Det första vallöftet kom i en folkpark i Huskvarna med sänkt skatt för landets pensionärer. Jag tog påsklov och bytte Huskvarna mot Moskva men hemma igen förstår jag att Fredrik Reinfeldt och hans regering fortsatt i bästa valårsstil. Mer pengar till barnfamiljerna och en gigantisk infrastruktursatsning – med Förbifart Stockholm som smetana på tvorogen. Smart drag att lyfta frågan nu mitt i det känsliga förhandlingsspelet på den andra, rödgröna sidan. Av bland annat Miljöpartiets Peter Eriksson har man förstått att frågan om motorvägsleden förbi Stockholm är en av de svåraste nötterna för samarbetspartierna att knäcka. Det börjar närma sig nu. Torsdag nästa vecka lägger Borg sin vårbudget. Drygt två veckor senare ska Östros, Valtersson och Andersson fram med sin gemensamma.

Men där i Moskva kändes deras problem som närmast onämnbara när terrorn slog till och 40 människor dog.

En renhållningsarbetare samlar upp blommor på perrongen där den första självmordsbombaren utlöste sin explosion några timmar tidigare.

Skrämmande eller kanske självklart snart försvann rädslan och alla åkte tunnelbana som vanligt och Moskva var som vanligt, bara just där, nere på Lubjankastationen fortsatte människorna att gråta.

Sista kvällen tillbringade jag framför tv:n med en fredagsunderhållning väldigt långt från svensk inrikespolitik. ”20 år med Zjirinovskij” hette programmet och handlade helt enkelt om vad 20 år med populisten och gaphalsen Vladimir Volfovitj Zjirinovskij inneburit för rysk politik och samhälle.

Framför gudagestalten satt huvudpersonen själv, vevade med armarna som vanligt och gapade så fort han öppnade munnen. Tidigare samma vecka hade jag frågat en bekant hur det kan komma sig att en person som Zjirinovskij överlevt så länge i rysk politik. Ja, sa min bekant, han är ju kul att titta på – men lyssnar till honom är det ingen som gör. Å andra sidan, sa min bekant, så skulle väl utan Zjirinovski ingen överhuvudtaget följa arbetet i duman, parlamentet. Han bidrar i alla fall med visst underhållningsvärde.

Zjirinovskij i demokratins tjänst alltså? En ren välgärning och en känsla av att någon åtminstone låter som en oppositionell i den annars nästan helt oppositionsbefriade ryska politiken.

Fredrik Reinfeldt firar enligt egen utsago påsk med skidresa till fjällen. Mest blir det chokladkokning och mackbredning medan resten av familjen är i backen.

Själv åker jag till Moskva. Bloggpaus på en vecka.

Do vstretji.

Som av en händelse var inte alliansen ensam om uppmärksamheten i Huskvarna. Socialdemokraternas skuggfinansminister Thomas Östros hade också tagit sig hit (han var inbjuden för att prata på Jönköping arbetarekommuns årsmöte).

Och helt lägligt hade hans parti tagit fram en nu opinionsundersökning från Novus opinion som visar att en kraftig majoritet tycker att pensionärerna beskattas orättvist i förhållande till löntagarna.

Hela 9 av 10 tycker så.

Men något eget löfte till pensionärerna hade Östros inte. Som en apparat som hakat upp sig upprepade han att ”redan om fyra veckor lägger vi vår vårmotion…” Det blir nog svårt att lova mindre än regeringens fem miljarder i den.

Det blev en stornyhet: Sänkt skatt för landets pensionärer med fem miljarder kronor från 1 januari nästa år. Visserligen väntat att det skulle komma i vårpropositionen, men kanske mer oväntat att regeringen brände av nyheten redan nu. Vad finns kvar att berätta? Utrymmet sägs ju vara begränsat.

Under stort jubel anlände de fyras gäng. Fredrik Reinfeldt följer nya moderata klädpolicyn och har lämnat slipsen hemma.

I väntan på partiledarna har ballonger delats ut.

I Huskvarna Folkets park ska man helst ha en orange t-shirt med nya loggan ”Alliansen” på sig. Vissa är mer lydiga än andra.

Distrikts- och länsförbundsstämmor pågår och snart blir det finbesök av de fyra partiledarna som har med sig en nyhet. Vi vet inte vilken men åtminstone Socialdemokraterna tror att det är något större. De har skickat hit sin skuggfinansminister Thomas Östros. En timme efter alliansens gemensamma presskonferens är han själv tillgänglig för pressen för att bemöta alla eventuella utspel eller vallöften. I bakfickan har han en ny rapport om hur mycket regeringens skattesänkningar har kostat, kommer att kosta och vilka som gynnats mest.

På tåg mot Huskvarna där alliansens frontfigurer ska uppträda i Folkets park och leverera någon form av nyhet. Det känns som tidig start på valrörelsen.
Jag minns av någon anledning Tornparken i Sundbyberg en augustidag 2006.
Det var sol och sommar och orangea ballonger och gemensamt framträdande på scen. Sedan gick vi i samlad skara ner till en lokal i Sundbybergs centrum. Jag gjorde sällskap med Maud, minns inte vad vi pratade om, men förmodligen om nyheten. De var överens i familjepolitiken, Göran Hägglund sa att valfriheten var vinnare och berättade om vårdnadsbidraget. Lars Leijonborg kontrade med jämställdhetsbonusen. Jag tog en mycket dålig bild med min mobil.

Det var snart val 2006 och alliansen skapade spänning med nyhet efter nyhet på nya soliga platser.
Häromdagen pratade jag med en erfaren politisk reporter som tyckte att man lite tappat styrfarten sen sist.
Pressfikor utan nyheter och krockar av ostrategiskt slag. Torsdagen var extrem med Maud Olofsson och Beatrice Ask på pressträff i Rosenbad klockan 11, samtidig pressfika med Anders Borg och Per Schlingmann på Moderaternas partikansli föregånget av gemensam rödgrön presentation av valkampanjen på ett kafé i en annan del av Stockholm. Och då har jag inte ens nämnt Cristina Husmark Pehrssons pressträff om ny överdirektör på Försäkringskassan klockan 12.
– Sådana krockar kan man inte ha om man vill få ut sina budskap, sa reportern och konstaterade att det hade aldrig hänt på Ulrica Schenströms tid (ni minns kanske presschefen med det yviga håret som blev statssekreteraren som gick på krogen, blev berusad och fick lämna sitt jobb).

Men i dag har vi blivit utlovade en nyhet. Det kan komma någonting ur vårbudgeten. Kanske barnfamiljerna? Pensionärerna? Samtidigt är inte heller den här lördagen fri från krockar. Medan Fredrik, Maud, Jan och Göran uppträder i Huskvarna inleder finansminister Anders Borg en valturné helt på egen hand. I Norrköping, Strängnäs och Uppsala ska Borg prata om ”Sveriges väg ur krisen och vilken ekonomisk politik vi vinner val på”.

Själv återkommer jag med rapporter från Huskvarna.

Efter duellen i går lämnade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt landet. Och medan de var i Bryssel på olika uppdrag stod deras partisekreterare (tillsammans med sina respektive allianskollegor) i ABF-huset i Stockholm.

(Centerns Anders Flanking för dagen ersatt av valgeneral Michael Arthursson)

Det var lite av ett begravningsfölje (utom Baylan som hade jeans). Annars grått grått grått, svart, svart svart. Svartast från topp till tå var Folkpartiets Erik Ullenhag och Vänsterpartiets Anki Ahlsten. Färgklicken i sällskapet var Miljöpartiets Agneta Börjesson i militärgrön kofta. Hon hade störst skäl att vara glad. Det var Novus group som bjudit in under den kittlande rubriken ”Så går det i riksdagsvalet!”

Till viss del var det begravningsläge för alliansen. Bilden i form av något liknande ett grodyngel med huvudet vid valet 2006 och de smala, spretiga benen i nutid talade om en sak: Aldrig, faktiskt inte en enda gång sedan september 2006, har alliansen varit större än den rödgröna oppositionen.

Mätningarna som presenterades var så kallade ”poll of polls” – alltså sammanställningar av olika instituts mätningar. För första gången fick vi veta vad den typ av mätning sa om läget för fyra år sedan – i mars 2006. Då ledde alliansen över de rödgröna med 49,7 mot de rödgröna partiernas 47,1. Sedan hände det inte särskilt mycket fram till valdagen då siffrorna till slut landade på 48,2 mot 46,1.
I mars i år är styrkeförhållandet 50,8 för de rödgröna mot 44,0 för de blå. Upprepar sig historien är valet redan avgjort. Men mycket har hänt sedan dess. Till exempel har en borgerlig regering lyckats hålla sams och dessutom gjort det med betyg godkänt från väljarna. Och när det gäller till exempel förmåga att styra Sverige ligger Moderaterna bättre till än Socialdemokraterna i väljarnas ögon. Från allianshåll trodde man dessutom att vinden skulle vända framåt maj, då regeringen lagt sin vårbudget och de rödgröna levererat sitt svar. Då blir det helt plötsligt ett val mellan skarpa förslag. Alliansen tror att det gynnar dem.
Men gladast av alla kunde alltså Miljöpartiets partisekreterare Agneta Börjesson vara. Spikrakt uppåt i opinionen sedan EU-valet i somras och medlemmarna de bara strömmar till. Hon sa att Miljöpartiets roll i det rödgröna samarbetet var att hålla riktning mot mitten. Jag vet inte om det har satt sig än, men det är så de vill bli kallade nu: Mittenvänstersamarbetet. Hur uppfattas de av väljarna? Alliansen vill väldigt gärna att det ska vara ett vänstervänstersamarbete.

Är det inte så att ni försöker ta er in på varandras politiska områden? undrade programledaren Lennart Ekdal lite försiktigt.
Fredrik Reinfeldt skrattade nervöst och Mona Sahlin sa: ”Nää”.
Klart som korvspad att de lägger krutet där det mest behövs. Varför älskar Fredrik Reinfeldt att prata om vårdbiträden och varför tycker Mona Sahlin så mycket om att prata om den orättvisa skatteskillnaden mellan löntagare och pensionärer? Jo, för Fredrik Reinfeldt behöver de kvinnliga väljarna och Mona Sahlin behöver pensionärernas röster.

I kväll, med mindre än ett halvår kvar till valet, hade de chansen att locka och pocka. De lyckades väl sådär. Kanske tagna av stundens allvar och av allt det som står på spel? Det var en närmast artig och resonerande debatt där det hetaste ögonblicket inträffade när Mona Sahlin sa att Fredrik Reinfeldt raserat de offentliga finanserna.
– Har jag förstört de offentliga finanserna? Sveriges finanser är faktiskt starkast i Europa. Nu får du faktiskt hålla dig till fakta! sa Reinfeldt och höjde rösten.

Det där är ju hans paradgren: ansvar för pengarna. Han pratade om det och om att Sverige kom starkare ur krisen än vad vi befarat, att färre är sjuka och att vårdbiträdet fått sänkt skatt. Mot det en rödgrön konstellation som vi inte vet vad den vill, men som förmodligen vill höja skatten för vanligt folk och som vill rasera finanserna genom höjda bidrag till de som inte jobbar.
Mona Sahlins moteld hade vi också hört förut. Inga fler skattesänkningar för lånade pengar, rättvisa för pensionärerna och storsatsningar i kommunerna. Detaljerna? Ja de får vi senare i vår när de rödgröna lägger sin gemensamma budgetmotion och regeringen presenterar vårproppen.

Mot slutet såg de varandra i ögonen igen och log och Mona sa att Fredrik var en rak politiker som stod för det han sa och Fredrik sa att Mona alltid stått upp för HBT-frågorna på ett bra sätt.
När Reinfeldt senare fick kommentera sin egen insats och duellens karaktär kändes det lite som om vi inte hade varit på samma tillställning.
– En bra debatt, jag var taggad, sa han nästan lite forcerat och upprepade löftet om inga skattehöjningar för kvinnor som jobbar.
Mona Sahlin log och sa att debatten varit bra och tydlig och att väljarna, som alltid, varit vinnare.
Ja, vad säger vi, väljare? Var det vi som vann i kväll?
Själv hade jag förväntat mig lite mer nerv från de personer som slåss om Sveriges tyngsta jobb.