Balltramp, Anrell, Facebook-hästen och en grym avslutning med Henrik von Eckermann som etta och Jens Fredricson som trea i årets sista världscup i Mechelen. Det svängde om ridsportsåret 2012.

Men som vanligt handlade det mest om Rolf-Göran ”RGB” Bengtsson – ridsportens Ibra.

Årets kung

RGB inledde året med att bli rankad världsetta, en titel som han behöll i tio månader.

Årets kross

RGB sopade hem Jerringpriset med 44.6 procent av rösterna. Aldrig har så många röstat och aldrig har någon vunnit så stort. ”Krossen” skrev Sportbladet.

Årets sämsta förlorare

Delar av presskåren på Idrottsgalan (se ovan). Såg ut som om världen gått under. Minst.

Årets slakt

Se ovan. Knivarna slipades för att slakta:

Pristagaren.

Hans tal.

Ridsportförbundet.

Ridsporten.

Sveriges radio som låter folk rösta hur som helst.

Jerringpriset.

Alla som röstat, det vill säga ovanligt många tjejer (och då gills det inte. Ryttare gills inte heller.)

Bara hästarna klarade sig undan.

Årets talskrivare

Programledaren Henrik Johnsson (herr Baryard) skrev RGB:s Jerring-tacktal. Tog aldrig slut.

RGB hämnas med att gärna berätta vem som skrev. Senast inför drottningen och 700 gäster på Ryttargalan.

Årets hatobjekt  

”Vem fan är Rolf-Göran Bengtsson” skrev Lasse Anrell och fick läsarkontakt.

 

Visade dödsförakt genom att kliva upp på en livs levande kuse och skritta med ledare. Ridsport-Sverige njöt av den skräckslagna minen.

Anrell har numera dragit sig tillbaka och lever lycklig med sina pelargoner.

Årets pudel

Anrell igen. Intervjuade RGB under världscupen i Göteborg i februari. Blev både imponerad och största fanset. Höll alla tummar (inte att förväxla med ”tömmar”) under OS.

 

 

 

 

 

 

Årets surdeg 

En av ridsportens suraste degar kan snart ha jäst färdigt. Efter 20 års rykten stämde hoppkaptenen Sylve Söderstrand TV-bonden Peter Gustafsson för grovt förtal och talade ut i Sportbladet om anklagelserna om sexuella övergrepp.

Årets OS-skada 1

Angelica Augustsson var 2011 års sensation med sin vilda Mic Mac och en av fyra grundpelare i OS-bygget.

I Rom i juni ville stoet varken gå framåt eller bakåt och gav förbundskapten Söderstrand huvudvärk. Sedan hittades en ond tand och en sträckning i ett bakben.

Årets OS-skada 2 

I april kom EM-guldhästen Ninja hem från Qatar med feber. RGB hoppades in i det längsta att den rutinerade Ninja skulle komma i form till OS.

Det gjorde han inte. Casall, som aldrig gjort ett mästerskap, blev OS-häst.

Årets OS-skada 3

OS-lagen hade presenterats i Falsterbo och alla var på topphumör. Dagen efter nationshoppningen stod Malin Baryards häst Tornesch med en senskada.

Malin åkte hem och bröt ihop.

Årets migrän

Efter månaders krångel med mediahotell till OS var the bottom nådd. Kräktes i bilkön, kröp hem och däckade i soffan.

Att vara frilans är precis lika tjusigt som det låter.

Årets prestationsångest

Morgonen för avfärd till London var ångest, ätstörningar och mage i uppror. Tog taxi till Arlanda istället för vanliga budgetvarianten flygbuss.

Mådde illa hela vägen. Kom på varför jag en gång slutade tävla.

Hamnade flygstolsraden framför förbundskapten som läste om sig själv i Sportbladet om ”Dundermiss” i OS-planeringen. Var jäkligt glad att blickar/vibbar inte kan döda.

Årets fotbollsnisse

Det började lukta OS-guld om Sara Algotsson-Ostholt och märkliga saker hände: Fotbollsnissarna slöt upp i Greenwich Park. Mycket trevligt.

Peter Wennman, i bästa badshortsen, fick sina fördomar bekräftade. Kunde köpa räkcoktail och champagne istället för korv och öl, t ex.

Jag öste på med skvaller. ”Bättre än Dallas” mös Wennman och översatte överklassryttaren William Fox-Pitts namn till svenska. Tyvärr red inte Pippa Funell i samma lag i år.

Han skrev om Saras silver också.

 

 

Årets ritt

Silver-Sara i OS-terrängen.

Red iskallt, balanserat och fick alla skräckinjagande svårigheter att se ut som a ”walk in Greenwich park”.

Hästen Wega då? Jo, hon tackade för sin ryttares optimala stöd och struntade i att framskorna flög av. Det var ett fulländat samspel mellan människa och djur. Det var magi.

Årets stjärnskott

21-åringen Ludwig Svennerstål låg sjua efter fälttävlansterrängen i London och fick BBC:s tv-kommentator att gå bananas. Kaxig på rätt sätt. Tänker ta medalj i Rio.

Årets diva

OS-byn dög åt Usain Bolt men inte åt dressyrryttaren Minna Telde som bodde med sitt privata hov på lyxbåt på Themsen. Blev ingen medalj för det.

Dags för förbundet att strama åt tyglarna?

Årets krasch

Lisen Bratt-Fredricson fick ta Baryards plats i OS-hopplaget. Hästen Matrix blev rädd för två lejonstatyer, spände sig och kraschade redan i första rundan.

Lisen skadade höften och låret men fullföljde OS, trots våldsam smärta.

 

 

 

 

Årets antiklimax

På OS-hoppningens finaldag strömmade de trevliga fotbollsnissarna till igen för att se RGB ta guld. Istället fick de lära sig ett nytt ord – balltramp – och tänkte så det knakade.

Hästen Casall hade trampat sig själv ovanför en hov, fått ett litet, ömmande sår och strukits.

RGB satt ensam i stallet en stund. Sedan kom han ut och mötte pressen, samlad och saklig. Plockade poäng.

Årets konstigaste åtgärd

Se ovan. Samma dag kunde man läsa på RGB:s Facebook-sida att landslagsveterinär Jonas Tornell hade ”bedövat ballen”.

 

Årets sämsta bevakning 

Fick inte gå på OS-invigningen. Tvingade en vietnamesisk sylta att hålla öppet efter stängningsdags och plåtade av TV-bilden. ”You silly silly swedes” garvade polski i baren och vek sig dubbel. 

 

 

 

Årets debatt

En tysk OS-journalist plåtade Patrik Kittel när hans dresyrhäst Scandic böjde på halsen och drog igång ännu en infekterad debatt om djurplågeri.

Jag undrade i min blogg, om vi hade sett samma träning och skrev att hästarna hade det bättre än vi journalister. Fick rejält på moppo av ”djurvänner”.

Årets ickedebatt

Skrev en lång, arg krönika i Sportbladet om att det internationella ridsportförbundet ska tillåta klonade hästar att tävla. Helt sjukt, enligt min åsikt.

Ingen annan blev lika upprörd.

Årets provokation 

Höstens insamling på Facebook till Sara Algotssons nya OS-löfte väckte starka känslor. Obegripligt.

Folk får väl lägga sina (små)pengar på vad de vill utan att behöva försvara det? Och det var inte Sara själv som var ute med tiggarhåven.

Att spanska fotbollsfans skramlar för att rädda sin misskötta klubb Real Oviedo är det ingen som hånar.

Facebook-gruppen å sin sida borde se upp på vissa sektliknande tendenser.

Årets veteran 1

Jens Fredricson, 45, blev inte uttagen till Scandinavium i februari. Bet ihop, blev bästa svensk i vårens toppliga och seglade vidare ända till OS-hoppfinal med Lunatic.

Årets veteran 2

Tinne Vilhelmson Silfvén, 45, har äntligen blommat ut för fullt. Slog två svenska och två personliga dressyrrekord i Globen.

Årets revansch

Malin Baryard-Johnsson som avslutade året med att bli tvåa i världscupen i London.

Årets protest

De sju toppryttarna accepterade inte att förbundet låter hoppkaptenen Sylve Söderstrand sluta. Skrev gemensamt protestbrev. Unikt. Till och med den behärskade RGB var arg offentligt.

Årets sportchef

Stefan Holm som kläckte idén att porträttera alla OS-hästarna på TRE SIDOR i Sportbladet. Underbart.

 

Förra året såg 7 346 betalande personer grand prix-hoppningen i Globen på söndagsförmiddagen.

Det var då som den omåttligt populäre Rolf-Göran Bengtsson flögs in från Abu Dhabi, ekonomiklass och bytte om till ridkläder i bilen från Arlanda.

Sen red han raka vägen in på arenan i Globen och taket höll på att lyfta sig.

Idag var det nästan lika många – 7 104 – men inte alls samma tryck.

Rolf-Göran Bengtsson kom ju inte i år. Istället tävlar han i Paris och Gucci Masters med totalt 5,5 miljoner kronor i prispotten.

Men enligt Mr Stockholm Horse Show, Ulf Rosengren, hade RGB hellre velat åka till Stockholm. Om han själv fått bestämma. Det fick han nu inte.

Hans sponsor och hästägare sa nej. Paris är både mer pengar och prestige.

In i det längsta höll Rosengren en dörr öppen för RGB, om det skulle bli någon ändring med någon skadad häst eller så. De två har under hösten till och med diskuterat en clinic.

Nu är Rosengren ett PR-geni som aldrig missar en chans att tala om att alla ryttare står i kör för Globen. Men en sak är säker – Bengtsson är väldigt lite diva och vet värdet av att hålla sina fans på hemmaplan på gott humör.

Dessutom ligger det en hel del sanning i det Rosengren säger. Ryttarna kan aldrig bortse från pengarna, men de behöver ha roligt här i livet också.

2009 var jag i Doha, Qatar för finalen av lyxiga, penningcirkusen Global Champions Tour. Där satt shejkerna i rad i guldstolar och hästarna stod i fantastiska luftkonditionerade stall.

Två veckor senare träffade jag den tyske mästarryttaren Ludger Beerbaum i Globens garage. Han hade också varit i Doha.

Inte riktigt som Doha, sa ja.

Nej, det här är mycket bättre (eller roligare), svarade Beerbaum.

Fast nästa år, med Top Ten-finalen i Globen, får vi tillbaka RGB, bara han håller sig kvar i världstoppen.

——–

 

 

 

 

 

 

 

Den unga amerikanska hoppryttaren Brianne Goutal tävlar för första gången i Globen och Stockholm International Horse Show.

Hon är helt hänförd.

Jag träffade Brianne Goutal när hon gick banan inför tidshoppningen ikväll och hon sa spontant att hon aldrig sett en liknande hästtävling.

Världens bästa, tyckte hon. Särskilt publiken. Wow, bara.

I USA är det fler VIP-bord med vita dukar än vanliga sittplatser. I Paris, där Rolf-Göran Bengtsson är denna helg för att tävla i Gucci Masters skryter man med att man har minst 1 500 VIP-gäster. Det är där som tyngdpunkten ligger.

Denna lördagkväll i Globen är nästan helt utsåld, inte långt från 11 000.

Totalt har 45 091 betalande personer redan sett SIHS. Det är nästan lika mycket som förra årets publiksiffra 46 235 efter två dagar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Patrik Kittel har suttit på tronen av svensk dressyr i flera år. Nu tar Tinne Vilhelmson-Silfvén över. Helt klart.

För bara en liten stund sedan red hon ut från banan i Globen som solklar segrare i lördagens Grand Prix dressyr och kval till söndagen på 79.555 procent på sin Don Auriello.

Inte bara det. Hon utstrålade en ny säkerhet och självförtroende.

Det är härligt att se. Hennes tidigare topphäst, Favourit, var inte bra för självförtroendet. Särskilt piafferna blev till en riktig hang up. Utanför banan och på träning kunde han piaffera som en gud, men inne på tävlingsarenan sprack det gång på gång.

Sånt sätter sig i huvudet på både ryttare och häst. Och vi på läktaren led. För allt annat är ju så njutbart med Tinnes ridning. Mjukheten, tajmingen och tekniken.

Patrik Kittel red också mjukt och följsamt här på lördagen. Men Scandic har aldrig kommit tillbaka i samma toppform som i Rotterdam i augusti 2011 då han det blev ett EM-brons, en hårsmån från ett silver.

Sedan blev han skadad, inte allvarligt, men avbrotten blev långa.

I dagens Grand Prix såg det ut som om Scandic gjorde det enkelt för sig.

Får höra vad Patrik själv säger om saken. Han såg glad ut när han red ut efter sin fjärdeplats. Men glad är han i och för sig alltid.