Jag tillbringade ett par dagar i Berlin på den årliga IFA-mässan. Den största konsumentelektronik- och vitvarumässan i Europa. Eller har i alla fall varit.

I år saknades många av de stora tillverkarna. Ändå stoltserar  arrangörerna bakom mässan med att man hade cirka 2 000 utställare och 180 000 besökare. Men vilka var egentligen utställarna?

IFA har valt att räkna varje kinesiskt företags dotterbolag eller divisions som en utställare. Istället för att slå dem samman, vilket skulle stämma bättre med verkligheten eftersom de inte hade var sin monter, utan en.

Jag har bevakat det här området sedan slutet på 1990-talet och av de 2ooo utställare som IFA-arrangörerna räknar upp kände jag igen knappt 50. Några av dem säljer inte ens sina varor i Sverige.

Tidigare har IFA-mässan varit ett bra sätt att se vilka nya prylar som är på väg ut och sannolikt kommer i butikerna till julruschen. Men det var inte fallet i år.

Inte ens de riktigt stora tillverkarna Samsung och LG, visade inte upp några riktigt stora nyheter.

Den konservativa sexismen både lever och frodas. Turkiska Vestel hade hyrt in över ett dussin tjejer som mässvärdinnor som fick strutta omkring i korta kjolar och högklackat.

Och det var de inte ensamma om.

Om inte IFA får till det med flera av de stora tillverkarna framöver riskerar mässan att reduceras till ett tyskt event som inte är av intresse för oss andra, på samma sätt som den tidigare stjärnan Cebit i dag blivit en parentes.