Slog på tv:n fredag kväll och startade boxer-mottagaren. Baseball.
OK 4 juli är Usa:s nationaldag och baseball må vara Usa:s nationalsport, men baseball i Sverige är ungefär en lika stor publiksport som casting (prickkastning med kastspö – olympisk gren).
Dessutom är det ungefär lika kul som att se gräs växa.
Tryckte snabbt på dosan och vips dök det upp en kille med en rymdhjälm som såg ut som en gammaldags guldfiskskål på huvudet.
Till hjälmen var en slang kopplad.
I andra änden en tratt och en fet kille som fes.
Sedan kräktes killen med guldfiskskålen på huvudet i skålen/hjälmen.
Men vad f-n!!!!!
FAMILJEPAKET!!!!!
Kan ingen lägga ned Boxer?

Den 16 juni avslöjade Rapport att Fra i tio år massregistrerat svenskarnas tele- och datakommunikationer och alltså har möjlighet att kartlägga alla individers surfvanor oavsett om det rör sig om personer som är misstänkta för brott eller inte.

På det svarar statsminister Fredrik Reinfeldt:
-Jag kände till att de har möjlighet att lagra viss data, men omfattning eller hantering av detta vet jag inte på detaljnivå.

Nähänä!

Fredrik Reinfeldt har ingen koll. Antingen vill/kan han inte, eller så är han felinformerad.
I en intervju i Rapport försvarar han signalspaningslagen och säger:
– Det har blivit en sammanblandning i debatten om att lagen ska gälla också inrikes avlyssning vilket är fel.
Hm, nu är det ju så att all internettrafik reläas runt i en europeiskt/globalt nät där ett mejl jag skickar från Täby till redaktionen i Globen mycket väl kan ta vägen om till exempel Finland.
Och då det passerar gränsen får Fra spana på det.
Hur vore det om våra folkvalda skaffade sig sakkunniga som faktiskt vet hur det förhåller sig eller själva såg till att skaffa fram fakta.
Att rösta ja till signalspaningslagen i tron att inhemsk mejltrafik är fredad från spaning är okunnigt och korkat.

Mobilt bredband är glödhett på den svenska mobilmarknaden. Och det har det varit sedan förra våren. Men nu när användarna kommit igång ordentligt och verkligen börjar surfa mobilt upptäcker de mobiloperatörernas lömska begränsningar.
Det finns i praktiken fem stora aktörer inom mobilt bredband:
Telia, Telenor (Telenor, Bredbandsbolaget, Glocalnet), Tele2, Tre och Ice.net (som använder en lite annan teknik).
Alla utom två stryper farten på bredbandet till löjliga 30 kilobit per sekund när man surfat hem mer än fem gigabyte på en månad.
Man kan alltså inte surfa hem mer än 170 megabyte data per dag utan att råka ut för att operatören mer eller mindre klipper av ledningen. 30 kilobit är lika långsamt som gamla uppringda modem var för tio år sedan.
Och 170 megabyte kommer man snabbt upp i även om man inte ägnar sig åt olaglig fildelning.
Går man in på Svt:s sajt för att se ett Allsång på Skansen till exempel som återutsänds gratis drar man snabbt i väg hela dagsransonen.
Det finns inga bra argument för mobiloperatörerna att ha det på det här viset.
Inget, utom möjligen snålhet och att man vill hålla de egna bredbandsleveranserna via kabel och telefontrådar om ryggen.
Den enda operatörer som inte stryper farten är Tre och Telenor. Vilket hedrar dem.
Men Telenor låter dotterbolagen strypa farten i stället och tillsammans med Telia, och Tele2 har de hundratusentals kunder med bredband via fasta telenätet eller kabel. De skyddar den verksamheten genom att försämra utvecklingsmöjligheterna för mobilt bredband.
Varför Ice.net gör det är för mig en gåta.
Hur som helst. Vill man kunna surfa fritt med sitt mobila bredband och inte få farten strypt för att man surfat för mycket kan man i dag bara välja Tre eller Telenor.
Så då är det väl bara att rösta med fötterna…

Nu börjar allt fler operatörer runt om i världen presentera vad Iphone 3G kommer att kosta hos dem och vad de olika abonnemangsalternativen kommer att kosta.
I takt med att fler länder visar sina priser framstår Telias abonnemang som rätt dyra.
Inte minst på grund av att man snålar med datatrafiken.
Nästan alla andra operatörer har obegränsad datatrafik för de lite dyrare abonnemangen.
Telias 1 000 MB per månad kan lätt ta slut på 15 dagar. Då blir det en extrakostnad på 15 dagar gånger nio kronor till den månaden.

Den frågan har inte bara jag ställt mig, utan mängder med läsare som har mejlat och undrat.
När Steve Jobs presenterade 3G-versionen av Iphone i San Francisco för snart tre veckor sedan var ett av huvudnumren att telefonen i 8 gigabytesversionen bara ska kosta 199 dollar. Billigare än föregångaren.
Det han inte sa lika högt var att 199 dollar är priset på telefonen i Usa vid tecknande av ett abonnemang hos den exklusive operatören At&t.
Precis som det var även med första generationens Iphones. Som kostade 200 dollar mer.
En annan sak är att amerikanska företag alltid presenterar priset exklusive försäljningsskatt eller moms som vi kallar det i Sverige.
Det beror på att försäljningsskatten variererar från delstat till delstat i Usa.
Och 199 dollar motsvarar med dagens kurs 1213,80 kronor. Lägger man till 25 procent i moms hamnar man på 1517,25.
Så de priser som Telia presenterade i dag är i linje med det priset.
Väljer man abonnemanget Imini kostar mobilen 1 695 kronor. Månadskostnaden blir 229 kronor.
Om man istället väljer det dyraste abonnemanget som kostar 895 kronor i månaden får man mobilen för en krona.
Men abonnemanget löper över 24 månader så kostnaden blir 21 481 på två år.
Är det dyrt?
Tja, det beror ju på vad man jämför med. Men för en telefon/handdator/musik- och videospelare som Iphone är det inte särskilt dyrt.
Men för befintliga teliakunder kan ett alternativ vara att man köper en Iphone och sedan kompletterar med ett fastprisabonnemang för mobil data för 199 kronor i månaden.
För en så pass dataintensiv pryl som Iphone kräver det.
Därför är det synd att det dyraste abonnemanget inte inkluderar mer än 1 GB data per månad.
Många klarar sig kanske med det men långt ifrån alla. Men då blir extrakostnaden max nio kronor per dag sedan man förbrukat sina 1GB. Då kan ett alternativ vara fastpris för data på 199 kronor i tillägg i stället.

Telia har tagit ett steg närmare att berätta vad det kommer att kosta att använda en Iphone i Sverige.
I morse presenterades tre prismodeller – som alla är fel!
Den mängd data som ingår i abonnemangen är alldeles för liten.
I toppabonnemanget ingår 1000 MB. Det vill säga 30 MB per dag. Det är för lite!
En normalanvändare av en Iphone gör utan problem av med 50 MB per dag, eller mer.
Hur då?
• Youtube – ett klipp på Youtube på 3,23 min är 3 MB – tio klipp är hela dagsransonen
• Uppdatera vädret på fem platser = 3 KB/gång
• Kolla fem aktiekurser = 5 KB/gång
• Hitta Globen i Stockholm på Google Maps = 63 KB
• Få vägbeskrivning från Täby till Stockholm i Google Maps= 370 KB
• Surfa in på Aftonbladet.se, mobilversionen=117 KB
• Hämta e-post= 3-5 KB/mejl plus eventuella bilagor. En bifogad pdf är i snitt 2 MB
Ett Iphoneavtal med Telia riskerar alltså att bli riktigt dyrt. För enligt den information bolaget släppte i morse ska man för data utöver det som ingår i abonnemanget betala nio kronor per dag = 270 kronor till i månden.
Och nu har jag ändå utgått i från det abonnemang Telia kallar Imaxi.
De andra två abonnemangen Imidi och Imini där bara 250 respektive 100 MB ingår per månad kan man räkna bort helt.
Det är ingen som köper en Iphone för att inte använda den, men det verkar Telia tro.
Tittar man på stora telebolag i Europa som till exempel T-mobile som säljer Iphone i Tyskland och Österrike, så ingår fri surf via mobila bredbandet i alla abonnemang utom det allra billigaste.
Så bör det nog bli i Sverige också om inte Telia ska skjuta sig och Iphone i foten.

Nokia köper ut de andra delägarna ur Symbian som gör operativsystem för smarta mobiler. Det vill säga Ericsson, Motorola med flera.
Sony Ericsson har jobbat med Symbian i rätt många av toppmobilerna senaste åren.
Men nya Xperia X1 som kommer i höst har istället för Symbian Windows Mobile som operativsystem. OCh fråga är om inte det blir den väg Sony Ericsson väljer framöver.
För tio år sedan spådde ansedda The Economist att Symbian skulle bli ett av de största hoten mot Microsofts dominans. I synnerhet när antalet smarta mobiler blir fler än antalet pc i världen.
Fast då fanns en mobil typ Iphone från Apple inte med på kartan.
Men frågan är vad Nokias köp av Symbian gör för att bidra till det eller om det ens gör det?
Symbian dras med det stora problemet att nästan inga programvaruutvecklare gör program för den plattformen. OK, fler än för Nokias egna Serie 60. Finnarna har närmast fått betala utvecklare för att göra program för den.
För Iphone är det dock tvärtom. Den 11 juli öppnar Apples officiella försäljning/förmedling av program för Iphone. Och redan nu finns ett hundratal. När butiken öppnas väntas flera hundra komma i tillägg.

Förändringar i mobilvärlden går fort. Siemens som var ett stort märke i Sverige försvann på mindre än ett halvår sedan man gjort en misslyckad affär med Benq.
I våras meddelade Motorola att man tänker sälja sin mobildel. Eller antagligen stänga den. I asien har det kanske inte påverkat försäljningen så mycket men i till exempel Sverige är det mer eller mindre tvärstopp just nu.
Fick en stor annonsbilaga från Expert i morse med morgontidningen och där fanns inte en Motorolamobil med.
En snabbkoll med de andra kedjorna visar att ingen verkar föra Motorola längre. Inte Siba, inte Onoff, inte Elgiganten.
Det kostar multum att bygga varumärken. Sedan kan allt falla samman på några månader.
Tufft.

Riksdagen sa ja till avlyssningen. Visst, lite putsad, lite bättre insyn från annat håll än yrkespolitiker. Men faktum kvarstår. Det är bara att övegå till säkra kanaler på Internet så fort lagen träder i kraft.
Landets medier måste se över rutinerna för hur man tar emot tips.
Den svenska grundlagen har i tryckfrihetsförordningen en mycket viktig ingrediens: Meddelarskyddet.
Det är olagligt att efterforska vem som tipsat medierna. Det är också olagligt av medierna att avslöja vem som tipsat.
Men med FRA:s spioner sniffade på Internet och lyssnande på telefonsamtal och läsande av fax måste medierna hitta nya vägar så att tipsarna fortsatt kan känna sig trygga.
Det räcker med att en tipsare avslöjas på grund av FRA för att tipsandet ska dö ut och demokratin urholkas.
Men nu vet vi att det åtminstone finns 143 personer i Sverige som fullständigt struntar i det. De riksdagsledamöter som röstade ja.
Och även om de tror att FRA:s anställda kan glömma bort vem som tipsat en redaktion i ett mejl de råkar läsa eller telefonsamtal de avlyssnar, så tror jag inte väljarna glömmer detta.