Microsoft har liksom smugit igång Hotmail.se. Det går att registera gratis mejlkonton där precis som på Hotmail.com.

Så om du är sugen på en viss mejladress@hotmail.se så att det först till kvarn som gäller.

Idén med läsplattor är långt ifrån ny. Redan i slutet på 1990-talet höll man på El Periódico i Barcelona i Spanien på med ett Eu-projekt med en läsplatta som abonnenterna fick hem för att läsa tidningen i. Den matades under natten med nyheter som sändes ut via tv-nätet. I samma utrymme som kan användas för till exempel text-tv i tv-nätet.

Men någon riktigt hit blev det aldrig. Och fortfarande är verkar det vara långt till det att läsplattan får något riktigt genomslag.

Ur miljösynpunkt vore det bra. Det är rätt många träd som går åt för att producera världens böcker och ännu fler som går åt för att producera tidningspapper till världens dagstidningar. Och den norska nättidningen Nettavisens tidigare slogan ”tio av tio träd föredrar Nettavisen” stämmer säkert fortfarande.

I framför allt Usa har uppståndelsen i media varit stor kring nätbokhandeln Amazons läsplatta Kindle. Men det har varit mera uppståndelse än framgång. Cirka tre miljoner Kindle ska ha sålts hittills. I hela världen! Det är lika många som antalet mobiltelefoner som säljs varje år i Sverige!

Man ser någon/några Kindle ombord på amerikanska inrikesflyg och flygplatser i dag. När jag var i Usa senast i november såg jag väl ett tiotal totalt på fyra inrikesflygningar och lika många flygplatser.

Apples nylanserade Ipad kommer säkert att sälja några miljoner exemplar världen över den också. Inte minst därför att den kan mer än att bara vara en läsplatta som Kindle. Men någon var mans produkt med en i varje hem kommer den knappast att bli. Inte nu och frågan är om den ens blir det i framtiden.

Hörde en brittisk förläggare på radion för tio år sedan som hävdade att pocketboken skulle ha betraktats som en ny teknisk landvinning om den lanserats år 2000: En billig, slitstark och oöm produkt för konsumtion av text som tål hundöron, förvaring på de flesta ställen och som går att läsa i bussen, i hängmattan, på stranden och man kan sopa till en geting eller fluga med den också utan att det gör något. Som inte behöver batteri och som inte behöver laddas.

Så är det fortfarande. Men läsplattor är fortfarande tekniskt komplicerade apparater som måste gullas med och som man måste vara aktsam om och som inte tål för starkt solljus och som dessutom kostar rätt mycket pengar. Toppmodellen i Apples nya Ipad-serie lär hamna på drygt 9 250 kronor i Sverige. För det får man nästan tre mini-pc eller en så där 230 pocketböcker.

Inom dagspressen finns det de som hoppas och tror att läsplattan ska vara lösningen på den ständigt vikande upplagan för papperstidningarna och de stora svårigheterna att ta betalt för innehållet på webbupplagorna. Men nä, det kommer den knappast att bli. Åtminstone inte som den ser ut i dag. Kindle och Ipad är mera att betrakta som prototyper än den färdiga lösningen.

Man ligger liksom inte på stranden och läser på en läsplatta tills man blir så där sömnig att man vill sova och bara släpper plattan i sanden intill handduken…

Det finns ingen ursäkt egentligen. Ingen ursäkt för att det fortfarande inte går att spela upp flashvideo på Apples Iphone eller nya Ipad.

Adobe Flash är den omtvistade marknadsledaren när det gäller att spela upp video på persondatorer i dag. Oavsett om det rör sig om Windowsmaskiner eller Macar. 99 procent av världens pc kunde i december spela upp Flash-innehåll.

Men det kan inte Iphone. Och det kan inte nya Ipad.

Bara för att Apple inte vill!

Hur begåvat är det? Öh, inte alls. Det är dumkorkat. Men vad värre är så är skälet till att det inte fungerar Apple-ledningens kontrollbehov och i förlängningen strävan att tjäna så mycket pengar som möjligt genom att låsa in användare i Apples egen värld.

Det var rätt kul att se Steve Jobs demo av Ipad i går. När han visade tidningen New York Times webbsida fick han upp en varning att det fanns innehåll som inte kunde visas. Just precis: En flashvideo.

Apple vill att alla ska använda musikbutiken Itunes och deras eget videoformat och spelaren Quicktime. Inte konkurrenten Adobes Flash. Inte ens när den är dryga 30 procent större på marknaden än Quicktime. För Apple vill kontrollera vilka video vi ser och köper. De vill inte riskera att vi ser på video i andra format som skulle kunna innebära att vi köper film och tv-serier på andra håll än Itunes.

Samma sak är det med radioprogram och musik. Det finns ingen radio i Iphone eller Ipods med radio. För radio kan Apple inte tjäna pengar på. Så då finns det ingen. De vill ha kontroll och de vill att det inte ska gå att fylla på innehåll i spelarna med musik på annat sätt än via Itunes.

Det går ju inte ens att installera program utan att göra det via Itunes. Och samma sak kommer att gälla för Ipad.

Apple har sedan många år ett på flera sätt oförtjänt gott rykte i mediakretsar. Som ”underdog” till Microsoft lyckas man spela på känslor och få ett stöd som man egentligen inte gjort sig förtjänt av. Och man får på det sättet också oproportionellt mycket gratis uppmärksamhet i media. Och sparar på så sätt miljontals marknadsföringsdollar per år.

Men i grunden har Apple alltid varit ett slutet företag som gör som det vill. Tekniskt sett skulle det inte vara några problem alls att släppa in en Flashspelare i Iphone och Ipad. Men Apple vägrar. Adobe har erbjudit sig hjälpa till. Men Apple fortsätter vägra.

Det leder till att Svt, Tv4 och andra spelare måste sitta och specialutveckla mediespelare för Apples plattformar. De får lägga ned extra utvecklingskostnader för att göra om det som redan fungerar. Något som inte skulle behövas om Apple kunde börja tänka rätt.

För oss konsumenter innebär det att en majoriteten av videoinnehållet på Internet inte går att konsumera i Iphone och Ipad.

Varför då?

Jammie Thomas-Rasset, den fildelare från norra Minnesota som dömdes till motsvarande 14 miljoner kronor i skadestånd förra året, kan antagligen se fram emot en ny rättegång.
Förra veckan reducerade en federal domare i Minnesota skadeståndet till motsvarande 350 000 kronor. Och den amerikanska skivbranschen, riaa, erbjöd Thomas-Rasset en uppgörelse där hon skulle betala motsvarande 175 000 kronor för att få fallet nedlagt. Pengarna skulle riaa sätta in i en stödfond för musik som har svårt att få jobb.
Men Thomas-Rasset vägrade gå med på en uppgörelse så nu ska riaa försöka få till stånd en ny rättegång mot henne.
Thomas-Rasset dömdes för att ha fildelat 24 låtar.

Apples Ipad som lanserades på onsdagskvällen kräver en speciell sorts sim-kort för att man ska kunna surfa mobilt med den nya surfplattan. Så kallade micro-sim är sim-kort som hittills bara använts inom telematik eller så kallade machine-to-machine(m2m)lösningar.

Det betyder att även om Ipaden inte är operatörlåst måste man få tag i ett nytt sim-kort från sin operatör för att kunna ansluta den till mobilt bredband.

Låt oss hoppas att det inte kräver ett nytt abonnemang också…

Det ligger något i Wall Street Journals ord att senast en platta var lika upphaussad som Apples Ipad var när det stod budord på den. Media runt om världen, tv, radio, tidningar, webbsajter och inte minst bloggare har sedan flera månader spekulerat vilt kring det som blev Apples Ipad.

Som alltid när spekulationerna tar fart har de en tendens att till slut innehålla hela önskelistan till tomten. Apple, sin vara trogen, säger aldrig något annat än att man inte har några kommentarer. Och då är risken stor att högt ställda förväntningar byts i besvikelse.

Men det är uppenbarligen en risk som Apple är beredd att ta. Annars skulle man inte ha den strategi man har i sina kontakter med media. Genom att skapa en hausse av den typ vi sett runt Ipad får man betydligt bättre genomslag än vad påkostade reklamkampanjer skulle kunna ge.

Förutsatt att man lever upp till förväntningarna.

Och när jag såg Applechefen Steve Jobs – fortfarande påtagligt mager men inte fullt lika spöklik som tidigare – presentera Ipaden var jag till en början inte så imponerad. Det var i princip det som förhandsspekulationerna hävdat. Det är i och för sig inte dåligt. Men man ”bara” kan surfa, mejla, navigera och läsar e-böcker och konsumera video och ljud så är jag själv tveksam till hur många som kan tänka sig betala mellan 6-10 000 kronor för en sådan pryl.

Men det faktum att man också kan köra Apples ”office-paket” Iwork i en Ipad öppnar helt andra perspektiv. För min egen del skulle jag kunna klara det mesta jag gör på dagarna med de funktioner som en Ipad har. Så skulle jag köpa en? Absolut.

För svensk del är det dock en stympad produkt som kommer att finnas att köpa. Apple har inte fått igång hyr- eller köpfilm eller tv-serier i den svenska versionen av Itunes. Musik och e-böcker, podcasts och några få videofilmer är allt som finns. Någon prognos när det kan ändras till det bättre finns inte. Än så länge är de funktionerna bara påslagna i två europeiska länder. Sverige lär inte stå näst i tur. Inte före länder som Frankrike och Italien.

Mest intressant blir att se vem/vilka av de svenska mobiloperatörerna som väljer att satsa på Ipad och på att ta fram bra paketpriser på mobildata och en Ipad.

Och skapar antagligen dessutom något nytt. Det som hittills visats om Ipad är klart spännande.

Mediespelare, surfplatta, e-post, spel, e-böcker med mera är klart bra på en så liten apparat.

Ännu bättre är att kunna köra Apples ”office-paket” med Pages, Numbers och Keynote som alla är kompatibla med Microsofts Officeprodukter. Kanske man man pensionera bärbara datorn med en Ipad.

Vad är det Apple tänkte visa upp i kväll. En fantastisk surfplatta som kan allt? Eller bara en mini-pc utan tangenter?

Sedan snart två år tillbaka har mini-pc varit en av de hetaste produkterna på persondatorsidan. Även under värsta lågkonjunkturen sålde mini-pc bra. Och självklart har det fått folk att undra om inte Apple skulle komma med något liknande.

Men att Apple skulle nöja sig med att göra som de flesta tillverkare och ställa sig i ledet med ytterligare en mini-pc som är en förkrympt version av en bärbar persondator är inte troligt.
Det är liksom inte Apples sätt att vara. Det ligger i Apples natur att göra något annorlunda och helst skapa något som resten av branschen får försöka följa efter istället. Så har det varit sedan den 24 januari 1984 då Apple presenterade sin första Macintoshdator. Och det blev inte minst tydligt när Apple lanserade Iphone i januari 2007.

Då fanns det inte en enda mobiltelefon med stor pekskärm. Nu tävlar alla mobiltillverkare om att göra ”Iphonedödare” och Iphonen i sig själv är en storsäljare som toppar försäljningslistorna i många länder.

Säkert hoppas Apple att den nya surfplatta som man ska visa upp i kväll ska ha samma effekt på kunder och konkurrenter.

Trots att Apple officiellt inte ens bekräftat att man tänker släppa en surfplatta har läckorna från olika håll de senaste månaderna skapat en rätt tydlig bild av vad det är vi kan vänta oss i kväll. Och det är en produkt som består av två huvuddelar: en apparat – själva surfplattan med vilken man kan surfa på Nätet var man än befinner sig, mejla och använda andra datorfunktioner och ett innehåll, bestående av film, tv, e-böcker, spel med mera.

Tekniken:
• En tunn surfplatta med 10-tums tryckkänslig skärm (kanske även 7-tums)
• Trådlöst Internet
• Mobilt Internet
• Mobiltelefon
• Någon form av kamera

Innehållet:
• Prenumerationer på:
    • film och tv-serier
    • Musik
    • E-böcker
    • Spel

Med andra ord en produkt som inte har mobiltelefonens begränsningar som för liten skärm för film och tv eller för klen grafik för spel. Och som heller inte har mini-pc:s och bärbara pc:s begränsningar vad gäller storlek och vikt.

För svensk del finns det dock ett problem i sammanhanget. Innehållet är inte klart för Sverige. Apples nätbutik Itunes har inte klart med rättigheterna för att sälja eller hyra ut film och tv-program i Sverige. Det har man bara i Usa, Kanada, Storbritannien och Tyskland i dag. I Frankrike har man tv-serier men inte film.

Den produkt som släpps i dag riktar sig därför i första hand till den nordamerikanska marknaden. Samt i skede två till de länder där man i dag kan erbjuda innehåll av någon omfattning som Storbritannien och Tyskland.

Vi andra får, tyvärr, vackert vänta. Precis som vi fick när Iphone kom i Usa i slutet av juni 2007. I Sverige började Telia sälja dem i juli 2008. Och precis som med Iphone är det troligt att den nya surfplattan blir operatörslåst. Det gör att även om man får tag i en så behöver den crackas för att användas här i landet med de begränsningar det innebär.

Det är inte ofta jag hoppas att jag har fel. Men just i det här sammanhanget gör jag det. Då skulle man slippa att gå och sukta…

Onsdag kväll svenskt tid, strax efter klockan 19, är det dags för presentationen av Apples nya surfplatta. Sedan före jul har spekulationerna på Nätet om vad Apple har i rockärmen varit många.

Och nu är det dags att låta täckelsen falla.

Det enda som dykt upp sedan jag skrev om det här förra veckan är uppgifter om att tyska Media Markt en kort tid haft pris 899 euro utan avtal med T-mobile och 499 euro med och leveransdatum 1 mars på sin hemsida för Apples Ipad. De uppgifter är inte kvar där nu.

Men Tyskland är inte Sverige. I Tyskland kan man redan hyra/köpa film och tv-program via Itunes. Och det är de marknaderna som i första hand är aktuella för den nya surfplattan.

Håll koll på bloggen onsdag kväll. Då ska vi se om ”El Jobso” har någon ”one more thing” att dra fram ur rockärmen…

Google har släppt en ny version av allt populärare webbläsare Chrome. Den här versionen finns dock ännu bara för Windowsanvändare. Den nya versionen ska ha stabilt stöd för tillägg (extensions) som kan vara allt från nyhets- och diskussionssajter till att söka nätbutiker och färdvägar. Det finns cirka 1 500 extentions att ladda ned för närvarande.

Ytterligare en ny funktion är synkning av bokmärken mellan datorer. Med den kan man lägga till ett bokmärke på till exempel datorn på jobbet eller i skolan och få det automatiskt synkat till datorn hemma eller vice versa.

Till Google Chrome för Mac finns ännu inte de nya funktionerna.