Ser det här ut som en plågad häst?

Det är Scandic på väg ut från den träning i onsdags som det tyska magasinet St George bevakade. Jag var också där. Men det är svårt att tro att vi såg samma träning.

 

Det jag såg var en pigg och busig Scandic, hur fräsch som helst ut. KORTA stunder blev han avsiktligt – och oavsiktligt – djup i formen. So what? Vad är problemet? Att en häst böjer på halsen? Den är ju skapt att kunna böja på halsen.

Om den dras in och får gå kvar i ett skruvstäd länge är det inte bra. Men i det här fallet är Patrik Kittel utsatt för en tysk kampanj. Felet är att han tränar för holländaren Sjef Janssen som tillsammans med frugan Anky van Grunsven är hatade som pesten av delar av tysk ridsport.

Själv lade jag i god tro ut en video på youTube på Anky van Grunsven i träning. Det vällde in kommentarer på tyska som jag inte förstod. När jag översatt dem blev jag helt chockad.

Det svarta hat och galla som spyddes över Anky var bland det värsta jag sett.

Självpåtagna djurrättsaktivister har hakat på mobben och någonstans känns det som om det är själva hatet som är huvudsaken.

Förra gången Patrik Kittel blev måltavla skrev jag något om att det var obegripligt att man kunde bli så upprörd över att en häst hänger ut sin tunga några minuter.

Då drabbade hatet mig. Ännu värre. Servern klappade ihop.

Träningsmetoder är jätteintressanta att diskutera. Men dessa hatare är inte inte intresserade av debatt. De är en mobb. Och jag tror inte alla är veganer utan gladeligen sätter kniven i fredagsbiffen.

Scandic och de andra topphästarna lever ett lyxliv som det är få människor förunnat.

Lyxliv kan man dock inte säga om media på plats i Greenwich. Stressen är omänsklig, maten och logistiken under all kritik.

Efter en vecka har de dåliga förhållanden redan skördat två offer. En har klappat ihop och ligger på sjukhus, en annan åkt hem efter två avsvimmningar. En tredje höll på att tuppa av på terrängbanan.

Den som ändå var dressyrhäst.