I morse var jag och lyssnade på Tre när man presenterade sin satsning på ännu snabbare mobilt bredband. 21 megabit ska komma i maj. Kul, det låter ju bra. Men sanning är en annan. Och det har den varit ända sedan mobilt bredband lanserades.
Mobilt bredband lider nämligen av ett tekniskt problem.
Det går inte att garantera vilken hastighet kunder får när de surfar.
Hastigheten beror på hur nätet ser ut där man befinner sig och av hur många andra kunder som surfar via samma mobilmaster.
Ta abonnemang på upp till 7,2 megabit per sekund till exempel.
Tittar man på Bredbandskollen.se och de mätningar vanliga svenskar gjort under april är den faktiskta genomsnittshastigheten runt 2,2 megabit per sekund. Långt ifrån de 7,2 alltså.
Därför säger till exempel Tre att den verkliga hastigheten för de kunder som skaffar 21 megabit per sekund blir mellan 0,5 och 15 megabit per sekund.
Mellan 0,5!!! och 15.
Med så stora skillnader kan inte mobilt bredband bli ett trovärdigt alternativ till fast bredband. Det är knappast rimligt att slänga ut det fasta bredbandet och låta familjen dela på en mobil anslutning via en router.
Inte när det emellanåt kan vara så lite som 0,5 megabit att dela på.
Visst utvecklingen går framåt. Men någon fullvärdig ersättare till fast bredband är inte den mobila varianten ännu i vart fall.

Priserna på mobilt bredband är på väg upp. Och dessutom tänker operatörerna sätta tak för hur mycket man kan surfa mobilt innan farten sänks.
Det här har varit på gång i några månader nu.
Och ni kanske har märkt den rätt intensiva lobbying som pågår från mobiloperatörerna.
Den har lyckats i flera fall. Några av större landets ekonomisajter har senaste veckorna publicerat tämligen förlåtande artiklar där operatörerna får förklara att den stora anstormningen av kunder lett till att kostnaderna för att kunna leverera tjänsterna stigit. Näten måste byggas ut, bla, bla, bla.
Och då måste priserna höjas.
Skitprat.
Det är inte vi konsumenter som ska betala det krig om marknadsandelar som mobiloperatörerna fört med hjälp av lockpriser på mobilt bredband i flera år.
Jag har sagt det förr. Det luktar langartakter om sådana affärsmetoder. ”Först gör vi dem beroende till ett lågt pris och när de är fast höjer vi”.
Dagens priser ligger i linje med dem som leverantörer av utrustning för mobilbredband (Ericsson till exempel) räknat med när man sålt in grejorna till opertörerna. Om sedan operatörerna inte kan göra pengar på det borde det inte bli kundernas problem.
Det är snarare så att mobiloperatörerna har för höga kostnader och borde försöka komma till rätta med dem istället.
Dessutom finns det en annan agenda bakom det här också. Prisskillnaden mellan fast bredband och mobil är rätt stor. Så stor att operatörer som Telia, som har ett stort antal kunder som har fast bredband, inte vill att de ska byta till mobilt och få ett lägre pris och ändå kunna fortsätta surfa obegränsat.
Fast bredband 6-8 megabit via telenätet från Telia kostar i dag 309 kronor i månaden. Mobilt bredband upp till 7,2 megabit är nästan en hundring billigare per månad. 229 kronor kostar det.
Den skillnaden vill man bevara för att fortsätta göra stora vinster.
I skenet av det kan det vara intressant att nämna att Telia gjorde ett resultat före räntor och skatt, avskrivning och amorteringar under 2008 på 32,9 miljarder kronor.
Och då vill man höja priser på mobil bredband. Tack så mycket…

Uppstickaren Ice.net som byggt mobil bredband och mobitelfoni på det som en gång var det gamla nmt-nätet har inte klarat sig i konkurrensen. Trots en rekonstruktion begärs nu bolaget i konkurs.

Men statliga Teracom (gamla Televerket Radio) som också lagt under sig hela Boxer är sugna på Ice.nets bredbandskunder.

Teracom har storstilade planer på att bli en stor aktör inom bredband i Sverige.
Så nu håller Teracom Ice.net under armarna så att driften av näten kan fortsätta en tid till. I vart fall tills den framtida ägarfrågan klarnar.

i bästa fall ”försvinner” en stor del av Ice.net:s investeringskostnader i näten i samband med konkursen och det kan öppna för att det går att ta över bolaget och driva det med lönsamhet.

För kunderna är det bra om bolaget överlever. Inte minst de som bor i glesbygdsområden där det annars kan vara usel täckning för mobilt bredband från de vanliga 3G-leverantörerna.