Uefa Advanced, som utbildningen heter, och vi var alltså på Bosön, detta idrottscenter och det är härligt att för några dagar verkligen gå in i träningslägerbubblan, men med skillnaden att vi nu inte tränar fotboll utan tränas i att vara tränare och det är en massa praktiska lektioner och det är givetvis nyttigt, men jag märker att jag har en smula svårt att spela spelet fullt ut. Du får välja en övning, det ska ta maximalt 15 minuter att genomföra den, du har en övningsgrupp med unga spelare vars kvalitet och namn du inte har en aning om och sedan ska du följa fotbollförbundets anvisningar i hur man lägger upp, presenterar och genomför en övning och det är givetvis nyttigt att ha riktlinjer att förhålla sig till, men som tränare vill man ha sin egen stil, ett sätt som passar en själv och det tycker jag att jag numera har, i min hemmiljö, men här håller jag en lägre profil, jag känner inte att jag måste ösa på med allt jag har, jag försöker istället iaktta de andra och se om det finns något jag kan plocka med mig hem.

Vid en av middagarna pratade vi om bloggar och dylikt och Mjällbys akademichef, underbarnet Jacob Lennartsson, visade sig vara en smula starstrucked när han satt bredvid mig, han hade följt min blogg länge, allt sedan jag startade blogga för drygt tio år sedan och han mumlade något om hur bra jag var. Tror jag. Jag är emellertid inte helt säker. Det här var fjärde dagen på utbildningen och våra hjärnor var möra och jag kanske bara inbillade mig att Lennartsson mumlade just det.

Och det var ju inte bara tiden i lektionssalen och övningshallen som sög musten ur oss, kvällarnas prestigefyllda matcher mellan deltagarna från de norra delarna av Sverige och deltagarna från de södra delarna av Sverige tog också på krafterna och det blev hätskt och aggressivt, men i vanlig ordning segrade vi från söder.

Jag drog mig först för att spela. Jag vet hur jag fungerar. Om jag släpper loss mitt spelarjag kan det bli otrevligt. Riktigt otrevligt. För de andra. Jag blir snabbt väldigt osympatisk. Samtidigt blir jag ju också en tämligen blek figur om jag bara struttar omkring och försöker mysa på planen och till slut pallrade jag mig ner till hallen och hoppade in i spelet och jag hittade en helt okej nivå och det underlättades av att IFK Lidingös maestro Ernesto Sivodedov plockade med sin lillbrorsa, Christian Sivodedov, tillhörande i Schalke 04, i gäng Norr. Då kändes det lättare att gå in med full kraft (nåja) och vi i syd fick igång helt okej kombinationsspel och när vi slog in segermålet hade vi svårt att inte håna norrgänget, men vi försonades och kramades och omfamnade varandra i kollegial kärlek och sedan satt vi resten av kvällen och sågade de mer etablerade tränarna i Sverige och tyckte att det var dags för dem att flytta på sig, här kom de young guns, tränartalangerna med de nya, fräscha idéerna och alla nickade och kramades och omfamnade varandra i kollegial kärlek.