådana personer ofta betyder mycket mer än någon reklamkampanj.
Ingen, inte ens någon på Apple, kan på allvar tror att deras lojalitet sträcker sig hur långt som helst.
En av Apples största framgångar i år är programvarubutiken Appstore där det sedan starten i juli nu finns över 10 000 program att ladda ned/köpa till Iphone och Ipod Touch.
Hur har den blivit så stor? Därför att det är ”coolt” att utveckla program till Applemaskiner. Det är inte allt lika ”coolt” att göra det åt Nokia eller till Windows Mobile.
Nu när ”Gud” meddelat sin ”församling” att han inte tänker komma på ”gudtjänsterna” framöver och att han efter Macworld i januari inte kommer att sända sin ”son” i fortsättningen kommer det blir svårt att locka besökare till ”kyrkan”.
Apple riskerar att kunder, supportrar och ”Macheads” plötsligt ser att kejsaren är naken. Och ett Apple där man skalar bort ”kärring mot strömmen” och ”coolhet” blir väldigt snabbt ett företag vilket som helst. Och deet blir nog mycket dyrare än ett fortsatt deltagande i Macworld någonsin skulle kunna bli.
