I dag spelade Moderaterna in del två av sitt tv-program ”Föregångslandet”. Inne i studion pratade partisekreterare Per Schlingmann och justitieminister Beatrice Ask om 1:a maj, arbetarrörelsens stora dag.

Ask fick skriva ett eget plakat. Budskapet löd: ”Trygghet i hela Sverige”. Schlingmann skrev inget plakat. Men hade han skrivit ett, ja då skulle det ha stått: ”Arbete åt alla”.

Sedan presenterade de en splitterny rapport om hur orättvis vänsteroppositionens politik är (att säga vänsterpartierna är avsiktligt, sa Schlingmann. Ska signalera att de rödgröna i första hand står för en vänsterpolitik).

Rapporten bygger på tre områden: jobb, skatter och skola. Tre viktiga områden men också tre områden där det, enligt Schlingmann, finns väldigt tydliga politiska alternativ i Sverige.

Exempel på orättvisor (med vänsteralternativet):

• De vill avskaffa RUT och ROT. RUT och ROT skapar jobb och eftersom jobben är nyckel till rättvisa minskar rättvisan om skatteavdragen försvinner.
• De vill höja kostnaden för att anställa unga (regeringen har halverat arbetsgivaravgifterna för personer under 26). Det ökar klyftan mellan yngre och äldre på arbetsmarknaden.
• De har sagt sig vilja ta bort det fjärde steget i jobbskatteavdraget. Enligt alliansen skulle det öka orättvisorna eftersom ett vårdbiträde, i förhållande till en läkare, har fått störst skattesänkning procentuellt sett.
•  De rödgröna vill höja bensinskatten med 49 öre litern. För genomsnittsbilisten skulle det betyda mellan 500 och 600 kronor per år. Orättvist för människor i glesbygd där kollektivtrafiken inte går som i storstan: ”Bor man i Sveg kan man inte åka tunnelbana”, som Beatrice Ask sa. 
• Oppositionen säger nej till tidigare betyg (S kan tänka sig betyg från 6:an) och nationella prov i årskurs tre. Orättvist för svaga elever som behöver insatser tidigt för att inte halka efter.

Exemplen var många fler. Det kändes nästan som om Ask och Schlingmann, inte Bodström och Baylan borde gå ut under de röda fanorna på lördag.

– Ja, sa Beatrice Ask.

– Men jag har inga planer på att göra det. Jag tror det blir kallt. Men det är intressant att ställa sig frågan.

I stället tänker justitieministern tvätta fönstren. Det brukar hon göra varje första maj.

– Man ska väl hedra arbetet, sa Ask.

Per Schlingmann då?

– Jag åker nog till Kolmården med min familj.

Senare i dag har Thomas Östros kallat till pressträff där han ska granska regeringens politik. Orättvisa är förmodligen dagens stora ord.

Det är febril aktivitet i svensk politik just nu. De rödgröna avslöjar mer ur sin kommande budget och innan man ens själv har tänkt tanken bjuder Reinfeldt in till egen pressträff för att kommentera det hela. I går hade han med sig finansminister Anders Borg.

Foto: Ulf Höjer

Borg drog som vanligt siffrorna och pratade räntor och offentliga finanser – och svenskt skattetryck.

– Vår bedömning är att det inte finns några stora behov av att höja några skatter. Sverige har världens högsta skatter… Här tänkte Borg fortsätta men avbröts raskt av Reinfeldt:

– Nej, det har vi inte!

Sedan log han en lång stund, Borg skrattade förläget.

– Förlåt. Bland världens högsta skatter.

Det är ju Danmark nu. Danmark har gått om Sverige.

– För låg- och medelinkomsttagare ligger Sverige nu på genomsnittet eller nära genomsnittet, sa Borg och tillade för säkerhets skull:

– Jag delar alltid statsministerns åsikt.

Och statsministern har svårt att dölja sin stolthet över de skatter han har sänkt sedan 2006. Totalt handlar det om runt 100 miljarder och det där tävlingsinriktademålet – om ett skattetryck på 45 procent det år (i år) då Fredrik Reinfeldt firar sin 45-årsdag, är nu faktiskt ganska nära.
– Sverige är nu ett land där vi har gått ner till ett skattetryck på under 46 procent. Det är ett annat Sverige. Väldigt mycket av de skadliga skatter som företagare och andra pekade på, de är nu borttagna eller lättade, sa Reinfeldt när jag pratade med honom häromdagen.

Då hade ännu inte de rödgröna avslöjat förmögenhetsskatten, bensinskatten och inkomstskatten. Och Fredrik Reinfeldt anklagade dem för att mörka finansieringen av alla miljardlöften. Samtidigt gladdes han lite. Det är liksom inte inne att höja skatten i Sverige längre. Till och med PRO (som står socialdemokratin nära) demonstrerar nu för sänkta skatter.

– Det är i grunden välkommet. Det visar att vi har kommmit väldigt långt i att dominera svensk skattedebatt. Våra motståndare vågar inte längre stå för skatteökningar, sa Reinfeldt i tisdags.

Nu verkar de ändå göra det. Skatt på förmögenhet, skatt på inkomster över 40 000, skatt på bensin och så vidare. Och kanske är det inte så politiskt farligt som Reinfeldt tror. Göran Eriksson i Svenska Dagbladet konstaterar i dag att just skattefrågan hamnar ganska långt ner på väljarnas lista över viktiga valfrågor. Först på tionde plats faktiskt (SOM-institutet 2009). En Sifomätning nyligen visade samma sak. I Sverige är det jobb och välfärd som gäller. 

Det var KU-förhör med Fredrik Reinfeldt i riksdagens vackra andrakammarsal men efteråt var ingen särskilt intresserad av vad som sagts därinne, vilka frågor som ställts. För under tiden hade hans ministrar öppnat munnen och fått opposition och ett och annat kommunalråd att reagera. Först var det Åsa Torstensson och hennes syrliga kommentar kring de rödgrönas planer på snabbtåg mellan Göteborg och Borås.

– Vad ska göteborgarna göra i Borås? undrade Torstensson.

Inför detta kritiserade uttalande kände Reinfeldt viss förståelse:

– Det hon ville illustrera var nog: Hur ska ett höghastighetståg kunna fungera om det inte är färdigbyggt? Jag slogs av det själv när grafiken visades i tv. Man skapar ju en förväntan om man säger höghastighetståg mellan våra större städer och sedan visar det sig att det inte är det man föreslår. 

Värre då med statsråd Mats Odells tillbakablick till politikens 90-tal och en skandal med Mona Sahlin i centrum. I en intervju om de rödgrönas miljardlöfte till kommunerna sa Odell:

– Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.

Socialdemokrater gick i taket och Thomas Östros krävde ursäkt och ville se Reinfeldt kalla samman till etik- och moralmöte med den egna regeringen. Det tänker inte Reinfeldt göra.

– Jag kan lova svenska folket att jag inte tar instruktioner från Thomas Östros, sa Reinfeldt där i andrakammarsalen.

Däremot svarade han ”nej” på frågan om han själv skulle ha använt begreppet Tobleronepolitik.

Torstenssons eventuella grodas levnadsöde blir nog ganska kort. Mats Odells kan tvärtom leva med oss länge. Som ett tecken på en ovanligt smutsig valrörelse som börjar ovanligt tidigt. Fredrik Reinfeldt kanske trots allt tar det där samtalet med sina egna. För jag tror inte att han (eller Mona Sahlin) är intresserade av smuts inför valet. Det gynnar dem helt enkelt inte.

Taktiksnack efter KU.

KU-förhöret med Fredrik Reinfeldt går mot sitt slut. En snäll människa har hjälpt till att höja blodsockret med choklad från riksdagscaféet.

Vi har kommit till fjärde och sista frågan: Den som rör regeringens hantering av förändringarna kring sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Främst handlar det om det tilläggsförslag som kom i höstas. Det förslag som riktades till de som vid årsskiftet, på grund av de nya reglerna, utförsäkrades (eller omförsäkrades. Ordval beroende på vem man frågar). Enligt oppositionen kom de nya reglerna för sent och ledde till att människor som stod inför utförsäkring inte visste vad som skulle hända med dem efter årsskiftet. En del fick också lägre ersättning än vad de räknat med. 

Reinfeldt har försvarat sig. Försäkringskassan fick redan i höstas i uppdrag att sprida information om de nya reglerna (aviserade i september, beslutade i december). Den som så ville kunde alltså informera sig, menade Reinfeldt. Övriga utvärderingar av ekonomiska effekter för enskilda människor är för tidiga att göra, anser han.

Konstigt då, tyckte KU-ledamoten Billy Gustafsson (S), att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin redan i december kunde utlova att de allra flesta, med de nya reglerna, skulle få högre ersättning än i sina tidigare sjukskrivna liv. Det där svarade väl inte Fredrik Reinfeldt riktigt på. Annars har han väldigt aktivt hänvisat till just sina ministrar (statsrådet Olofsson, statsrådet Hägglund – som det heter i KU). Detta har han fått kritik för, främst från KU-ledamoten Morgan Johansson (S): Det går inte an att bara delegera. En statsminister måste styra och leda också. Måste han? undrade Reinfeldt:

– Det är viktigt att delegera. Vi ska inte heller frammana en bild av en statsminister som styr och ställer över allt och alla, sa Reinfeldt.

Bekvämt, och ur arbetsbördeperspektiv förmodligen helt nödvändigt, svar.

Mitt under KU-förhöret med statsminister Fredrik Reinfeldt (just nu regeringens styrning/ickestyrning av statliga Vattenfall) dyker det upp ministerproblem. Morgan Hjalmarsson, folkpartistiskt kommunalråd i Borås, kräver infrastrukturminister Åsa Torstenssons (C) avgång.

Med anledning av de rödgrönas infrastrukturförslag i går, där bland annat höghastighetståg mellan Göteborg och Borås ingår, sa Torstensson enligt TT:

– Vad ska göteborgarna göra i Borås?
– Man måste ha ett sammanhållet nät och veta hur det ska se ut.

Det fick kommunalråd Hjalmarsson att twittra:

”Vad ska göteborgarna göra i Borås? undrar Torstensson” (TT). Om hon har sagt det så är Åsa dummare än tåget. Avgå omgående.”

Enligt Hjalmarsson är pendlingssträckan Borås – Göteborg landets tredje största, efter Stockholm – Uppsala och Malmö – Lund. Det borde Torstensson känna till, tycker kommunalrådet. 

Även borgerliga Borås tidning reagerar på ledarplats: ”Man behöver inte vara boråsare för att tycka att det är en kommentar som är så korkad att man undrar vad ett statsråd med den inställningen ska göra på näringsdepartementet.”

Oppositionen kräver omedelbar pudel.

Riksdagens andrakammarsal.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har just anlänt, redo att stå till svars inför riksdagens eget granskningsutskott, konstitutionsutskottet, KU.

Lätt högtidlig stämning men intresset är minimalt. Frågan är om inte KU-ledamöterna är fler till antalet än åhörarna.

Fredrik Reinfeldt, som nu får en kopp kaffe, ska svara på frågor om hur han och hans regering skött, eller misskött, flera viktiga frågor. Det rör turerna kring Carnegie och hur det egentligen gick till när staten tog över och sedan sålde banken, krishösten och vintern 08/09. Det handlar om regeringens styrning av statliga Vattenfall. Om försäljningen av Apoteket och om regeringens hantering av de stora förändringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.

Alla frågor har redan besvarats av ansvariga ministrar. Därför tar Reinfeldt den här förmiddagens utfrågning med ganska stor ro. Men oppositionens ledamöter i KU kommer naturligtvis göra allt för att påvisa att Reinfeldt, ytterst ansvarig genom rollen som statsminister, inte skött sitt jobb på ett riktigt sätt.

De rödgröna strategerna borde vara ganska nöjda med dagen. Nyheten om stormiljarden och höghastighetstågen har levt från tidig morgon till kväll. Inte bara den egna pressträffen vid Stockholms central var välbesökt. Mona och de andra har även fått god hjälp av alliansen som känner sig svältfödd på gemensam rödgrön politik att angripa. När beskeden så äntligen kommer vill ALLA kommentera. Först kallade näringsminister Maud Olofsson och infrastrukturminister Åsa Torstensson till officiell pressträff via regeringens hemsida. Den skulle hållas 12.15. Men finansminister Anders Borg kunde inte bärga sig och lät pressfolket ringa samman till snabbinkallat möte på finansdepartementet redan 11.30. Statsminister Fredrik Reinfeldt befann sig långt från händelsernas centrum, i Kneippbyn på Gotland. Men även därifrån levererades en bekymrad kommentar.  Förenklad sammanfattning av regeringens dom över det rödgröna infrastrukturpaketet: Ofinansierat, oansvarigt och ogenomtänkt.

– De har enormt mycket mer pengar än vi och då väcks frågan hur finansierar de detta, sa Reinfeldt.

– Det är allt till alla, sa Olofsson.

– Vad ska göteborgarna göra i Borås? Undrade Torstensson.

– Åtta av tio kronor förefaller vara ofinansierade, sa Borg.

Fortsätter det på det här sättet kan de rödgröna förmodligen vara mer än nöjda när hela budgetpaketet är presenterat den 3 maj.

Regeringspartierna var djupt oense om den så omdebatterade sjukförsäkringsreformen.
Det avslöjade Mikael Sandström, Moderaternas man i regeringens samordningskansli, vid ett seminarium hos pr-byrån Prime i dag.
– Den svåraste förhandling vi haft, sa Sandström.

Höstbudgeten 2007 innehöll regeringens kanske mest kontroversiella och kritiserade reform: Den om en rehabiliteringskedja som med fasta tidsgränser talar om hur länge en person får vara sjuk och som med tidigare insatser ska se till att sjuka snabbare kommer tillbaka till arbetslivet.
Regeringen har beskrivits som känslokall och omänsklig mot de svaga och sjuka i samhället. Samtidigt har ohälsotalen stadigt minskat. Enligt statistiken är färre sjuka nu än då.

Men reformen var kontroversiell också inom regeringen och ledde till tuffa förhandlingar. Att Moderaterna var pådrivande är ingen hemlighet. Sandström beskrev i dag hur viktigt det var att förändra sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen för att nå målet om en ny politik, byggd på arbetslinjen. Med hjälp av den skulle en moderatledd regering klara av det man misslyckats med tidigare: gå igenom en ekonomisk kris utan att människor fastnar i arbetslöshet och utanförskap – och dessutom genomföra kostsamma reformer.

Mikael Sandström beskrev annars snart fyra års alliansregerande som ganska smärtfritt (trots finanskris, pandemier, krig och askmoln). Regeringskris har inte varit nära och ingen partiledare har hotat med sin avgång. Bara på en fråga har man gått bet – den om könsneutrala äktenskap. Kristdemokraterna och Göran Hägglund kunde helt enkelt inte ställa sig bakom ett förslag som gav homosexuella samma rätt till giftermål som heterosexuella. Lösning: Man lämpade över frågan till riksdagen.
– Det är den enda fråga vi inte kunnat hantera, sa Mikael Sandström och gav indirekt ett råd till de rödgröna inför valet i höst: Kom så väl förberedda som möjligt, det gjorde vi – och därför har det gått bra.

Trots underläge i opinionen var det en rätt självsäker statssekreterare från samordningskansliet som redogjorde för snart fyra år i Rosenbad. Fruktar han egentligen någonting alls inför de rödgrönas gemensamma budgetmotion den 3:e maj? Han tänkte en stund över frågan och svarade:

– Att de slänger bort hela sin ekonomiska politik och hittar en ny som svarar på verkliga samhällsproblem.

I dag var det dags för mandatperiodens sista frågestund med statsministern i riksdagen och S-ledaren Mona Sahlin kom laddad med frågor till Fredrik Reinfeldt. Men först recenserade hon hans snart fyra år vid makten. Det var inget gott betyg:

– Budgeten har utvecklats från ett plus på 70 miljarder till ett minus på 70 miljarder. Inte på grund av finanskris utan på grund av skattesänkningar, sa Sahlin.

– Och trots en finanskris har utbildningsplatserna blivit färre och trygghetssystemen skurits ner.

I sitt svar tyckte Reinfeldt att Mona Sahlin tog lite väl lätt på den finanskris som beskrivits i termer av den värsta sedan depressionen.
– Trots detta har vi bättre ordning i de offentliga finanserna än de flesta andra länder, sa Reinfeldt och påpekade att prognoserna talade om en arbetslöshet på tolv procent. Nu ser den i stället ut att toppa kring nio procent.

Visst, sa Reinfeldt, vi har sänkt skatterna. Inkomstskatterna med hela 75 miljarder. Och vad vill Mona Sahlin göra med de pengarna? Satsa på välfärden kanske? Resonerade han. Pyttsan. Hittills har hon ju sagt ja till tre av de fyra inkomstskattesänkningar som regeringen har genomfört.

– Dina ord hänger inte ihop med vad du gör! Det kommer bli tydligt den tredje maj, sa Reinfeldt till Mona Sahlin.

– Jag ser fram emot nästa debatt, tack, sa Mona Sahlin och vände på klacken.

Irriterad stämning när valet nu närmar sig på allvar.

– Det är ju inte så stor skillnad från en vanlig tv-studio, sa Tobias Billström, migrationsminister (M).

– Det är i grunden en del av idén, svarade Per Schlingmann, partisekreterare (M).

Bredvid satt Filippa Reinfeldt och rätade till halsbandet av plastfigurer.

Det var premiärinspelning av Moderaternas egna tv-program ”Föregångslandet”, som ska sändas i 15 avsnitt i Axess TV och på partiets hemsida.

Syfte: Att mobilisera de egna och göra valet så enkelt och lättbegripligt som möjligt för väljarna. Familjärt och okonstlat. När signaturen drog i gång tog Schlingmann fram den turkosa termosen och serverade gästerna kaffe.

– Mjölk någon?

Filippa drack kaffe medan vi lyssnade till finansminister Anders Borgs brandtal till arbetslinjens lov och Fredrik Reinfeldts ord om nya moderater mot gamla socialdemokrater från partiets rikskonferens i Göteborg den gångna helgen.

Därefter trampade Tobias Billström i klaveret.  

Programledaren ville veta hur Moderaterna ska göra för att övertyga väljarna om att just deras parti har den bästa politiken för fler jobb.
– Vi ska visa på allt det vi har gjort under den gångna mandatperioden, svarade Billström.

Fel fel fel! Det är ju så ministrarna inte ska svara. Inte slå sig för bröstet med det man redan har gjort. De ska ju titta framåt i stället. Peka på framtida lösningar. Per Schlingmann övertog snabbt kommandot:

– Till det måste vi också presentera en politik för nästa mandatperiod, förtydligade han.

Sedan förevisade Per Schlingmann den nya kampanjen på tema rättvisa. Från ett gömställe under bordet plockade partisekreteraren först fram en gubbe med ett plakat i hand som sa: ”I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför”. På nästa gubbes plakat stod: ”Låg skatt på vanliga löner” och sist kom en gumma fram med budskapet: ”Alla har rätt till lika vård”.

Filippa Reinfeldt tog vid och förklarade varför en kampanj för lika vård behövs i Sverige – och del ett av premiärprogrammet var slut. 

Det var ingen proffsshow. Bara nästan som på tv. Hur många tittare, och nya väljare, som kommer lockas med programmets hjälp är i dagsläget högst oklart.