I går kväll passade Apple på att höja priserna på musiken i Itunes. Eller ”differentiera” som det så vackert heter. Det är en fin term som ofta används för att dölja det faktum att priserna går upp.
Med tanke på att Itunes är världens största musikbutik på Nätet kan man ju lugnt säga att företagets tajming suger.
Framför allt ur ett svenskt perspektiv. En vecka efter att Ipred-lagen trätt i kraft så väljer marknadsdominanten för laglig musik på Nätet att höja priset. Smart? Inte direkt.
Men å andra sidan är det ett beslut som dikterats från Apples huvudkontor i Kalifornien. Och där ger man blanka den i om svensk lagar ändrats eller inte.
Fast om målet är att få fler att välja lagliga alternativ istället för olaglig fildelning så är beslutet att höja priset nu korkat.
OK, i sanningens namn bör man lägga till att Apple samtidigt tar bort kopieringsskyddet, drm, på i stort sett alla låtar. Och sänker priset på äldre musik till sju kronor per låt mot nio tidigare.
Men de mest populära låtarna kostar nu tolv kronor mot tidgare nio. Ett rätt kraftig prishöjning för dem som vill kunna lyssna på det senaste.
Ännu ett skäl att lyssna på musik via Spotify.

Priserna på mobilt bredband är på väg upp. Och dessutom tänker operatörerna sätta tak för hur mycket man kan surfa mobilt innan farten sänks.
Det här har varit på gång i några månader nu.
Och ni kanske har märkt den rätt intensiva lobbying som pågår från mobiloperatörerna.
Den har lyckats i flera fall. Några av större landets ekonomisajter har senaste veckorna publicerat tämligen förlåtande artiklar där operatörerna får förklara att den stora anstormningen av kunder lett till att kostnaderna för att kunna leverera tjänsterna stigit. Näten måste byggas ut, bla, bla, bla.
Och då måste priserna höjas.
Skitprat.
Det är inte vi konsumenter som ska betala det krig om marknadsandelar som mobiloperatörerna fört med hjälp av lockpriser på mobilt bredband i flera år.
Jag har sagt det förr. Det luktar langartakter om sådana affärsmetoder. ”Först gör vi dem beroende till ett lågt pris och när de är fast höjer vi”.
Dagens priser ligger i linje med dem som leverantörer av utrustning för mobilbredband (Ericsson till exempel) räknat med när man sålt in grejorna till opertörerna. Om sedan operatörerna inte kan göra pengar på det borde det inte bli kundernas problem.
Det är snarare så att mobiloperatörerna har för höga kostnader och borde försöka komma till rätta med dem istället.
Dessutom finns det en annan agenda bakom det här också. Prisskillnaden mellan fast bredband och mobil är rätt stor. Så stor att operatörer som Telia, som har ett stort antal kunder som har fast bredband, inte vill att de ska byta till mobilt och få ett lägre pris och ändå kunna fortsätta surfa obegränsat.
Fast bredband 6-8 megabit via telenätet från Telia kostar i dag 309 kronor i månaden. Mobilt bredband upp till 7,2 megabit är nästan en hundring billigare per månad. 229 kronor kostar det.
Den skillnaden vill man bevara för att fortsätta göra stora vinster.
I skenet av det kan det vara intressant att nämna att Telia gjorde ett resultat före räntor och skatt, avskrivning och amorteringar under 2008 på 32,9 miljarder kronor.
Och då vill man höja priser på mobil bredband. Tack så mycket…