Buss till matcharenan och ac:n fungerade uppenbarligen inte för det var stekhet inne i bussen, men vi kom fram till en gemytlig arena där planen var jämn, men hård och när kvällsfukten slog till blev det halt för spelarna.
Vi skulle möta Örebro SK och innan avspark kom Jimmy Högberg fram, ÖSK:s fystränare, ”74 armhävningar gjorde jag i följd igår, det får du försöka slå” och jag blev imponerad och ifrågasatte direkt själva utförandet. Men Högberg bedyrade att de var korrekt utförda, men några spelare från ÖSK-lägret menade att han på slutet hade tvivelaktig form.
Men oavsett vad, ett imponerande resultat.

Matchen, då? Äh, jag ska inte orda för mycket. Vi började helt okej, men efter drygt 25 minuter blev det lite ryckigt. Emin Nouri sprang ner Kalle Holmberg, det blev tumult och hätsk stämning, vi fick byta ut Nouri och sätta in Johan Ramhorn och det tog lite tid innan vi mentalt var på plats igen.
Under den tiden skapade ÖSK ett jätteläge innan de, precis innan halvtid satte 1-0.
Vi tappade boll för lättvindigt, vi blev för raka i våra passningsval och vi hade en slags fördröjning i våra förflyttningar, både defensivt och offensivt.

Samtidigt hade vi en hyfsad kompakthet, vi var inte helt enkla att spela igenom och killarna agerade tillsammans. Vi var spelgörande efter paus, vi hade mer kräm i benen än ÖSK, men samtidigt fick vi alldeles för lite spets på det vi gjorde. ÖSK hade inga jätteproblem att freda sig.
Och det är något vi måste lösa. Hur hotar vi våra motståndare oftare och bättre?

Det blev en sen middag på hotellet och sedan dröjde vi oss ledare kvar i matsalen. Vi summerade våra intryck.

Framåt 23-hugget fixade jag kaffe och sedan knackade jag på hos Swärdh. Kvällsunderhållningen blev att se första halvlek igen. Vi pausade, spolade tillbaka, diskuterade, reflekterade och 00.30 kände vi oss hyfsat nöjda.
Då gled jag in till mitt.
Imorgon ska vi visa spelarna vad vi kom fram till.