Getaway: Ett oslipat Långfinger som imponerar

av Sofia

Långfinger är redan i gång med att underhålla publiken på black stage när jag släntrar in från rusket utanför gasklockan. Gitarristen och basisten springer sig svettiga på scenen och verkar vara lagom klibbiga under flanellskjortorna. Publiken hoppar upp och ner o vrålar.

Tremansbandet Långfinger lirar skön göteborgs-rock, med tydliga 70-tals och psych- influenser. Jag möter Danne (ex trummis, Mustasch) som påpekar likheter med Graveyard. Vilket onekligen har sin poäng även om jag tidigare främst associerat Långfinger med ett lugnare Jeremy Irons … Långfinger är helt klart rockigt retro men ger en stökig känsla live vilket gör att det även drar mot punk.

Jag skulle gärna se Långfinger igen om ett par år. Då jag föreställer mig mer finess och finslip, speciellt på sången som jag idag ÄLSKAR när den går mot Danzig-djup men som helt fallerar vid högre tonarter som på ”Herbs In My Garden” där tack och lov ett skönt rasp räddar stämningen.

Låten ”Ragnar” dedikeras på go göteborgsdialekt till Getaway festivalen och jag lämnar giget nöjd. Långfinger vet hur man underhåller en publik och jag hör flera förnöjsamt lämna spelningen med ”ett nytt band att lägga till på spotify-listan”.

Way Out West dag 3

av Erik

Till slut kom den, oundvikligen. Den sista dagen av årets Way Out West.

Två dagar med regn och en dag med fint väder. Så blir sammanfattningen av vädret. Tyvärr bjöd dag 3 på både regn och åska. Men det var iallafall fortsatt trevlig stämning i Slottsskogen.

Det började med Phosphorescent, som spelade inför en ganska liten publik på Azalea. Song For Zhula har blivit något av en hit, och när den spelades blev det många applåder. Människorna som hade trotsat regnet fick se en trevlig men på inget sätt oförglömlig spelning.

Medlemmarna i Goat har väldigt olika förklädnader på sig. Basisten står och spelar i någon slags röd trollkarlshatt och sångarna hoppar omkring i stora vita rockar. Den visuella delen har de tänkt på ordentligt. Jag kan tänka mig att upplevelsen förhöjs ännu mer om man är hög, vilket jag också tror att vissa hade insett, eftersom det luktade gräs inne i Linné-tältet. För mig var det en lagom bra konsert, bandet lät väldigt samspelta.

Trerätters på festival?! Ja, det passade jag och min kompis Jonas på att testa i det indiska köket. Överlag var det hög kvalité på maten på området, och för mig som vegeterian var det oerhört befriande att kunna äta allt. Fler festivaler borde överväga att göra som Göteborgsfestivalen.

I en helvit dress dyker han upp, den Kalifornien-bördige Kendrick Lamar. Han sjunger ofta om sin hemstad Compton, som med sin höga kriminalitet dragit in också Lamar. Men till slut satsade han på rapkarriären istället, och tur är väl det. Med sin kritikerrosade skiva från förra året, good kid, m.A.A.d city, tog han sig in mångas spellistor. Och publikkontakten är han bra på. Som sig bör delar han in publikhavet i en vänster-, höger- och mittendel. Det blir en stor fest på Azalea med Kendrick.

Kvällen slutar för min del på en svartklubb (eller svartfest som göteborgarna säger) i skogen mittemot Way Out West. Även om inte alla har varit på festivalen, märks det att det är många slitna besökare som dansar i leran. Det blixtrar och åskar runtomkring mig, men jag känner ändå att det har varit ruggigt kul med festival den här gången också.

Här är några bilder från gårdagen:

Phosphorescent
Phosphorescent
Kendrick Lamar
Kendrick Lamar
Goat
Goat
Svartklubben i skogen
Svartklubben i skogen
Regn i Slottsskogen
Regn i Slottsskogen

Way Out West dag 2

av Erik

En av de bästa festivaldagarna någonsin. Så var dag 2 av Way Out West på förhand. Och på efterhand.

Det var nästan svårt att fatta hur man kunde klämma in så många bra akter på en och samma dag. Grimes, Haim, Håkan Hellström och The Knife är alla stora favoriter hos mig. Den här dagen kunde i princip inte misslyckas.

Men det började lite stapplande. Daytime Sessions är ett koncept som har funnits på Trädgården i Stockholm tidigare. Det innebär helt enkelt att spelningen äger rum mitt på dagen, och att man kan äta brunch och dricka öl medan man tittar på en artist. På Way Out West är det synthlegendaren Giorgio Moroder som splelar på Daytime Sessions. I och med hans medverkan på Daft Punks senaste skiva Random Access Memories har han tagit klivet in i ännu fler människors medvetanden.

Men han går inte på vid 12-tiden, som är den utsatta. Det dröjer och jag tröttnar. Efter en timme med bara en DJ så lämnar jag den specialbyggda scenen med den stora discokulan hängande över dansgolvet.

Rodriguez har gjort en lite annorlunda karriär, som många vet. Efter att Malik Bendjelloul kammat hem pris efter pris med filmen Searching For Sugar Man har det nästan blivit oundvikligt för Detroit-musikern att INTE turnera. I Göteborg får han ett väldigt varmt välkomnande och i solskenet är det skönt att njuta av en lugn spelning. Och framförallt är det inte alls en katastrofspelning som många tyckte att hans framträdande på Stockholm Music & Arts var.

Tyvärr är också WOW en väldigt mansdominerad festival. Men då är det härligt att de kvinnliga akterna är helt fantastiska. Haim släpper i september sin första skiva, men har redan lyckats charma många med sina låtar Falling och Forever. Däribland mig! Inne i Linné-tältet är det en härlig stämning och när de tre systrarna Haim på slutet river av ett våldsamt trumsolo tillsammans blir det en grym avslutning på en grym spelning.

Grimes är en otroligt spännande artist. Hennes live-framträdande är avskalat, men musiken är tung, med mycket bas och intressanta ljud. Hon har en lite otacksam uppgift, eftersom Håkan Hellström står och värmer upp borta på Flamingo-scenen samtidigt som hon går på. Men hon levererar, och när de stora hiterna Genesis och Oblivion spelas är det dans bland hela publiken.

Hur stora artister Way Out West än bokar, tror jag att de aldrig kommer att kunna slå Håkan Hellströms storhet i Göteborg. Hemmasonen blev bokad rätt sent, men det hindrar inte den största scenen från att vara fylld med folk. Med albumet Det Kommer Aldrig Va Över För Mig må Håkan ha tagit en annan musikalisk riktning, men den har fortfarande allsångsvänliga låtar. Valborg och När Lyktorna Tänds går verkligen hem hos alla besökare. Håkan går nästan alltid hem, särskilt på hemmaplan.

När mörkret är tätt är det dags för ännu en svensk akt. The Knife har redan turnerat med skivan Shaking The Habitual och jag såg dem i Hangaren i Stockholm tidigare i år. Det är faktiskt den exakt likadana showen de bjuder på i Slottsskogen. Samma ordning på låtarna, samma härliga upptempo i vissa låtar. Lite väl segt ibland. Men under avslutningen med Silent Shout dansar nästan alla.

Här är några bilder från gårdagen:

Kondomer från Daft Punk!
Kondomer från Daft Punk!
Rodriguez
Rodriguez
Haim
Haim
Grimes
Grimes
Håkan Hellström
Håkan Hellström
The Knife
The Knife
Daytime Sessions
Daytime Sessions

Way Out West dag 1

av Erik

Regnet slutade falla. Way Out West 2013 hade börjat.

Det är alltid lite märkligt att gå in på en festival första gången under helgen. En vet liksom aldrig riktigt hur det kommer att se ut där inne. Men det var i princip ingen skillnad mot förra året, då jag också besökte Slottsskogen. Men då hann jag bara med tre spelningar totalt. Bara under torsdagen hann jag i år med fyra spelningar!

Det började med Alabama Shakes på Azalea. Ett band som har fått en välförtjänad hype, men som på WOW inte intresserar hela vägen. Den mest populära låten Hold On är visserligen bra live och sångaren Brittany Howard ger allt, men det blir lite halvtråkigt i längden.

Under ett samtal med en god vän i ”ölinhängnaden” får jag sen beskedet att en medlem i Crazy Horse, som skulle spela med Neil Young senare under kvällen, har varit med om en olycka. Bandet har fått ställa in kvällens spelning med otroligt kort varsel och göra väldigt många fans besvikna. Mer information om detta släpper festivalledningen på måndag och som en slags kompensation gäller alla endagsbiljetter för torsdagen nu för hela helgen.

Tame Impala har också fått en stor hype i och med bandets kritikerrosade skiva Lonerism, som kom förra året. De står också på Azalea och får under spelningens gång sällskap av en flygande, radiostyrd helikopter. Den blinkar i rött och grönt och har en liten GoPro-kamera fastspänd på sig. Självklart blir den publikens och bandets gunstling, sångaren Kevin Parker säger att han inte tänker gå av scenen förrän han fått röra på helikoptern. Och visst får han göra det, till publikens jubel. Själva spelningen bubblar tyvärr inte av energi, och även om musikens kvalitet är hög tänder det aldrig riktigt till.

Den minsta scenen heter Linné och ligger längst bort på området. Det hindrade inte en hel hög med människor att söka sig bort dit för spelningen med Beach House. Det är trångt och mörkt inne i tältet där Baltimore-duon spelar med en minimalistiskt ljusshow. Skivomslaget till Bloom är svart med vita prickar och det får vi åskådare se på Linné i form av ljus. Väldigt snyggt. Och det är en härlig konsert de bjuder oss på. Låtar som Lazuli och Myth passar verkligen bra i mörkret som kvällen sveper in Beach House i. Jag såg dem på Hultsfred för ett par år sen. Då var det dagsspelning, på Way Out West funkar det mycket bättre med kvällen.

Stay Out West i Göteborgs nattliv skulle kunna vara en riktig hit. Men i och med att det är så många som vill gå på så få spelningar, blir det hemska köer och besvikna festivalbesökare. Så även jag och min kompis Jonas. Vi ville se Allah-Las på Pustervik, men det var fullt. Men vi struntade i att bli besvikna till slut och följde med några tjejer till Liseberg. De skulle se Looptroop Rockers och bedyrade att spelningen skulle bli bra. Själv är jag inget större fan, men det var riktigt bra tryck i den lilla dansbanan. En rolig avslutning på dag 1.

Här är några av bilderna från gårdagen:

Ett festivalband behövs ju!
Ett festivalband behövs ju!
I baren vet de att många är hipsters och har lite extra pengar.
I baren vet de att många är hipsters och har lite extra pengar.
Alabama Shakes
Alabama Shakes
Innan Alabama Shakes.
Innan Alabama Shakes.
En snygg affisch jag fick med mig! Dag 2 börjar med detta!
En snygg affisch jag fick med mig! Dag 2 börjar med detta!

Beach House
Beach House
Looptroop Rockers
Looptroop Rockers
Tame Impala
Tame Impala

Helikoptern som filmade Tame Impala!
Helikoptern som filmade Tame Impala!

 

Gnučči: Bästa live akten i år!

av Sofia
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Gnučči! Vilken kvinna!
“Vänta lite, jag ska bara dra ut cameltoe’n!” vrålar hon lyckligt som introduktion. Nyper tag i grenen på de minimala sovskjortsen under den vita XL T-shirt och ler brett.

Redan då fångade hon mig, bufférapparskan.

Gnučči är en fantastisk liveartist som vet hur man får igång en publik.

Pyjamas outfiten till trots rockar hon imagen med en spontanköpt raverock i neonfärgad, snorgrön, nyans.

Gnučči är en sann förebild – för hon är så förbannat självklar. Hon är självsäker, rolig och utstrålar enorm respekt med sin gryma självkänsla.

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Allt Gnučči gör, säger och förmedlar är “självklart”, hela hon är liksom självklarheten personifierad.

Jag älskar henne för att hon bara går upp på scenen och leverar. Nu kör vi och nu har vi kul – och ingen i publiken vågar göra annat än; just ha kul, självklart kul.

Ytterligare vinner hon min respekt genom att dedikera sina låtar till gungande rumpor och skakande axlar.  “Skakar ni inte på axlarna vet jag inte vad ni är för några!”

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Gnučči är väldigt mänsklig, ingen bullshit hos den kvinnan inte. Hela Urkult gungar och Gnučči rusar fram och tillbaka på scenen med neonrocken flaxande efter sig. – Allt till hennes grymma DJ Bella’s beats. Årets live show, lätt bästa i år!

 

Med feeling för Urkult

av Sofia

 

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Jag har aldrig förr sett så många spontant glada och förtjust fnissande människor förut…

Folk sitter lojt i en solbelyst en sänka framför stora scenen. Det råder en skön och avslappnad stämning i väntan på nästa band och med barnfamiljerna i utkanten vid stora lekparker. Jag hade älskat att vara på Urkult som barn, det är som varje unges paradis. Ett paradis för vuxna också såklart; med spännande workshops, filmer, mat, live-akter osv.

Gillar även hur artisterna stundtals spontantlirar på området, campingarna och utanför vid marknadsplatsen.

På avstånd ser jag en man med långa dreads göra hoppsasteg utmed slänten. Folk utövar spontan-akrobatik, tillverkar smycken, sysslar med poj. På Urkult finns många konstiga – konstliga – konstsjälar. Jag har redan sett 3 stycken urkult tatueringar! Folk älskar att vara här.

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Av en slump springer jag och mina vänner in i Hang Massive, som promotar sin senaste platta “Beats for your feet”, på en parkering. Vi slår oss ner på gruset i en cirkel runt dem och njuter till tonerna utav instrumenten som benämns som “hangs”.  Jag har tidigare stött på under min resa genom Indien. Sjukt skön musik.

En kvinna med bar överkopp släntrar förbi. Vi beger oss till danslogen och dansar som galna mitt i myllret av skrattande svettiga människor till en joddlande tjejgrupp. Jag släpper alla spärrar, fördomar och sveps med. Alla är så fina, så vackra och underbara. Vi står länge i en stor glad gruppkram i slutet. Främlingar, arm i arm. Det är kärlek på hög nivå.

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

 

Crash Nomada lirar flamenko-folk-punk

av Sofia
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Crash Nomada inviger fredagen med jubel. Folkfesten är redan igång efter ett par låtar och vi dansar oss svettiga under strålande sol till bandets mycket säregna toner. Med en karismatisk sångare till tusen plus sex andra oerhört skickliga musiker; dånar “flamenkofolkpunken” ut från stora scenen och över dansbanan; som riktigt vibrerar under hundratals nakna, hoppande fötter.

Med sjörövarvrål, lite dropkick-stil och dragspels-toner äger Crash Nomada scenen och publiken. Jag har hört deras låtar på nätet innan då jag pluggade inför akterna, men aldrig sett eller hört något liknande live.

Bandet är hel-roliga och lyfter samtligas humör likt såpbubblorna som stiger upp över det gungande publikhavet. Crash Nomada är ren underhållning och levererar en perfekt start för dagen!

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

Mitt enda önskemål är dock att de lirat kvällstid för då hade man orkat dansa mer.

Jag älskar bandets  satir till Ingen människa är illegal – som berör då jag tidigare den dagen vart på workshop om just det ämnet.

Bandet avslutar efter jubel och vrål med Broar, alla dansar och såpbubblorna glimmar I solen ovan oss.

Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net
Fotograf: Sofia Jonsson (jag) festivalphoto.net

En vanlig lördag på Urkult

av Sofia

Solen gassar genom tältduken, det är 100 grader varmt och jag bokstavligen rullar ner i Nämforsen som lockande kluckar bara metern från min tältöppning.  Nyktrar avsevärt till och soltorkar med en räkost-macka i handen under en farligt klarblå himmel. Mina tältgrannar vaknar till liv och snart är stämningen och musiken återigen igång. Norrland visar sin bästa sida denna morgon och de badandes skrik landar sig med lågmälda diskussioner om att vara eller inte vara vegan.

Jag har inget batteri på mobilen och ingen täckning. Jag befinner mig i vildmarken! Detta till trots är jag tämligen nöjd med badplatscampingen som bjuder på fräscha torrdass med granris att torka fossingarna på, en chill stämning, trevligt folk samt en riktig badplats.

Urkult är förövrigt ett paradis, min 22e festival och den bästa i Sverige.  Andra bra festivaler att rekommendera är för övigt Heavy Days in Doomtown som kickat Muskelrock från top tre-listan. Denna festival pågår under dagarna 4 på våren i Köpenhamn, lokaliserad på det omtalade Ungdomshuset och med feta akter från min älskade doom- och stoner-scen. En annan favorit är den massiva gratisfestivalen Woodstock i Polen, som lockar hundratusentals besökare och bjuder på en fet stämning som bara Polska hippies kan bjuda på.

Innan dagens akter drar igång beger jag mig till Workshop med IMäl (Ingen människa är illegal) och utbildar mig inom flyktingpolitik, lär mig en hel del nytt utav dem och beger mig därifrån fast besluten om att engagera mig i frågan om öppna gränser så fort jag får en fast punkt att bo på. Inte lätt för mig som festivalmänniska som lever ett liv i ryggsäcken.

Klockan 15.00 går mitt dragplåster Crash Nomada på scen och jag beger mig till området. Läs recension om dem på följande blogginlägg…

IMG_3267

En folkfest med kärlek och omtanke

av Sofia

********
Urkult är ingen festival, Urkult är en folkfest. Aldrig har jag sett så mycket nyktra glada och spontana människor förr i mitt liv, det är så fantastiskt att vara med om! Nedan kommer en beskrivning  på varför:

Campingen är lugn och stilla, jag ligger kvar och snoozar till lunch, vid 2 tiden kryper solen fram och får mig ur tältet. Jag beger mig sömnigt mot festivalområdets marknadsplats och slås direkt utav den fantastiska arom som slungas mot mig. Det luktar helt oemotståndligt från osande kök som bjuder på allt från thailändskt till norrländskt.

Marknadsplatsen är förövrigt en hippies våta dröm. Där finns allt. Harembyxor, Ylleplagg, Tribal-design, dreads-tillverkning, smycken med inspiration från stenåldern, asien, sydamerika, second hand plagg, 70-tal. Allt! För att inte nämna delikatess-ståndet med galet stora och smarriga choklad- och polkagrisbollar.

IMG_3285 IMG_3281 IMG_3287 IMG_3286

Jag slås direkt av likheten mellan denna myllrande marknadsgata, provisoriskt uppslagen under tall och gran och de många marknadsgator jag besökt i Inden. Byt ut den norrländska naturen mot Goas djungel eller Pushkars öken. Jag var hemma igen. Temperaturen dessutom nästan den samma. Under de dagar jag var på Urkult slogs årets värmerekord. Vi gick barfota till myggorna attackerade vid 21-tiden.

Första dagen bjuder på spännande workshops som yoga och bildtolkningsseminarium. Festivalbesökarna börjar så sakteliga strömma in och vid midnatt är området fullt. Den legendariska eldnatten kickar igång med akrobatik, eld och ljusshower. Dessvärre får jag besvikna rapporter från tidigare Urkults-besökare, årets eldnatt var tydligen ett skämt och många lämnade innan akten var slut.

Glad är emellertid jag som i riktig festivalanda campar i mögelskadat tält med resten av småfolket. Strax intill Naturcampingen badar man naken och bastar, Älvcampen myllrar av unga och i det stora hela diggar jag mixen utav folk och fä. Här finns spädisar, småungar, unga teens, äldre teens, vuxna, mammor och pappor, farföräldrar, uråldringar, hippies, veganer, köttätare, scouter, vikingar, IT-tekniker, alla och några till.

Tänk er alla dessa samlas i danslogen och hoppa sönder till folkmusik, här finns bara kärlek och småbarn som crowdsurfar!

Urkult är till för alla och får 5 fina stjärnor av mig, det märks att denna festival är byggd med kärlek, den är genomtänkt, trevlig, barn och vuxen (!) vänlig, rättvis och otroligt mysig, ren och fin. Första dagen och jag är helt såld.

Resan mot Norr och Urkult!

av Sofia

Dagen före festivalen.

Träffar några trevliga urkultare på tåget från Stockholm-Sundsvall. Jag vill inbilla mig att jag redan där; tydligt känner av de norrländska ”goa” vibrationerna. (Allt med Norrland känns nämligen oerhört exotiskt och spännande eftersom jag aldrig varit nordligare upp i vårt land än Uppsala). För visst måste allt vara annorlunda i Norrland tänker jag. ”I Norrland är alla trevliga och allt är fantastiskt” fortsätter jag fundera och blir inte alls irriterad när kaos bryter ut med 5 skrikande småungar runt mig och folk som går vilse i vagnarna. Jag tänker förnöjt att det råder ett ”gemytligt kaos”, charmigt Norrländskt liksom – och somnar på fläcken. Vaknar strax upp när en man hjälper min vän med hennes väska, hör främlingar småpratar med varandra (så exotiskt!) och medan tåget börjar rulla, rullar även jag mot norr. För första gången befinner jag mig ovan Uppsala. Norrland och urkult festivalen väntar, vilket Äventyr!

Det är frågesport på en elektronisk skärm på det lilla norrtåget mot Umeå. – “Så gulligt!” myser jag. Vi är 2 timmar försenade, men vad gör det?

IMG_3258Utanför tågfönstret löper  berg och dalar. Det är så lantligt. Så gulligt. Sollefteå är en håla men solen värmer, vi passerar övergivna byar, kommer äntligen fram.

Slår upp tältet 1 m från älvkanten och avnjuter systembolagets billigaste ful-vin med de få norrlänningar som lyckats irra sig hit en hel dag i förväg.

Jag befinner mig på badplatscampingen, 500m nedan Urkult festivalen. Ja 500m i 70 graders vinkel nedåt, precis exakt så. ”Dödsbacken” som går från campet upp på området är det brantaste jag sett, det är ett skämt. Förra året bröt ett fyllo armen och detta året föll och kanade jag 3 gånger i denna dödsfälla! Närheten till Nämforsen och det natursköna i området väger emellertid upp det hela. Ännu är det dagen före portarna slås upp – men började redan där i fallet mot vad jag trodde skulle bli min död, inse att Urkult kanske ändå är något speciellt, bara för att senare förstå att det är den bästa festivalen i landet!

IMG_3271

Dag 1 avklarad, somnar i ösregn till Eddie Meduza på högsta volym i campet intill.

IMG_3265
Sida 2 av 8