Här är bommen som fällde RGB och Ninja. Maffiabom kallas den här tvärrandiga stilen och är svårbedömd för hästarna.

Den satt på hinder nummer fem ”Steamboats” i andra rundan. 

 

Men det finns värre saker än att komma sexa i ett VM. Som att sitta instängd i en gruva i Chile till exempel.

Tänkte mycket på det i morse när jag slevade i mig vedervärdigt söta branflakes. Frukostrummet rymmer bara fyra bord, men teven är desto större och där mal de amerikanska nyhetsprogrammen om och om igen.

Man behöver såna påminnelser lite då och då.  

Vi har levt i en slags drömbubbla här i Kentucky Horse Park. Jobbat hårt och levt enkelt. Men ändå. Att deppa ihop för att en säker häst som Bullen (Linda Algotssons fälttävlansveteran Stand By Me) vägrar gå ner i färgat vatten är en lyx. Att den fina, fina Ninja petar ner bom också.

Som han hoppat. Och som RGB ridit.

Har gått några av banorna. Från marken är ENORMA.

Å andra sidan behöver vi ju alla möjliga anledningar att vara glada och fira. En medalj till exempel. 

Alfonso Romo, som äger Ninja La Silla, är affärsman och äger ett helt företagsimperie i Mexico. Dealen är att RGB ska göra reklam för Romos stuteri La Silla. Det gör han också. 

Igår var Romo här på VM. (Tidigare hade han suttit hemma och tittat på teve. ) Det var hans födelsedag och han hade två hästar i semifinal. Ninja och Rodrigo Pessoas häst Rebozo som är en La Silla-uppfödning. Vilken present.

Rebozo är i final. Det är inte Ninja. (RGB har ridit Rebozo som unghäst. Kunde ha blivit kul i en final.)

Gissar att Romo ändå är nöjd. 

Romo är som sagt företagare. Men han har också distans till sin hobby, som hästarna är. Hans stora passion är att bygga skolor åt fattiga och rädda mexikansk regnskog.

RGB och Alfonso Romo innan semifinalen. Malin Baryard till vänster.

 Malin B var ledsen för RGB:s skull. Det var nog väldigt många. Han hade varit värd en final, som Malin sa.

För egen del var hon jättenöjd. Trots att det blev 16 fel i första rundan. Actrice har gett Malin rätt. Hon är en topphäst.