Buss mot Gävle och det blir en flerdagarstripp och vi åkte upp dagen innan matchen, vi tränade på arenan och vi stannar kvar en natt efter matchen och tränar i Gävle innan vi åker hem till Kalmar igen.
Allt för att optimera förberedelserna och återhämtningen för spelarna.
Vi stannade till för att äta i Södertälje på vägen upp och när vi betalade för oss undrar den unga killen som tog betalt vart vi var på väg. ”Vi ska spela match imorgon”, svarade vi och han undrade vad vi var för lag. Så kända är vi numera och när han fick höra att det var allsvenska Kalmar FF undrade han om vi var ett juniorlag. Men, nej, det var vi ju inte. ”Men killarna ser så små ut”, svarade han.
Och inte såg de större och äldre ut när de sprang omkring med sina mobiler och spelade Pokémon hela tiden. Vilket gällde även några av de äldre och större spelarna…
När vi gick ut till bussen sprang spelarna omkring som yra höns på parkeringsplatsen och letade pokemonvarelser. För en stund tycktes det som om även Swärdh deltog i jakten. Han stod utanför bussen med sin mobil i handen. Men det visade sig att han pratade i telefon.
När vi gick in i bussen undrade jag om Marcelo Bielsa, tränaren jag skrev om härom dagen, hade gillat Pokémon. Donaldinho, vår målvaktstränare, skrockade. Och apropå Bielsa, vår mittback från Chile, Marco Biskupovich, kom i kontakt med Bielsa när Bielsa var förbundskapten för Chile och Marko spelade i Chiles U 21-landslag. Då kunde Bielsa låta U 21-spelarna köra igenom varje träningsövning veckorna innan A-spelarna skulle göra det. Och sedan fick U 21-spelarna visa övningarna för A-spelarna. Allt för att minimera misstag och otydlighet. Bielsa är ingen man som lämnar något till slumpen.
Men, sa Marko, Bielsa var inte direkt typen som skaffade sig en massa vänner.
Kan tänka mig det.
Ikväll – Game on!