Svårare än jag trodde. Dessutom troligen olagligt. Men ett mjukvaruhack som låser upp mobilen lär vara på väg inom några veckor. Får ge mig till tåls ett tag tror jag.

Testar en trådlös router och mottagare för mobilt bredband från Ericsson. W25 heter modellen. Klart bra på många sätt.
Den kan ansluta både till 3G-nät och långammare 2G via gprs. Men, någon har bestämt att den ska ansluta till starkaste signal. Det betyder att om 3G-signalen är lite svagare väljer maskinen 2G hela tiden. Lätt irriterande.
Det går att stänga av 2G-mottagningen för att tvinga fram 3G-anslutning. Men då måste gå in i W25 via terminalfönstret, ansluta via Telnet, logga in som root och använda kommandosträngar som cf set cellular.2g.850 false och inte glömma att avsluta med cf commit. Annars går det inte.
Teknik för tekniker istället för teknik för användare.
Så väl uppe på taket på huset på Jylland blir mottagningen ok sedan 2G-delen stängts av. Bara det inte börjar regna.

Ett hyggligt sannolikt hack till Iphone har publicerats på Hackintosh.org. Men det kräver mer än generella datorkunskaper. Håller på att skaffa de prylar som behövs och sedan får vi se om det går att få telefondelen att fungera med ett svenskt sim-kort.

Apple tänker lägga till ett kalkylprogram i programpaketet Iworks. De blir Iworks en mera fullvärdig konkurrent till Microsoft Office. Det har snackats om att Microsoft inte är så intresserade av att fortsätta göra Mac-versioner av Office. Den kommande har skjutits på framtiden till början av nästa år. Apples drag lär inte göra Microsoft mera intresserat. Men fortfarande är det så att Iworks inte har lika många funktioner som Office och framför allt inte samma integration mellan programmen.

När han presenterade Iphone för första gången i San Francisco i januari var nog med att påpeka att man inte behöver en styrpinne (stylus) för att använda den. Har testat Sony Ericssons P1 ett tag nu och i helgen tappade jag min styrpinne. Pekfingret tappar man mera sällan

Fast det blir svårt. Telia är i sin själ en monopolist som värnar om sitt gamla monopol och stretar emot förändringar. Om man la lika mycket kraft på att utveckla sin verksamhet som man gör på att bromsa med hälarna skulle det kunna bli riktigt bra.
Men icke. När bolaget drog igång mobilt bredband skapade man bondfångerilösningen där det kostar en förmögenhet att surfa dagtid. Efter kritik släppte man en ny, mer kundtillvänd variant.
Men då kan man inte få ett e-postkonto. För att kunna få det måste man skaffa ett avtal om uppringt bredband som man inte behöver.
Galenskap, visst.
Kundvänligt, Nix

En bärbar dator för tusen kronor låter ju smaskens. Men ju fler dagar som gått sedan Medison gick ut med sitt erbjudande, desto mer börjar hela upplägget kännas som ett stort fejk.
Visst, det går att tillverka bärbara datorer för det priset. Men då blir det knappast något vinst kvar för tillverkaren.
Det projekt som finns inom it-branschen som gått under namnet ”150-dollarsdatorn” har visat att det går. Målet med det projektet är att förse skolbarn i utvecklingsländer med datorer.
Men hela upplägget med pengar först, dator sedan är riskigt.
Var finns pengarna under tiden?
Det enda påtagliga är att Medisons vd Valdi Ivancic lyckats göra sig ett namn i sommartorkans medie-Sverige.
Men förklaringen att han inte skulle kunna luras därför att han också vill bli statsminister i Sverige känns som solsting. Fast sådant sommarväder har vi väl inte.
Och hans projekt känns lika seriöst som Fermenta eller Dala Djupgas.
Alla ska vinna, ingen förlora.
Troligt? Knappast.

Många har passat på att skaffa mobilt bredband i sommar. Men att använda mobilt bredband utomlands kan kosta en förmögenhet. Det finns operatörer i Europa som tar upp till 130 kronor per megabyte i trafikavgift.
Med de modem som man får med sitt abonnemang från till exmepel Tre och Tele2 är det i princip omöjligt för en vanlig användare att veta vilket mobilnät modemet kopplar upp mot när man är utomlands.
I Danmark där jag befinner mig har Tre samma priser som i Sverige. Bra, tänkte jag och kopplade upp modemet. Men sedan såg jag på min mobil att den fladdrade mellan operatörerna och antog att modemet gör samma sak.
Kundtjänst vet inget besked utan jag får rådet att inte surfa så mycket eftersom det inte går att se vilket nät man är uppkopplad till. Men det gör det. Även om det är svårt.
Under manuella inställningar hittar man de olika näten. Men utan namn. Istället ser man nätens PLMN-id (Public Land Mobile Network) i sifferform. Då krävs en kodnyckel. 23806 är i alla fall Tre i Danmark.
Så om du inte är hundraprocentigt säker låt bli att surfa. Det är inget kul att mötas av räkningar på tiotusentals kronor när man kommer hem.

Sitter på Jyllands i och för sig soliga men något blåsiga nordvästkust och försöker få 3G-signal.
Inte lätt bland sandklitterna.
Den kommer och går.
Sverige ligger långt fram när det gäller utbyggnad av mobilt bredband.
Och långt fram när det gäller utbyggnad av 3G.
Danmark är rätt platt som bekant, men trots det är det hart när omöjligt att få 3G-signal här i trakten.
En förlängning av antennen kanske är lösningen. Ska prova det senare.

Så ser det ut att bli. Visserligen är det ingen större överraskning. Apples förhandlingar med europeiska mobiloperatörer har gått trögt. Sannolikt beroende på bolagets krav på del av trafikintäkterna från operatören. Svårt att bjuda på på europeiska marknader som redan är hårt prispressade.
Dessutom är det så att den nuvarande versionen av Iphone är rätt värdelös i Sverige. För att ha någorlunda acceptabla hastigheter för dataöverföring måste man använda edge i gsm-näten. Det finns knappt i Sverige. Telia är den enda operatören som satsar på edge och utbyggnaden av edgetäckning över hela landet ska vara klar först i slutet av 2008.